Nu börjar det vankas nobelprisutnämning i litteraturkategorin och precis som varje år tar då samtliga kulturredaktioner och nyhetsbyråer in pressmeddelanden direkt från spelbolagen med minimalt kritiskt tänkande (för er som redan undrar: ja, jag ska ringa till Ring P1 om detta imorgon och klaga).
Den 21/9 tog DN in en TT-notis som i ingressen förklarar:
“Precis som förra året är Haruki Murakami spelbolagens favorit till årets Nobelpris i litteratur. Både Ladbrokes och Unibet tror att den japanske författaren ska få det prestigefyllda priset.”
I själva brödtexten står det däremot följande: “Murakami är helt enkelt den författare som globalt är mest populär bland vadslagarna, konstaterar The Telegraph.”
Det kanske låter som ordmärkeri men det finns en stor skillnad mellan dessa meningar. Odds och sannolikhet är nämligen två helt skilda saker. Ingressens syftningsfel får en att tro att spelbolagen arbetar med så kallade “fasta odds” vilket de ofta gör när de på spelbolagen faktiskt “tror” något. Fasta odds är ett resultat av en bedömning på sannolikhet. Exempelvis går det att sätta fasta odds på olika typer av casinospel där de givna förutsättningarna är lätta att räkna på, det är t.ex. inte svårt i ett kortspel att räkna ut vilken sannolikhet det är för spelaren att få en viss valör på ett kort ur en kortlek med ett givet antal kort. En tärning är också enkel att räkna sannolikhet på och så vidare.
Skulle ett spelbolag vilja ge ett fast odds på nobelpriset i litteratur skulle någon/några med enormt stora kunskaper behöva gå igenom på vilket sätt akademin har arbetat historiskt och hur den arbetar idag, om det finns en viss typ av litteratur de oftare premierar samt ta in tusen och åter tusen faktorer som kan påverka vem vinnaren blir. Därefter går det att göra en mer eller mindre kvalificerad gissning.
Exempelvis hade det gått att se att att statistiskt sätt premieras oftare litteratur skriven på engelska, författaren är oftast en man och ingen har någonsin fått priset som varit under 41 år (Kipling är den yngsta). Priset har enbart delats av två pristagare (som dessutom suttit i akademien) en enda gång. En expert på litteratur skulle nog inte behöva skämmas särskilt mycket om hen hävdade att det är en låg sannolikhet för att Peter Englund inte skulle annonsera ut att Kristina Lugn kommer dela 2013 års litteraturpris med Horace Engdahl. Experten skulle däremot inte enbart kunna vila sig mot historisk statistik, akademin är inte statisk. Om ett odds ska sättas för en match i hockey går det att se på skadeläget inför matchen och också på årets statistik. Ett lag i botten av tabellen bör förlora mot ett lag i toppen av tabellen (om inte halva topplaget stukat foten dagarna innan, då blir det mer osäkert såklart). Men det går inte att titta på hur det gått för ett lag femtio år tillbaka i tiden för att försöka gissa hur det kan gå i en match idag. Samtliga spelare, tränare och materialförvaltare är utbytta. Detta gäller även för akademien. Akademien av idag är närmare en jämställd könsfördelning bland sina pristagare än akademien för 50 år sen var till exempel (även om den är rätt långt ifrån jämställdhet fortfarande). Den nuvarande uppsättningen av aderton är alltså intressantare då de exempelvis förhåller sig till stadgarna annorlunda och också har andra ideal, t.ex. premierar akademin inte längre andra genrer än skönlitteratur numer verkar det som, något som de gjort tidigare.
Kanske har jag tappat dig som läsare redan. Bra i sånt fall, det är nämligen lite av en pedagogisk förhoppning från min sida. Odds är krångligt, ja, det kan vi slå fast nu. Därför använder sig spelbolag inte av fasta odds när det gäller företeelser som är mer komplexa än antal kort i en kortlek. De behöver inte göra särskilt kvalificerade gissningar eftersom de använder sig av rörliga odds. Ladbrokes och Unibet “tror” alltså ingenting som TT/DN hävdar. Åtminstone är deras tro inte så central. De använder sig av rörliga odds som justeras både manuellt och automatiskt efter vad spelarna tror/hoppas på.
