Musik

Stephen King, Morrissey och arbetsplatslitteratur

På planet till Rom, och senare under kvällen innan jag somnade, läste jag Stephen Kings Att skriva. Det klart bästa är när han skriver om bokturnéer, kontrakt, agenturer, skrivbord som kånkades fram på hotell åt honom, refuseringsbrev, minimala förskott, enorma förskott och så vidare. Arbetsplatslitteratur med andra ord.

Kapitlet om barndomen var också helt okej. Skrivtipsen är nog roligare för någon som verkligen har koll på hans böcker, det har inte jag, eller någon ambitiös “författare in the making”.

Håller på att sjunka in i en ny Morrsisseyfas och läste till min bedrövelse  att Stella McCartney och han INTE ska göra skor ihop. Jag är nog sist på bollen när det gäller denna nyhet, men jag har väntat i år på att det samarbetet ska bära frukt.

Tack och lov hörde jag en intervju i BBC att han precis skrivit klart sin självbiografi. Kan man få en bättre tröst än så? Extra litteraturnördigt roligt att han vill ge ut den som en Penguin Classic. Är det någon som ska få göra det är det ju han. Dags att börja bygga upp förväntningarna nu!!!

http://www.bbc.co.uk/programmes/b010dqgd

Piazza Cavour, what’s my life for?

Har väntat hela dagen på att få säga meningen “nej vettu jag flög ju in från Rom igår” men ingen möjlighet dök upp.

Hade textsamtal på skolan. En av kurskamraterna hade en plastgaffel i håruppsättningen. En annan en hög framför sig på bordet bestående av: en bok om zenbuddism, ett paket Lucky strike, ett nystan av ståltråd.

Jag tappade koncentrationen efter att vi dragit över tiden med en timma och läste Douglas Couplands fuck interviews-intervju med Morrissey i smyg på mobilen i hopp om att Rom skulle nämnas och att chocken mellan den eviga staden och konstskola i Göteborg inte skulle bli lika drastisk. http://www.guardian.co.uk/music/2006/mar/19/popandrock.morrissey

Har nu tagit en paus i filmen Network för att prata med Katrin i telefon, vad skönt att åtminstone vara i samma land som henne igen.

Ska se klart filmen och sen blir det sista sidorna i Patti Smiths Just kids. Vilken otroligt välskriven och imponerande bok! Finns ingen anledning att inte läsa den. Har aldrig berörts av varken Robert Mapplethorpes fotografier eller hennes musik men det kommer nog ändras nu.

Går ju inte att undvika att börja lyssna på hennes musik efter att ha läst meningar som “Jag valde kläder med samma iver som en statist klär sig inför en tagning av en fransk nya vågen-film.”

Dagen svalnar

Kanske lite tidigt för att tipsa om denna skiva, den känns så somrig, men jag tycker att ingen har lyft fram geniet Edith Södergran på ett bättre sätt än Nicolai Dunger. Och så behöver vi ju lite sommar just nu. Props till Piteå för årets första sommarkänsla.

Mina favoriter idag är de två första; Lyckokatt och Dagen svalnar. Och En fången fågel. Och så klart Landet som icke är. Ljuvligt när han läser i slutet på låten!
Och vad fint det går ihop: Jockum Nordström har gjort både det fina omslaget till skivan och ett år senare omslaget till Samlade dikter.

Här finns skivan på Spotify: Nicolai Dunger Sjunger Edith Södergran

Spam

Spammar min blogg lite nu men jag läste Lokkos text om Mauro Scocco: http://blog.svd.se/andreslokko/2011/03/30/musik-for-nyskilda-del-1/

Imorgon kommer Mauro Scoccos nya video att släppas och man undrar ju då i tider som dessa när musikbranschen sägs förändras så mycket; kommer det att förekomma lip syncing i nya videon? Alltså låtsassjungning på det där sköna nittiotalssättet där man till exempel sitter på ett tak och sjunger ut över takåsarna i solnedgången.

Jag tror inte det faktiskt. Jag gissar att det mer är av stuket: gå runt i stad alternativt köra lite bil.

Högsta odds är det nog på att han kuppar totalt och gör en klassisk “musikvideo-story” med skådespelare och allt. Men det känns som att allt kan hända, navigeringshjulet på iPoden är rund.

Ps. Någon som vet vilken bok det är han slänger åt sidan sådär uppgivet i början??

Veckans singel

Jag undrar om Jocke Berg i Kent också läst “Aldrig ensam, alltid ensam” där Erik Fichtelius samtalar med Göran Persson. 2005, på sidan 437, säger Persson såhär:

Det är en grotesk fixering vid person. Det kom någon mediemätning igår på hur svenska politiker syns i medierna och det var jag – och då har jag ändå inte haft någon period då jag tycker att jag har varit särskilt hårt engagerad och exponerad, men det var jag – och sedan kom ingenting och sedan kom ingenting och sedan kom ingenting…

Tyvärr sabbar Fichtelius Kent-känslan med följande: …men sedan kom Bosse Ringholm…

Något som gjorde mig rätt förvånad var att när jag googlade runt lite på om Jocke Berg sagt något om boken i intervjuer så hittade jag faktiskt denna singel som gavs ut inför valrörelsen 2006 men som de snabbt drog in efter massiva protester på kentforumet (kent.nu).

Spår: 1. Aldrig ensam, alltid ensam 2. Vy från ett torp

Även planerad att ges ut i limitierad utgåva i röd vinyl
Då med B-sidan Ensammast i Sverige