Mode

Bokmässan 2013 börjar med en tygkasse

Imorse blev jag uppvaktad med sång och ett tjusigt paket som innehöll tygkassarnas tygkasse! Jag är halvt besatt av Karl Lagerfeld (och hans bibliotek) sen jag såg Lagerfeld Confidential och jag älskar presenter som kombinerar flera intressen. Gissa om ni kommer få se mig släpa runt böcker i denna på bokmässan! Den är inte bara snyggare än alla mina tygkassar, den har också lite bredare “handtag” så att jag kan fylla den med ännu tyngre litteratur än vanligt och fortfarande inte få ont i axeln.

Mauro Scocco-poesi, kultursponsring & Louis Vuitton stationery-bonanza

Hur Mauro Scoccos juldikt kunde bli en omslagspuff på senaste numret av Damernas Värld är obegripligt. I övrigt är det ett bra nummer tycker jag. Där det bland annat fanns en notis om Louis Vuitton som börjat sälja pennor i ett av de litterära distrikten av Paris där de öppnat ett eget Cabinet d’écriture.

Det är förmodligen ingen slump med tanke  på Marc Jacobs som är creative director på LV öppnade sina Bookmarc-butiker för några år sen. Men givetvis pekar de bakåt på grundaren och läsaren Louis Vuitton i sin storytelling.

Det finns väl i stort sett inget klädmärke som inte då och då blockar in några läderband i sina skyltfönster för att skapa lit preppy-stämning. Alltså måste LV gå lite längre, de har både bläckhorn och priser som inte är av denna värld. Och dessutom ger de ut böcker. Det är intellektuell finlitteratur med omslag som påminner om universitetsavhandlingars formgivning. LV vill peka bakåt, på det genuina, på historien, på den gamla goda tiden när man reste runt med en koffert full av både idémässigt såväl som fysiskt tunga böcker och skrivdon och inte bara en tummad deckarpocket som man spillt lite surt Ryanairkaffe på.

Det är ganska väntat men kul såklart, jag skulle själv vilja ha ett skrivblock och en penna från LV! (även om jag tycker det är rätt sunkigt med de pennor som har läder och krokodilskinn).

“Hur ska vi koppla det här till kulturpolitk?” tänker ni såklart nu förstår jag.

Ja, jag tänker lite såhär: även svenska märken ger varje år ut kataloger och broschyrer med papperskvalitéer och trycktekniker som det inte finns ett förlag i världen som har råd att använda för exempelvis en nyskapande poet eller en novellsamling i stora upplagor. Vore det inte sjukt intressant att se en kultursponsring där “osäljbara” litterära verk gavs ut av klädföretag som varken har en historia eller är intresserad av att blicka bakåt? Äntligen får vi förlag där försäljning av texterna inte är viktig, där man har distribution klar och kan erbjuda låga priser som inte bär sig själva eftersom man helt enkelt flyttar över de röda siffrorna från utgivningen till bokföringsspalten för “kreddkonto/PR/kulturellt kapital som särskiljer oss från själlösa klädkedjor”. Vilket klädmärke blir först med att ge ut en ny diktsamling i det här landet?

Varsågod för idén, var snäll att skicka provkollektioner/anteckningsböcker till mig när ni blir rika på den.

Brev till Yves – Pierre Bergé

Att leta upp den här boken på bibliotekets Lz-avdelning (biografier) fick en symbolisk och lite sorglig symbolik. Boken står inte under B som Bergé utan under S som i Saint Laurent. Vem är Pierre Bergé? Han var under lång tid VD för företaget YSL som han skapat tillsammans med sin partner Yves Saint Laurent som var modehusets designer.

Visst är det därför man läser boken. För kontexten. Mannen som stod YSL himself närmast.

Isället för en avslöjande och privat 350-sidig biografi med ett vackert porträtt av de båda på omslaget och full av kändisar, skandaler och modehistoria som förmodligen skulle sålt multum världen över ger han ut en sparsmakat formgiven brevbok på 127 sidor. Det är värt att respekteras. Men några brev till Yves känns det aldrig som. Möjligtvis brev OM Yves, till en tänkt läsare.

Det är en lättläst och ganska lyxig upplevelse som ger en allt ifrån våndor kring den stora auktionen, minnen från Marrakech, hans egen roll som den som möjliggjorde konstnären Yves Saint Laurent skapande osv. Fina fragment från ett helt liv. Det som borde redigerats bort är alltför många stycken med formuleringar som t.ex. “Chanel gav kvinnan frihet, du gav henne makten”. Det känns som något man skulle hitta i en museikatalog. Det känns för konstlat, inte som något man skriver i ett brev.

Däremot finns det nog många detaljer i boken som gör den läsvärd. När Bergé vägrar låna ut sin Warhol-tavlor eftersom en museiintendent försöker “förklara” Warhols konstnärskap för Bergé (Bergé och Saint Laurent var nära vän med Andy Warhol). När han oförställt skryter om det beröm för sin goda inrednings- och konstsmak som hans Yves vid ett sällsynt tillfälle gett honom. När Bergé beskriver hur svårt det är att sluta någons ögon efter att den dött och hur vårdpersonalen hjälper honom med detta.