Och här dyker ett problem upp. För odds blandas ofta ihop med sannolikhet. Även om TT/DN nämner att det faktiskt är vadslagarnas (sic) favorit som heter Murakami i år så är det lätt att luras att tro att det faktiskt är mer sannolikt bara för att han ligger överst på listan. Det är det inte. Vi måste därför prata om psykologi en liten stund. I landskamper är det ett vanligt oddsfenomen att respektive lands spelare har en övertro på sin egen nation. Spelar Sverige-Finland hockey mot varandra så kommer våra förhoppningar att vara en faktor som spelar in på vart oddset landar. I Finland tror fler på Finland som vinnare. I Sverige tror fler på Sverige. Och ju fler som tror på Sverige i Sverige desto lägre odds får de och eftersom många uppfattar låga odds som låg risk spelar fler på detta alternativ enbart för att det känns som ett safe bet. Oddset sänks ytterligare och så går det hela runt.
Att nu så många spelar på Murakami är lite av ett självspelande piano som fungerar med samma logik som en hockeylandskamp. DN gissar idag att Murakami “…torde vara den bäst säljande författaren bland toppfavoriterna.”
Murakami är med andra ord vårt “hemmalag” i det här fallet. Det är en person som teoretiskt skulle kunna få nobelpriset i litteratur även enligt experter på kultursidor som många faktiskt känner till. Och eftersom han är den som flest människor har en relation till så VILL vi kanske att han ska vinna just av den anledningen. När nog många spelat på honom sänks hans odds ytterligare varpå DN skriver om det ännu mer och vi får alla en uppfattning om att det är sannolikt att han vinner det i år eftersom spelbolagen delar ut så lite pengar om det skulle vara just han.
I själva verket hade det kunnat stå i stort sett vilket namn som helst där. Det är helt enkelt mest ekonomiskt att dela ut lite pengar till en stor grupp och mycket pengar till en liten grupp om en jämför med motsatsen. I det här fallet har odds väldigt lite att göra med sannolikhet. Jämför de översta på listan med de lite längre ner. De som ligger överst är mer kända än de övriga. Detta gäller med några få undantag: hur hittar Camilla Läckberg och Leif GW Persson in på listan? Och hur kan de ha ett odds som bara ger 101 gånger pengarna. Betyder det att de har 1 chans på 101 att vinna? Det är ju nästan en 10%-ig chans, eller? Nej nej nej!! Gå tillbaka till gå och läs om. När det gäller Läckberg och Persson når vi till slut allra längst in i spelandets och det rörliga oddsets kärna: det är roligt att lägga några kronor som vi kan undvara om det trots allt finns en liten chans att vi kan vinna, spelar ingen roll om den är minimal eller hundraprocentigt obefintlig.
Själv hoppas jag att Joan Didion ska vinna. Jag gissar att Nawal El Saadawi vinner. Och jag tror att sannolikheten för att jag över huvud taget hört nobelpristagarens namn förut är väldigt låg. Sen kommer jag eventuellt att spela på Murakami i sista minuten men det står jag inte riktigt för.
16 Kommentarer
Trots din pedagogiska förhoppning tycker jag att du ger en väldigt bra genomgång av odds och sannolikhet, med lite ekonomisk psykologi som extra krydda. Min enda invändning är att du missar att vinna poänger på att folk (ganska ofta) inte kan skilja på höga och låga odds men man kan inte få allt.
För egen del är jag jätteglad om jag läst något av författaren (det har väl inträffat tre gånger) och nöjd om det är någon jag känner till överhuvudtaget. Murakami har jag bara läst en bok av och den gav ingen direkt lust att läsa mer.
