Fotografi

Fri som en flygare + Harry Potter

Bloggade inte igår tyvärr eftersom jag fastnade totalt i det första videoklipp jag filmat och redigerat med nya kameran.

Hann läsa lite grann till frukost igår dock. Tycker Per J Anderssons tematiska artikel om flygning och litteratur var bra. Jag är väldigt förtjust i att tematisera på det här sättet!

Finns tyvärr inte på nätet ännu, lägger upp länk om den dyker upp imorgon.

Bäst är dock en av bildtexterna:

“Antoine de Saint-Exupéry försvann över Medelhavet. 1998 fick en fiskare en silverkedja med Sain-Exupérys namn i näten.”

Det är som en dikt. Det är såna där meningar som får folk att skriva filmmanus.

Ni som lagt lördagens DN i pappersinsamlingen, leta upp den och kolla. Jag blir väldigt sugen på att läsa Erica Jongs Rädd att flyga som bland annat innehåller ett stycke i ett jumbojet fyllt av amerikanska freudianska psykoanalytiker. Lyckas man skriva om sånt på ett sätt som inte blir farsartat förtjänar man respekt. Hamnar på mentala att-läsa-listan.

Eftersom jag är väldigt förtjust i att tematisera på det här sättet önskar jag att de, och även alla andra tidningar, skulle ha bättre koll på fotosverige och kunnat hela vägen med detta tema. JH Engströms fotobok CDG/JHE där han bott 3 veckor på flygplatsen Charles de Gaulle har många fina fotografier som varit intressantare än en trist bildbyråbild. I stort sett alla fotografier finns här.

PS. Någon läsare som har insiderinformation/läst forumteorier om vad som händer på http://www.pottermore.com/ respektive http://www.youtube.com/JKRowlingAnnounces??????

Som ett religiös anhängare av Twin Peaks tänker man ju direkt att “The owls are not what they seem.” Jag räknar antalet ugglor. 15 stycken. Jag skriver in the “significance of the number 15” på Google och i det första resultatet på en hemsida med design från 1995 börjar första meningen: “Number 15 – The Magician – 15 is a number of deep esoteric significance…”

Jag intervjuar min bror tillika expert på popkultur, sci-fi, fantasy och såklart Harry Potter på msn:

Jag: vad kommer hända? http://www.youtube.com/JKRowlingAnnounces
Brorsan: Harry Potter är homo
Marcus: Haha, tror du det kommer hända? Att hon går ut med det?
Robert säger: Jao

Writers and Kitties

Var precis ute och promenerade en sväng med Dylan, vår katt. På den korta promenaden såg vi två katter som jag aldrig sett innan. Det är ett väldigt lugnt bostadsområde och finns väldigt många katter.

Min flickvän har en teori om att de som tycker om djur är i grund och botten bra människor. Det är en bra teori som så gott som alltid visar sig stämma. Är det någon man har haft svårt för redan dag ett så kan man ge sig den på att det förr eller senare kryper fram att den inte tycker om djur. Stor kärlek för djur = bra person. Jag tycker vi kan etablera detta som fakta, okej? Okej!

Jag funderade lite på att bygga vidare på den här teorin och hävda att de allra bästa författarna och musikerna tycker om djur. Är det djuren som gör oss människor snälla och kreativa eller är det så att snälla och kreativa människor söker sig till djur? Innan jag blir sådär Rob-i-High-Fidelity-kvasifilosofisk ska jag sätta punkt.

Men först det ultimata tipset för er som gillar författare som gillar djur: http://writersandkitties.tumblr.com/

Tydliga tecken på att man är en gubbe #3

Man mailar en stackars journalist på Expressen och påpekar (kräver rättelse) för att man kallat världens näst dyraste kamera för en “dagerrotyp”.

Min motivering: Daguerre var visserligen med och uppfann en kamera men ordet Daguerrotypi syftar vanligtvis på ett fotografi som framställts med den kemiska processen med samma namn.

Istället för att utbrista “WTF!?!? Nån förvirrad gubbjävel som förmodligen var med när de uppfann fotografin sitter och märker ord” så mailar denna journalist artiga svar och vill verkligen få det rätt i texten och ge ett bra bemötande till sina läsare.

Jag skäms givetvis, detta är första steget mot att en dag slå numret till ring P1. Med min kamerarem pryglar jag nu mig själv som Paul Bettany i filmatisering av Da Vinci-koden.

Lokkoparadoxen

Bara Andres Lokko kommer undan med att ställa följande fråga 2011:

“Men du verkar väldigt bekväm i din persona idag?”

Persona?! Är det kollationering på Fårö eller är det en lunch på PA&Co.?

Lite extra fantastiskt eftersom det verkar vara sagt helt utan distans och ironi trots medlemskap i Killinggänget.  Senast vi hörde det ordet var 1966. Förmodligen får vi vänta 45 år till innan vi hör det igen.

Jag vill även tacka för att Lokko tar det första lilla steget till en revival av “göra- konstig-handplacering-i-huvudhöjd-på-fotografier”. Det var ett tag sen vi såg sån i kulturlivet tråkigt nog.

Även där en koppling till 1966 då en av mästarna i denna bortglömda poseringskonst slog igenom totalt med Med kallt blod: Truman Capote. Han tog verkligen denna konst till perfektion. Seså, iväg nu till spegeln och börja öva om du vill vara totalt rätt på nästa poesiuppläsnings mingebilder.

Här är intervjun: http://city.se/kulturen/2011/05/26/man-som-alskar/

Really busy, busy busy.

Vilken dag det var igår! Jag klarade min presentation utan nervöst sammanbrott och godkändes på examinationen, Katrin hade sin första löpsedel, Dylan fyllde år, jag fick världens finaste examenspresent, det blev god middag, Lagerfeld Confidential, Steinbrenner & Nyberg-fika.

Och jag hann precis klart med en jobbansökan som art director innan jag nästan däckade av framför datorn.

Ska hämta tidningen snart och ha en riktigt långsam dag. Kollar Forbes lista över mäktigaste kändisar. vad jag kan se efter en snabb titt är att i alla fall fyra författare av skönlitteratur är med; Danielle Steele, Stephen King, James Pattersson, Stephenie Meyer. Känns hoppfullt ändå.

(bilden föreställer konstvärldens svar på idoljuryn, tack för att ni inte slaktade mig)