Ofta hamnar Bergé i klichéfyllda utläggningar om känslor som generaliseras så mycket att det inte berör ett dugg. På nästa sida kan han berätta om hur han ljugit för sin partner om hur sjuk han faktiskt var innan han dog.

Några brev är det inte. Boken saknar uppenbart en redaktör som kunnat stryka rader med orden “minns du” där bl.a. Bergé påminner Saint Laurent om vad hans hund heter trots att Saint Laurent älskade sin hund mer än sina vänner.

Oavsett hur ojämn boken är den läsvärd. För att den innehåller fåfänga och hävdelsebehov trots alla framgångar Bergé nått. För att den är uppgiven trots att den försöker förmedla styrka. För att den i sina bästa stunder blir en bildad aristokratisk Seinfeld med formuleringar som t.ex:

“När vi skulle sprida din aska i Rosengården vid Villa Oasis var det vackert väder. Somliga tyckte till och med att det gick an att komma sommarklädd. Men det är en annan historia.”

Vill man läsa den här rekommenderar jag dock att man tittar på den fantastiska dokumentären Yves Saint Laurent – L’amour fou först. Gillar man dokumentären är boken ett fint extramaterial för den som vill snöa in.

Lind & Co 2011
ISBN: 9789174610499 Sidor: 127
Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl
Finns den på ditt bibliotek?

Paper Passion

Den här nyheten stjäl jag rakt av från Booze n’ books  twitterflöde och vill samtidigt passa på att tacka/skälla ut henne för att jag fick tipset om den här. Jag som hade tänkt äta + betala hyra denna månad för min minimala timlön/alfakassa kommer nu istället ligga och sova hungrig, men lycklig, och lukta som Steidls och Karl Lagerfelds kärleksbarn på gatan utanför mitt lokala bibliotek.

Det gör mig extra glad att det är just Steidl och Lagerfeld som kokat ihop den här mixturen. Lagerfeld är känd boknörd vilket kan bevittnas i den underbara filmen Lagerfeld Confidential (går att streama här) där han bland annat skäller ut sin mellanstadielärare för att han har mage att tvinga sina elever att läsa Döden i Venedig (lille Karl tycker den är för banal) och visar upp sitt sovrum fullt av böcker och sitt privatbibliotek i källaren (här vill jag flika in en varning för er som går igång på arkivering). Steidl är kända för att kunna kvalitet och åtminstone hyfsat demokratiska priser (Taschen hade väl varit det ultimata. Men vem kan styra över kärlek?)

Det stör mig dock lite att Lagerfeld inte nämner Ben Gorhams Byredo och deras litterära dofter någonstans i intervjuer om Paper Passion. Det är ju nästan uteslutet att han inte skulle känna till dessa.

Men mest är jag glad. Och snart fattig.

Det kan du också bli, här kan du beställa: http://steidlville.com/books/1312-Paper-Passion.html

Sno sommarstilen/-läsningen

GANT och Lexington är fortfarande ohotade med sin Hamptons- och Ivy Leaguestil när det kommer till att få med böcker och tidskrifter i sina reklamfoton.

Lexington visar sommaren 2012 upp Taschens utgåva av LeRoy Grannis surfbilder från 60- och 70talet. Finns på Amazon i förstaupplaga för 122 dollar (exkl. frakt) samt i nyutgåva (i annan storlek bör tilläggas) för 20 dollar.

Till den lite casual läsningen passar det bra att blanda upp med highbrow-accessoaren nummer 1: The New York Times Book Review. Numret på bilden är en vintagemodell från april 2011 där man bland annat kan läsa Pulitzer Prize-vinnaren  Debby Appelgates cover story fint illustrerad med klassisk americana-romantik av Paolo Ventura som går hand i hand med Lexington homes ofta stjärnprydda produkter.

Den kan dock vara lite knepig att inkorporera i sin stilbokhylla eftersom NY Times säljer gamla nummer dyrt genom en krånglig site som är för krånglig att ens länka till. Prova istället antikvariat i Montauk med gamla sjökort som inredningsdetalj på väggarna. Eller varför inte mixa till det lite själv med en snygg surfplatta där du surfar in på deras hemsida (som visserligen är så 1999/google-annonsering-formgiven att det inte ens är komiskt) men som har snygga rubriker du kan tummepekfingerzooma in på för rätt effekt när du står där vid sovrumsfönstret och blickar ut och undrar om det är “creepy” att se någon läsa Fifty shades of grey på tunnelbanan.

Är du kvar i stan över sommaren? Kanske du måste arbeta eller inte hade råd med semestern i år? Misströsta ej. GANT börjar redan nu göra reklam för sin höstkollektion och du har på deras hemsida chans att vinna sommarens accessoarläsning! Kanske kommer Bokmässan 2012 akutändra sig och strunta i ännu ett tråkigt tema som utgår ifrån geografi (Norden?!) och istället ha 80-talstema med stora, nej gigantiska, diskokulor i taket istället för de enorma monterlogotyper som letat sig upp mot taket senare år.