Biblioteket – Rasmus Fleischer
Biblioteket är en av böckerna i det som av förlaget kallas för “dubbelbok”. Omslaget är ett foto av fyra skinnklädda böcker. På bokens rygg står författarens namn och titeln i ett litet typsnitt. Jag hittade boken på bibliotekets avdelning där jag hänger allt mer nu för tiden; hyllan för distributionsstöd. Den första meningen lyder:
“Biblioteket gör ett urval bland alla böcker på bokmarknaden och erbjuder allmänheten tillgång till urvalet”.
Kan det blir torrare? Nej. Jag var självklart tvungen att läsa den.
Den första meningen låter nästan konstlat simpel och tråkigt torr. Efter att ha läst boken inser jag hur perfekt den är. Välja ut X antal böcker per år som sen Y antal människor kommer att låna hem och läsa. Hur svårt kan det vara?
Väldigt svårt. Eller åtminstone intressant att nysta i. För hur ska urvalet göras? Ska man i demokratisk anda erbjuda en så stor bredd som möjligt och anpassa sig efter vad folk vill ha (topplistorna)? Eller ska man vara en motkraft till kommersiella krafter som ger ut böcker utan livslängd? Hur görs ett urval? Och hur ska utlåningen ske i praktiken?
Ur dessa tills synes enkla (men väldigt invecklade) frågor listar Rasmus Fleischer på ett enkelt, och förvånansvärt sakligt sätt (han har varit engagerad i Piratbyrån och driver Copyriot) en mängd konkreta situationer där man i praktiken tvingas göra ideologiska val. Påläst och utan akademisk mumbojumbo skriver han hela tiden med en uppenbar kärlek för biblioteken. Man smittas av denna kärlek och i alla fall jag får en ny tanke på i snitt var femte sida.
Jag är förvånad över hur spännande det är att läsa en essä om bibliotekens nutid och dåtid och all dess problematik. Bland annat får vi läsa om vilken publikation som landets bibliotekarier gör allt för att hålla hemlig, om tolvåriga biblioteksbesökare som riskerar att åtalas av Amerikanska jättebolag och det handlar om e-bokskarteller.
Det här är en bok för dig som är svb.se-junkie och behöver något starkare. Jag ser redan fram emot att läsa Boken. Min enda sorg med att ha hittat det här lilla distributionsstödspärlan är att Fleischer inte skrivit en bok med titeln Bibliotekarien.
Edit 3/8: Här finns min recension av Boken-
Ink bokförlag 2011
ISBN: 9789197846929 Sidor: 70
Omslag Philip Cristofor
Bokus, Adlibris
Finns den på ditt bibliotek?
Marcusbibliotekets antikvariatguide del 1 – Bindningen
Förmodligen är det fortfarande Drömbokhandeln som spökar i min hjärna men jag kan inte sluta tänka på att jag skulle vilja starta ett eget antikvariat/galleri för samtida oetablerad konst. Om man dessutom lägger till att jag inte kom in på någon av de utbildningar i höst som jag hoppats på så känns det som en fin dagdröm att ha. Nån gång kanske jag betalat av mina kreditkort och kan ta ett banklån till en sån verksamhet. Tills dess så snöar jag in lite på allt man behöver veta för att fynda på antikvariat och loppisar i sommar men framför allt kan det vara bra att ha koll om man ger sig ut på sidor som bokborsen.se och antikvariat.net där i alla fall jag blir förvirrad.
1. Inbunden/trådbunden med skyddsomslag – Den vanligaste typen av bokbindning när det gäller nyutkomna böcker. Håller bra tack vare att sidorna sys fast i ryggen.
2. Skyddsomslaget är det papper som omslaget är tryckt på och har flikar runt bokpärmen så att det hålls på plats. Här trycks bilden av författaren och eventuella hyllande citat ur recensioner av tidigare böcker. I Sverige är det lag på att minst 50% av dessa författarfoton ska tas av Ulla Montan eller Cato Lein.
