Det är en rätt komplicerad ekvation som just nu testas av mig. Att hitta en bra en bok att läsa på sin lunch är svårt, det påminner en hel del om komplexiteten när man letar efter Higgs partikel i Cern. Det är många faktorer som spelar in.

1. Den måste ha en relativt kort startsträcka, det är svårt göra Bönbok för en vän som jag är cirka 100sidor in i, till en lunchbok eftersom den tar några minuter att komma in i den varje gång och jag njuter alldeles för mycket av det universum man då hamnar i för att den bara ska susa förbi bland matlådor. Här är stilister som Sara Villius bra, även moderna klassikern Kostym av Ninni Holmqvist, även bloggar som blir böcker eller dagboksböcker bra, eftersom dessa redan är rätt så upphackade i sin form.

2. Det ska vara en titel som är “lättläst” i offentligheten. Jag läser just nu En riktig våldtäktsman som är uppföljaren till reportageboken Flickan och skulden. Det är givetvis ingen bok att skämmas över men på något sätt känns det märkligt att sitta med den titeln på McDonalds. På kvällarna brukar jag läsa ur Lars Noréns dagböcker, en titel som borde fungera enligt punkt 1 men ändå är ett faux pas eftersom det känns som att man vill briljera eller som att man snabbt blir stämplad som arbetsplatsens svarta polotröja när man slår upp den i lunchrummet. Och även om man är cool nog för att vara kompromisslös med sin smak så faller den på nästa punkt:

3. Ett smidigt, portabelt format är absolut nödvändigt. Konstböcker, inbunda böcker och monsterpocketar som Noréns dagböcker diskvalificeras direkt. Bra för lunchrummet visserligen men jag är alldeles för pedantisk med mina inbudna böcker och dessutom är det otympligt med en bok man inte kan i innerfickan eller bakfickan om man ska ner på stan och äta. Kanske kan något svensk modehus göra en revival på “bälte runt böckerna”-stilen så har vi förenklat den här ekvationen avsevärt.

Så vad återstår då av alla de böcker jag har på gång? Ingen. Därför köpte jag igår pocketversionen av Johan Hakelius Döda vita män trots den skog av fördomar jag har och och som jag tidigare sett som oigenomtränglig. Jag är på väg in i det jag tidigare betraktat som det allra mörkaste av gubbterritorium. Är jag inte tillbaka inom några dagar så skicka efter hjälp.