Gruppomslagens urmoder.

Fel fel fel! som den gråtande clownen Brasse Brännström skulle ha skrikit om han han lekt vem-ska-bort med deckarförfattarna i SJ:s tidning KUPÉs sommarnummer. Så vill jag också skrika.

Idén var god, sommarnummer – vi kör en Vanity Fair Hollywood issue-rip off med så många storsäljande deckarförfattare vi kan få tag i. Inget fel med det, kul för såna som mig som har alltför dålig koll på genren och vill hitta guldkornen direkt.

Men vad händer? Precis som Vanity Fair kör man dressad gruppbild med dova färgtoner. Dessutom i lokal som är den förlorade länken mellan övergiven hamnlokal och imperialistisk country club à la Mitt Afrika. A.k.a rejäla trämöbler och betonggolv. Det blir en så kallad “krock”.

Det låter som att jag raljerar men det gör jag bara delvis. Jag tycker den estetiken kan vara väldigt fin.

Det jag vill prata om är sidan 44. Det jag vill prata om är den enorma volym luft som Jonas Moström uppenbarligen är i behov av på omslaget. VEM? undrar ni kanske nu och googlar så att autocorrecten får en panikattack. Strunt i det för en stund. Jag hittar i alla fall inte information på wikipedia om att han skulle vara klaustrofobisk eller astmatiker och därför ha något sorts specialbehov av syre.

De imperfekta på s.44

Varför varför varför, gör man en grupbild med foldout-omslag om man inte klarar av att arrangera de medverkande på ett sätt så att ALLA kan vara med, åtminstone på foldouten? Och om man nu ska retuschera bort några, varför välja bort Katarina Wennstam, Anna Jansson, Kristina Ohlsson, Carin Gerhardsen och Mons Kallentoft? Kanske för att majoriteten av dessa är kvinnor. Tre av dessa kvinnor har haft lååångt mycket större försäljningsframgångar än Moström vilket är lättkontrollerat på SVBs topplistor över de tre senaste åren (Jansson, Ohlsson, Wennstam), så det kan inte vara det som avgjort.

Hade det varit omöjligt att placera en av dessa bestsellers i den ocean av atmosfäriskt tomrom som nu utgör mellanrummet till ena halvan av Lars Kepler? Hade det varit omöjligt att be Anders Roslund sluta skreva och flytta undan stegen? Eller be Lapidus klättra upp på som en luddig referens till JW:s klassträvan uppåt? Kanske hade Alexander Ahndorihl kunnat ligga på en låg röd sammetsdivan och varit sådär queerigt snygg som han är på bilden och låtit någon annan ta hans ståplats. Kanske hade Kallentoft gått med på att vara dold bartender (visst ser han ut som sån molekylärnoggrann bartender som man inte törs beställa Cosmo eller Long island ice tea från) i bakgrunden som Robert Duvall så hade till och med han fått vara med?

(Hela numret finns här: http://www.e-magin.se/paper/bmtcsj41/popup)

Titta vad bra och naturligt (ehrm..) Hollywoodstjärnorna “knör” sig.