Flikarna nyttjas ej som bokmärken av riktiga bokälskare (läs: pedantiska snobbar med ocd-tendenser och egen bokblogg) då skyddsomslaget riskerar att bli lite kantsnött och vikt.
Inbunden med skyddsomslag.
3. Danskt band/flexband – Ni som läst Jellicoe Road på svenska vet hur fruktansvärt fint denna binding är. En typ av papp som är böjbart, ofta med lite glansig yta. Finns med innerflikar och utan. Omslaget är tryckt direkt på denna och sitter fast i ryggen. Vanligt för lite kreddigare/smalare titlar. Tänk digipak under CD-eran. (Kan även kallas “häftad” trots att den är limmad)
Don’t be fooled by appearances. Det här är en danskjävel alright.
4. Klotband – Kommer från engelskans Cloth. Trådbunden med pärmar täckta av tyg i linne eller bomull. Lyxigt, snyggt. Finns idag mest i nyutgåvor av klassiker och samlade dikter av kanoniserade författare samt äldre böcker.
This is how Duras rolls. Klotband är snyggt och elegant.
5. Halvklotband – Synonym för att man inte hade råd med tyg till något annat än ryggen, alternativt att man inte vågade hoppa över fotografiet på författaren/det flashiga omslaget men fortfarande ville vara lite lyxiga. Även vanligt på kokböcker nu för tiden för att göra dem lite mer hållbara. Här är två fina som kommit senaste åren:
Halvklotband är bra i köket.
Och när livsverk ska sammanfattas.
6. Franskt band – En grupp musiker från frankrike, t.ex. Phoenix med sångaren Thomas Mars. SKOJJA! Det är som klotband fast med skinn istället för tyg. Nästan uteslutande på äldre böcker med daterade översättningar eller förstautgåvor av s.k. klassiker. Köps kanske främst av bibliofiler samt butiksinredare som vill sprida ut lite böcker på hyllorna för att få en aka-porrig känsla i lokalen.
Ett foto av ett franskt band. På en pocketutgåva. Snurrigt va!
7. Halvfranskt band – rygg och ibland även hörn i skinn. Den del av omslaget i papper som inte är skinnklädd är ofta i ett psykedliskt mönster (marmorering) som kan dra ner helhetsintrycket ofantligt men som också kan vara väldigt vackert.
“Turn on, tune in, read out”
Oscar Wilde och Mark Twain i halvfranska band. Tack till Litteretro för lån av bilder!
8. Kartonnage – Oförlåtligt fult och olyxigt. Omslaget tryckt direkt på blank papp. Papperskvalitén på inlagan (själva sidorna i boken) är sämre. De enda som beviljas amnesti är de som använder tekniken för barnböcker. Övriga genrer halveras i pris på Coop Forums bokrea år efter år. (OBS! Kartonnage används även för äldre trådbundna böcker med pappomslag. Är du säker på att författaren varit död länge så är det alltså fritt fram att köpa Kartonnage).
9. Försättsbladet & smutstitelbladet & titelbladet är boklitteraturens svar på de här logotyperna med Lejon som ryter och årtal som lyses upp av strålkastare och bergsmassiv med stjärnor omkring sig som signalerar vilket filmbolag som stått för produktionen. Man vet inte varför de finns där riktigt, det är bara så.
Först kommer försättsbladet som är helt tomt och är ihoplimmat med insidan av pärmen. Sen kommer smutstitelbladet som är en sida med mycket tomrum samt titeln i litet typsnitt. Titelbladet visar titeln och författarens namn i större typsnitt. På baksidan av detta blad finns oftast info om tryckeri (som man måste ange) samt om vilken upplaga det är och utgivningsår osv. (och de riktigt nördiga formgivarna brukar skriva ut vilket typsnitt texten är satt med, LOVE IT!)
