Recensioner

Trendmakarna – Jenny Lantz

Idag recenserar jag Jenny Lantz bok Trendmakarna på dagensbok.com

http://dagensbok.com/2013/07/05/jenny-lantz-trendmakarna/

Inget allvarligt – Justine Lévy

“Han har alltid varit galen i bilder. Ibland tänkte jag att han bara tyckte om att uppleva livet för att senare få se det på bild. För mig är det tvärtom, bilder är det läskigaste jag vet, det finns inget som ser så falskt ut som ett vackert foto på lyckan, tänk på all olycka som utlovas, som finns dold, utan att man vet om det, i största hemlighet.”

Två saker jag inte fattade med Justiné Levys Inget allvarligt förrän efter att jag läst klart den:

1. Att författaren är så känd och att boken är/anses vara självbiografisk med många kända människor gömda bakom pseudonymer (t.ex. pappan är en superkänd filosof och författare, mamman har varit supermodell och hennes exman blev senare ihop med Carla Bruni)

2. Att karaktären Paula var en utlösande faktor till det missbruk och den depression som jaget Louise hamnar i.

Det spelade hur som helst ingen roll för min läsupplevelse att jag har dålig koll på franska kändisar, inte heller att jag tappade bort mig i kronologin. Det här är intellektuell feelgood-litteratur för oss melankoliker som inte får nog av franska romaner som utspelar sig inuti en människas trasiga känsloliv och ältande tankar lika mycket som i Paris stadskärna.

Louises pappa är känd, hon spelar normal och till och med lycklig inför honom medan hon börjar missbruka amfetamin och må psykiskt dåligt. Hennes man, som hon haft sedan tonåren, märker ingenting eller låtsas som att han inte märker någonting. Innan dess har vi fått följa Louise när hon konsumeras av skuldkänslor inför hur hon hanterar sin mammas bröstcancerdiagnos.

Lägg sedan till detaljer som att huvudpersonen är lektör, debuterande författare, besatt av sina linser och har en ordentlig dos mörk humor så får du en bok som kanske inte är fantastisk men som håller den där höga nivån som vi alla börjat vänja oss vid att få när förlaget Sekwa ger ut något nytt.

“[…] Rue Bonaparte blir perfekt, det var så jag tänkte när jag gick på visningen och bestämde mig och bestämde mig, jag tänkte inte bingo, precis min stil, min drömlägenhet, en härlig liten kokong för ett härligt nytt liv, jag hatar folk som tänker så, jag hatar folk som ägnar sina liv åt att leta efter den perfekta platsen att slå sig ner på och som helt uppslukas av arbetet med att inreda sina hem när de väl hittat det, och när de är klara är det över, de har blivit gamla, allt som återstår är döden, nej, jag tänkte bara att det var en bra lägenhet eftersom det var en bra saneringssluss.”

Sekwa 2013
ISBN: 9789186480608 Sidor: 218
Omslag: Magnus Pettersson
Danskt band: Bokus, Adlibris
Ebok: Bokus, Adlibris
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket? /Elib

Dagbokssågning

Idag publiceras min första riktiga sågning på dagensbok.

Vad svårt det är att skriva negativt ändå när en är så konflikträdd som jag är men denna bok var tyvärr en besvikelse. Läs varför här: dagensbok.com/2013/06/12/tomas-lidman-dagboken-som-konst-svenska-konstnarsdagbocker-under-hundra-ar/

Paris, chérie : så där säger folk, alltså – Ida Pyk

“I Paris blir det aldrig riktigt tyst. Det blir det i Årsta.”

På omslaget blandas sirliga illustrationer av Fanny Jacobsson med ett romantiskt fotograferat Paris och så förs allt ihop i ett kollage av blommor och tuschade svalor som flyger kring Eiffeltornet. I en av illustrationerna syns även bokhandeln Shakespeare & Company. Ja jag var tvungen att läsa den här boken som ni förstår.

Ett av de första kapitlen heter “Jag hade hört om tjejer som blev upptäckta, visst” och det är en ganska bra sammanfattning. Alva, som går gymnasiet, blir upptäckt av en modellscout och hamnar i Paris i en modellägenhet med en annan ung tjej. Hon går på castings, träffar Karl Lagerfeld, äter crepês och blir kär. Hon får sin kropp bedömd av äckliga äldre män i branschen, blir hetsad av någon sorts creddmaffia till att dricka dålig sprit på ett sunkigt inneställe och längtar hem.

Det är fint att Ida Pyk skildrar både den romantiska bilden av att jobba som modell i Paris och också all osäkerhet och hemlängtan hon känner. Att hon separerar dem från varandra tycker jag är väldigt snyggt och är verkligen en klockren simulering av hur det är att vara ung och ensam i en stor stad. Det finns hela tiden en underliggande självsuggestion, självklart borde hon ju älska detta, detta som folk skulle dö för att få uppleva. Hennes bristande självförtroende och självkänsla är outtalad men finns hela tiden där, i mötet med alla hon träffar, även de som kallar sina vänner. När det är bra är det jättebra, när det är dåligt är det för djävligt. Hon kastas mellan ytterligheter och i ett samtal med sin mamma kommer hon på att hon bara varit borta ett par veckor trots att det känns som en livstid.

Gradvis sker en förändring genom hela boken och till slut skriver hon det rakt ut på ett naivt sätt som är hela bokens styrka enligt principen show don’t tell:

“Min nya rumskompis som jag förut tyckte var ett trevlig inslag är nu mitt största irritationsmoment. Hon är omogen och tafatt. Hon kan ingenting om Paris, eller om livet.”

Det här är verkligen en bok att ha med sig i fickan på den där första språkresan som borde vara så rolig men inte är det. En bok att läsa under lunchen på det första jävliga sommarjobbet. För oss som redan gått igenom det där är det ändå en bra bok, det går alldeles utmärkt att sitta och mumla olika förnumstiga råd till boksidorna och intala sig själv att en faktiskt lärt sig nåt sen en var tonåring själv: nej gå inte dit! lyssna inte på henne! skit i den där jäveln! vänta inte på honom!

PS. Jag känner samma för Sebastién som jag känner för Victor Schantz i Karolina Ramqvists Alltings början: i d i o t! Kan vi inte snälla starta ett forum där vi stör oss på ALLT han gör?

Rabén och Sjögren 2012
ISBN: 9129683491 Sidor: 218
Omslag: Fanny Jacobsson
Kartonnage: Bokus, Adlibris
Pocket: Bokus, Adlibris
Ebok: Bokus, Adlibris
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket? /Elib

Cigarett

En av mina absoluta favvisar är Per Hagman. Hans Vänner för livet är på min tio i topp-lista över bästa någonsin. Jag läste om Per Hagmans debutbok Cigarett till dagensbok.com:s arbetstema och blev rätt förvånad, den är fortfarande bra men helt annorlunda än hur jag minns den. Idag publiceras recensionen här: http://dagensbok.com/2013/04/06/per-hagman-cigarett/