Haha tack. Jag trodde inte att någon skulle orka läsa faktiskt. Så det värmer att du orkat igenom och tyckte det var givande. Men du att folk inte vet om de ska säga att något är en lågoddsare eller en högoddsare? Det är ju helt klart ett problem men faktiskt inget jag stöter på så ofta. Den ekonomiska aspekten är egentligen MER central än vad sannolikheten är i denna ekvation vilket jag uppskattar att du såg att jag framhöll. Ett problem jag stör mig på sjukt mycket är att många tror att dessa författare på listan är “nominerade”. Det vet vi ingenting om. Det är ju trots allt sekretess i 50 år som råder i akademin. Varför tror du att tidningarna skriver så mycket om Nobelodds? Det är ju egentligen helt irrelevant. Jag har tyvärr inte lyckats hitta någon tes jag kan leda i bevis för varför de gör det.
När någon inte kan skilja på höga och låga odds, eller snarare blandar ihop dem, är det ofta i samband med negation och i ett sammanhang där vadslagning inte är legio – det är egentligen sannolikhet man talar om och eftersom den är motsatt mot oddsen (ungefär, du förstår nog vad jag menar, det här är fasta odds i överförd betydelse).
Ekonomisk psykologi och marknadsföring var ju det jag egentligen tyckte var roligast när jag pluggade ekonomi så nog ser jag de aspekterna.
Jag tror att tidningarna skriver om oddsen just för att de inte har något annat konkret att gå på. De kan bara spekulera och om det är många som tror något – ja, då anses det värt att rapportera om/utgå ifrån i någon form av analys. Och när det dessutom är siffror med i spelet, ja, då får det en annan trovärdighet, kanske särskilt bland litteratur- och ordmänniskorna som kan ha både ett förakt för och en överdriven respekt för de där siffrorna, det kvantifierbara som är så långt ifrån det de egentligen ägnar sig åt. (Jag funderade ett tag på att skriva en populärvetenskaplig bok med titeln Ekonomi för litteraturvetare och operasångare.)
Jag känner faktiskt en person som ingått i urvalet som fått nominera men jag har inte en aning om vem hon föreslog som lämplig kandidat.
“Ekonomisk psykologi” är ett begrepp som verkar så otroligt intressant. Och din bokidé skulle jag köpa två ex. av direkt! Vad är baksidestexten på den?
När jag läste David Ogilvys memoarer blev jag så fascinerad av hans slutsats att ALLA produkter tjänar på att framstå som exklusiva. Här kan ju ett pris vara en del av en sån marknadsföring. Det går alltså att ta en produkt som går medelmåttigt bra och höja priset avsevärt och få en större popularitet. Det är ganska märkligt och fascinerande slutsats och helt fel kan han ju inte ha haft med tanke på hur framgångsrik han blev. Kanske är det därför som en del kulturjournalister förhåller sig så mycket till ekonomi. Om det finns ett ekonomiskt värde så borde det också finnas ett annat värde. Men marknadsföringens psykologi har ju inte alls att göra med kvalitet eller innehåll, vilket ju åtminstone jag tycker borde vara centralt för vad kulturjournalistik borde handla om.
Jag tror du har helt rätt i din analys av oddsjournalistikens popularitet. Det är något handfast, och eftersom det är lätt att göra en klickbar rubrik på så finns det anledning att skriva om det. Men jag förstår inte hur kulturjournalistiken tillåter sig själv att vara så okritisk när det gäller dessa pressmeddelanden. Det är lite som om nyhetsdelen skulle ta in ett pressmeddelande från McDonalds som hävdar att eftersom de sålt 4 miljoner Happy Meal den här månaden så är McDonalds hamburgare bra mat för barn. Det är egentligen samma modell för logiken: “X antal människor kan inte ha fel.” Visst kan de skriva om hur bra Happy Meal är för kroppen men då måste de ju motivera det med något annat än en siffra som de flesta inte förstår vad den kommer ifrån.