10. Exlibris & namnteckning & signatur – Exlibris är ett sorts bokmärke som är fastlimmat på insidan av pärmen oftast och markerar vems privata bibliotek respektive bok tillhör. Kan vara romantiskt fina med personer som tittar mot stjärnorna eller aristokratiskt eleganta med latinska ordstäv och ornament. Tove Jansson hade texten: Labora et amare (arbeta och älska) på sitt första exlibris.
Namnteckning är ej samma sak som autograf. Namnteckning=bokens ägare som skrivit sitt namn i boken med bläck eller blyerts för hand och drar ofta ner värdet på värdefulla böcker. Signatur=författarens namnteckning och drar oftast upp värdet. Tillägningar/dedikationer (förkortas ded.) kan dra upp värdet om även om det kommer från en känd boksamlare som då också ofta har ett eget….. ja just det! Exlibris…. helt rätt! Nu får du åka på lastbilsflak runt stan och skrika. Imorgon ska du ut i verkligheten och köpa böcker!
Fantastisk författare + coolt exlibris.Visst ser man att det är hon på frisyren! Hairy helmet långt före första Emmabodafestivalen ens var påtänkt.
Laurence Cossé – Drömbokhandeln
“Vem vänder man sig till för att polisanmäla litteraturfientlig verksamhet?”
Vet du skillnaden på LIBRIS och ett exlibris? Läser du SvB som andra läser SvD? Svänger du dig obehindrat med begrepp som”danskt band” och “smutstitelblad”? Har du en attläsa-hög som ständigt blir högre och högre trots att du läser hela tiden?
Om inte behöver du inte läsa den här boken. Du kommer förmodligen inte att tycka om den. Det betyder dock inte att det är en väldigt bra bok. En god bok. Det bara inte en bok man rekommenderar, inte en sån man vill tvinga på varenda en i sin omgivning. Låter det snobbigt? Exkluderande? Något som vi bokbloggare vill sitta ensamma i våra små kotterier och prata om? Det är det också!
Ja, det är visserligen en deckare. Men det förekommer inga nihilistiska utbrända obducenter och poliskonstaplar som antingen ger var tredje person de möter en dansk skalle alternativt sitter ensam och pimplar whiskey till tonerna av något obskyrt requiem i sitt tomma opersonligt inredda hus på kvällarna. Offren består inte till 97% av nakna kvinnor som hittas av hundägare sent om kvällen. Istället består persongalleriet av bokdistributörer, förläggare, kulturredaktörer, författare och allmänt storläsande människor.
Flera sidor i rad kan handla om logistiken kring hur man ska dela in böckerna i de olika hyllorna. (Efter nya böcker? Efter författarens originalspråk? osv. osv.) Och hur ska man hantera frågan kring urvalet i en drömbokhandel? Vad är EGENTLIGEN bra litteratur? Bra kultur över huvud taget? Och vilken funktion har den?
Detta gestaltas väldigt vardagligt och bra i Cossés Drömbokhandeln. Är det snobbism att vilja sälja böcker man själv tycker är bra? Varför är personliga omdömen om kultur av insatta alltid något fult och elitistiskt? Att man som restaurangägare vill servera mat man tycker är god på råvaror man tycker håller hög kvalitet är ju oproblematiskt. Att använda ordet “kanon” i kultursammanhang är däremot att köpa en biljett till Horace-land för all framtid.
Förutom allt litteraturnördande och de levande beskrivningarna av uppbyggnaden av Paris mest älskade bokhandel (jag kan se bokborden framför mig!) och alla problem den för med sig blir jag oerhört gripen av huvudkaraktärerna och hur levande de beskrivs. Deras otroliga intelligens och förmåga att känslomässigt kunna förstå komplexa karaktärer i böcker är en sak, deras egna liv och tankar och känslor något helt annat. Där har de samma problem som alla vi andra och det finns ingen som helst idealisering av dessa människors nästan löjligt agerande i sina förhållanden. Det är befriande.
Summa summarum: har du orkat läsa så här långt in i recensionen törs jag lova att du kommer gilla den.
