Mode

Det svenska modeundret – Karin Falk

I Sverige är kultur fyrkantigt. Bokstavligen. Bokomslag och skivomslag och stillbilder från filmer är lätta att hitta på kultursidorna och som ämne för krönikor. Människor som producerar sådan kultur intervjuas, åker till Gotland och hyllar varandra med “tolkningar”, bor på slott och minns sina liv tillsammans och gör utflykter ihop.

Modejournalistiken i massmedia sträcker sig till att en expert kallas in när Svt sänder från Nobelfesten (undantaget som bekräftar regeln är dock fenomenala STIL i P1).

När mode förekommer i massmedia är det fint eller fult som avgöras. Eller så är det förakt mot modebloggare som visar upp vad de har på sig. Eller så är det Göran Greider-krönikor om det politiskt inkorrekta i klädkonsumtion.

Å andra sidan rapporteras det flitigt om ännu ett år av aktieuppgång för H&M, Cheap Monday-ägarnas svarta siffror efter försäljningen eller hur mycket Mona Sahlins handväska kostat.

Men kläderna då?

De tar Karin Falk hand om tack och lov. Och allt det andra ovanstående också. Med enkla analyser och problematiseringar av allt från “väskdebatten” till den demokratiska/piratkopierande verksamhet som H&M bedriver.

Allra bäst är Falks bok när hon skriver om de olika märkenas sätt att arbeta. Inspiration och konkret konstruktion och vision och historia sammanfattas effektivt och kompletteras med intervjuer. Det är en bra grundkurs för oss som gillar mode men inte har särskilt teoretisk kunskap (vem visste att NK haft olika ingångar för kvinnor och män?).

Nackdelen med ett så brett ämne är att man ibland får känslan av att kapitlet precis börjat när det börjar. Jag gillar boken men vill ha mer, det bränner inte riktigt till på det sätt som får mig att tvinga på alla jag träffar den här boken. Jag skulle vilja se en hel bok om ett klädmärke av Karin Falk. Kanske om H&M som ständigt återkommer genom hela texten.  Eller om Acne. Den första dokuboken om mode i Sverige. Eller kanske en intervjubok med svenska designers som jag tidigare efterfrågat.

Jag rekommenderar att man även köper Lotta och Tonie Lewenhaupts Bilden av modet samtidigt som man köper Det svenska modeundret. Man blir väldigt sugen på att se kläderna det handlar om.

Norstedts 2009
ISBN: 9113033271 Sidor: 221
Omslag: Nina Leino
Bokus, Adlibris
E-bok: Bokus, Adlibris

Sommarstil

Idag är det lag på att lyssna på STILs program om Colette. Hur sugen blir man inte på att läsa hennes böcker + Alison Bechdels? Mycket.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2794&artikel=5149933

McMarketing, doftljus och det märkliga talet 30

Var och hejjade på familjemedlemmar som sprang göteborgsvarvet idag. Länge sen jag var in till Göteborg. Förutom den totala överdosen av folksamlingar la jag märke till nya snygga reklamaffischer för Byredo.

Byredo har tidigare tilltalat oss bokmalar med doftljus med namn som Bibliotheque och Baudelaire. Nu har de kommit med en tredje alliteration på B med litterära toner: Books. Det är ju fantastiskt och man vill ju självklart ha alla tre tända när man läser sin favoritbok.

Att Byredo dessutom ger bort 50% av vinsten till Childhood Foundation är ju för bra för att vara sant!
(EDIT: 15/5 100% av vinsten går till Childhood, Tack till Eli för rättelsen! Och tack Byredo för detta initiativ)

Reklam som däremot inte gjorde mig lyrisk är Norstedts spårvagnsreklam för Alexander Söderbergs Den andalusiska vännen.

Förutom det tråkigt stereotypa omslaget med några “slarvigt” utkastade kulor som kontrasterar den inramade fjärilen (varför har så många karaktärer i deckare så utstuderade hobbies, aldrig någon som gillar att hyra film liksom…) så känns det som en lite märklig pay off. 30 länder kan inte ha fel eller? Det luktar McDonalds för mig som länge haft som mest kända slogan att de sålt väldigt många hamburgare. Jag tråkas ut lika snabbt av såna här intetsägande beskrivningar av böcker som jag tråkas ut av fåordiga blurbs av typen “Oerhört spännande – Stephen King” osv.

Dataspelsbranschen har börjat marknadsföra sig med hur många som bokat deras spel innan det släppts, filmbranschen lägger extremt stor vikt vid hur många som går och ser en film första helgen. Och den litterära motsvarigheten har jag på senare år märkt är detta i hur många utländska förlag som köpt boken, det allra bästa verkar vara att rättigheterna ska vara köpta innan boken ens getts ut i Sverige.  Denna info är kanske intressant för de som gillar branschnörderi eller läser ekonomidelen först på morgonen. Men vad hjälper det mig som konsument? Gör det mig lässugen? Nej, inte så värst.

Och så är det detta med siffran 30. Jag börjar starkt att ifrågasätta den. Är det något man drar till med när man sålt till ganska många länder eller menar man verkligen exakt 30? Det verkar ske lite för ofta tycker jag. Det händer bland annat här, här, här, här och här.

30 is the magic number.

Odd Molly, Gudrun Sjödén, Kulturtanten och Sofia Hedström

Handen på hjärtat: blev du provocerad av att se logotypen här ovanför?

Det går inte en bokmässa utan att man hör eller läser någon som gör sig rolig på “kulturtanters” bekostnad. Man skämtar om brokigt mönstrade plagg av Gudrun Sjödén och så vidare. Jan Guillous ständigt återkommande (och fruktansvärt fula) safari-/fotoväst med tusen fickor lyckas däremot komma undan år efter år…

I Nyhetsmorgon Lördag helgen som gick användes flera gånger “mammor” som ett skällsord för Odd Mollys kundkrets och i intervjun med Per Holknekt ställdes det frågor kring hur märket skulle jobba sig bort från den stämpeln som om det var en självklarhet att man ville det.

Sen när är “mammor” en homogen grupp man till varje pris vill undvika och distansera sig ifrån? Jag känner själv flera mammor, ja herregud jag ska faktiskt vara helt ärlig och komma ut här i bloggen: jag har själv en mamma. Så nu var det sagt. Det är inget att skämmas för.

Mammor är som alla vi andra.

Kvinnor som gillar kultur och bär Gudrun Sjödén är som alla vi andra.

Fast kanske lite smartare än de flesta andra.

Smartare än oss andra är också ständigt genialiska och intressanta Sofia Hedström på Svenskan som reder ut allt detta idag. Precis vad jag behövde just nu: http://www.svd.se/kultur/modemaffian-kan-bli-odd-mollys-fall_6860613.svd