Handen på hjärtat: blev du provocerad av att se logotypen här ovanför?

Det går inte en bokmässa utan att man hör eller läser någon som gör sig rolig på “kulturtanters” bekostnad. Man skämtar om brokigt mönstrade plagg av Gudrun Sjödén och så vidare. Jan Guillous ständigt återkommande (och fruktansvärt fula) safari-/fotoväst med tusen fickor lyckas däremot komma undan år efter år…

I Nyhetsmorgon Lördag helgen som gick användes flera gånger “mammor” som ett skällsord för Odd Mollys kundkrets och i intervjun med Per Holknekt ställdes det frågor kring hur märket skulle jobba sig bort från den stämpeln som om det var en självklarhet att man ville det.

Sen när är “mammor” en homogen grupp man till varje pris vill undvika och distansera sig ifrån? Jag känner själv flera mammor, ja herregud jag ska faktiskt vara helt ärlig och komma ut här i bloggen: jag har själv en mamma. Så nu var det sagt. Det är inget att skämmas för.

Mammor är som alla vi andra.

Kvinnor som gillar kultur och bär Gudrun Sjödén är som alla vi andra.

Fast kanske lite smartare än de flesta andra.

Smartare än oss andra är också ständigt genialiska och intressanta Sofia Hedström på Svenskan som reder ut allt detta idag. Precis vad jag behövde just nu: http://www.svd.se/kultur/modemaffian-kan-bli-odd-mollys-fall_6860613.svd