PS. Finns egentligen bara ett enda frågetecken med den här boken: varför är det en engelsk/amerikansk bokhandel på omslaget?
Adlibris, Bokus
Isbn: 9186480294 Sidor: 456
… Read More
Bästa bokhandeln på nätet del 2
Angående mitt tidigare inlägg om Svensk Bokhandels tävling Svb:s publicering av vinnaren av årets bokhandel på nätet var försenad med ungefär ett dygn. Men nu är den korad och det blev Science Fictionbokhandeln.
Sist jag var på Science Fiction-bokhandeln stod en långhårig kille i skinnrock och försökte förklara kvantmekanikens posterboy #1: Schrödingers katt, för sitt sällskap som inte verkade förstå något. Han förklarade dessutom lite fel vilket fick mig att koka av ilska borta vid zombiehyllan där jag tjuvkikade på Nina Hemmingsons Walking Dead-fanart. Jag övervägde att krossa glaset till hyllan där Harry Potter-trollstavarna och använda Narcissa Malfoys (den finaste) för att spetsa mig igenom plastglasögonens coca cola-bottnar.
Retas man lätt av besserwissernördar (och har noll självinsikt) så kan jag verkligen rekommendera hemsidan som är fullmatad av allt det bästa. Däremot tycker jag fortfarande att den är lååååångt ifrån den upplevelse som den fysiska butiken är.
… Read MoreAdlibris Letto
Fick precis Adlibris nyhetsbrev där de skriver om lanseringen av sin läsplatta Letto. Jag tror att de gör helt rätt i att koppla ihop distribution och hårdvara på det här sättet. Apple har gjort succé med iPod och iTunes. Amazon har lyckats med Kindle och sina egna siter.
Jag skulle aldrig läsa en bok på en iPad men Letton med sitt e-ink gör en helt klart sugen på att börja eboka.
Tråkigt nog är det för skralt med information. Jag förstår att nyhetsbrev måste vara säljiga. Och det lyckas de verkligen med. Jag klickar direkt in mig på sidan. Men när jag försöker hitta mer info tar det stopp. Det ryms 2000 böcker i den och batteriet verkar väldigt bra, ett bra argument är storleken som verkar göra det möjligt att faktiskt ha med den lite överallt.
Men sen då? Det är uppenbart att det är en instegsmodell och även om den har begränsningar kan jag tänka mig att köpa den. Men då vill jag i alla fall veta om dessa innan. Eftersom den lanseras för en bred publik tycker jag inte att man kan ta för givet att alla kan allt om eböckernas hårdvara.
Kan jag söka i texten? Kan jag läsa eböcker som INTE är köpta på Adlibris? Kan jag lyssna på mp3-böcker som jag köpt på Adlibris? Har den några andra funktioner förutom att läsa eböcker? Laddas den med usb?
Bokus har en läsplatta för motsvarande pris från Sony (som dock inte är kopplad till Bokusbbutiken) och ger inte heller så värst bra information för att övertyga en eboksnoob som mig. MEN, de har i alla fall en länk till instruktionsbok där all info finns och man kan även söka sig vidare på Sonys sida eftersom de inte håller det hemligt vem som tillverkat den. Adlibris Letto tillverkas av BeBook men det får man lista ut själv och på BeBooks site hittar jag inte Letton under annat namn.
Jag tror det finns en stor chans att Adlibris Letto är exakt den produkt som skulle kunna få mig att börja köpa eböcker. Jag önskar bara att inte behövde lägga ner så mycket tid på att lista ut det bara.
EDIT 18:52: Adlibris har nu uppdaterat informationen om Letton. Den är kompatibel med eböcker från bibblan samt med eböcker köpta på andra ställen än Adlibris. Läs även Anna Ekströms kommentar här nedan som bland annat påpekar mitt slarv kring tillverkaren, det är http://bookeen.com/en/ som tillverkat hårdvaran.
… Read More
