“Vem vänder man sig till för att polisanmäla litteraturfientlig verksamhet?”

Vet du skillnaden på LIBRIS och ett exlibris? Läser du SvB som andra läser SvD? Svänger du dig obehindrat med begrepp som”danskt band” och “smutstitelblad”? Har du en attläsa-hög som ständigt blir högre och högre trots att du läser hela tiden?

Om inte behöver du inte läsa den här boken. Du kommer förmodligen inte att tycka om den. Det betyder dock inte att det är en väldigt bra bok. En god bok. Det bara inte en bok man rekommenderar, inte en sån man vill tvinga på varenda en i sin omgivning. Låter det snobbigt? Exkluderande? Något som vi bokbloggare vill sitta ensamma i våra små kotterier och prata om? Det är det också!

Ja, det är visserligen en deckare. Men det förekommer inga nihilistiska utbrända obducenter och poliskonstaplar som antingen ger var tredje person de möter en dansk skalle alternativt sitter ensam och pimplar whiskey till tonerna av något obskyrt requiem i sitt tomma opersonligt inredda hus på kvällarna. Offren består inte till 97% av nakna kvinnor som hittas av hundägare sent om kvällen. Istället består persongalleriet av bokdistributörer, förläggare, kulturredaktörer, författare och allmänt storläsande människor.

Flera sidor i rad kan handla om logistiken kring hur man ska dela in böckerna i de olika hyllorna. (Efter nya böcker? Efter författarens originalspråk? osv. osv.) Och hur ska man hantera frågan kring urvalet i en drömbokhandel? Vad är EGENTLIGEN bra litteratur? Bra kultur över huvud taget? Och vilken funktion har den?

Detta gestaltas väldigt vardagligt och bra i Cossés Drömbokhandeln. Är det snobbism att vilja sälja böcker man själv tycker är bra? Varför är personliga omdömen om kultur av insatta alltid något fult och elitistiskt? Att man som restaurangägare vill servera mat man tycker är god på råvaror man tycker håller hög kvalitet är ju oproblematiskt. Att använda ordet “kanon” i kultursammanhang är däremot att köpa en biljett till Horace-land för all framtid.

Förutom allt litteraturnördande och de levande beskrivningarna av uppbyggnaden av Paris mest älskade bokhandel (jag kan se bokborden framför mig!) och alla problem den för med sig blir jag oerhört gripen av huvudkaraktärerna och hur levande de beskrivs. Deras otroliga intelligens och förmåga att känslomässigt kunna förstå komplexa karaktärer i böcker är en sak, deras egna liv och tankar och känslor något helt annat. Där har de samma problem som alla vi andra och det finns ingen som helst idealisering av dessa människors nästan löjligt agerande i sina förhållanden. Det är befriande.

Summa summarum: har du orkat läsa så här långt in i recensionen törs jag lova att du kommer gilla den.

PS. Finns egentligen bara ett enda frågetecken med den här boken: varför är det en engelsk/amerikansk bokhandel på omslaget?

Adlibris, Bokus
Isbn: 9186480294 Sidor: 456