Däremot märker jag ju också hur stark meningen “den här är väldigt populär” är när jag själv står i bokhandeln. Så jag förstår varför de jobbar såhär.
Som du antyder; om det går att göra om något till en siffra så säger det väl “åtminstone något”, tänker nog många. Jag har sett detta i samband med texter om undersökningar eller forskning som inte når upp till oberoendekrav som ställs: “det kan ändå ge en fingervisning om”. Det är ett otäckt sätt att skriva på tycker jag.
Jag tror absolut att de resonerar lite som du skriver, inför priset finns det inte mycket annat att skriva om än spekulationer och här är åtminstone en genväg till att göra det begripligt. Men problemet är ju att det faktiskt finns en miljon andra saker att skriva om än just vem som kan tänkas få det. Jag tycker nästan det är det minst intressanta: spekulationen. Jag tror att akademien gjort sig själva en enorm otjänst i att de verkligen poängterar sitt hemlighetsmakeri och också ger det sån vikt att det ska tillkännages under så dramatiska förhållanden. Vad spelar det egentligen för roll om det “läcker ut”? Kanske finns det en anledning men då får ju de säga det och/eller tidningarna skriva om det. Inte bara köpa hela hemlispaketet.
Om en jämför med exempelvis världens största konstpris Hasselbladspriset (som vi ju faktiskt också delar ut i Sverige) så har de ett helt annat fokus där. Det finns inte alls det här högtravande och det föregås inte heller av spekulationer och oddshysteri. När jag tittar på den kritik som alltid framförs i massmedia om att det är tråkigt att det “aldrig är någon man känner till” som får nobelpriset så borde det vara lätt att tänka att ett fotopris borde kunna attrahera mer uppmärksamhet. Ett foto kan ju trots allt alla ta del av jättesnabbt och ha en åsikt om. När det gäller nobelpriset är det nog fler människor som följer bevakningen än som faktiskt kommer läsa böckerna som får priset. Borde inte tidningarna kunna ändra på detta tror du genom att skriva om andra saker än odds?
Här spelas inte på någon populistisk författare. ;) Tror också att sannolikheten att jag inte hört namnet på pristagaren är större än att jag läst något av hen (även om jag varje år är naiv nog att tro att jag ska ha gjort det). Eller varför larvar jag mig med hen, sannolikheten att det blir en han är rätt. stor. Hoppas på Assia Djebar, men tror nog att Munro har större chans. Eller så har jag bara lurats av Ladbrokes.
Haha! Spelar du över huvud taget Linda? Vad roligt i sånt fall. Jag har verkligen inte fått ett gamblerintryck av dig. Jag däremot har förlorat mycket pengar till både unibet och ladbrokes genom åren :) En grej jag funderat på mycket kring detta ämne är det du som tog upp i din blogg härom dagen. Kriteriet “Åt dem, som … hafva gjort menskligheten den största nytta.” skulle ju egentligen kunna tolkas på så många olika sätt att det kunde få absurda resultat. Exempelvis går det ju att hävda att den som sålt flest böcker har gjort störst nytta, denna har underhållit flest. J.K Rowling skulle alltså kunna vara en potentiell pristagare. Sen går det ju också att hävda att en regimkritisk författare i ett totalitärt land gör störst nytta år efter år efter år. Egentligen borde det då gå att ge samma person priset 10 år i rad. Eller så kan en ju tänka sig att feministiska författare som faktiskt företräder en grupps intressen som är globalt enorma borde vinna varje år tills vi har ett helt jämställt samhälle.
Hm, sanningen är den att jag aldrig har spelat på något, jo förresten på en häst någon gång när jag blev medlurad på trav. Men en gång är väl ingen gång. ;) Intressant med nyttoaspekten! Undrar hur akademien tolkat det i år.
Jag skulle SÅ velat vara en fluga på väggen när du blev medlurad på trav :D Jo nyttoaspekten är lite intressant att de verkar ha gått ifrån. Det är ju en ganska utbredd problematik att förvaltare går ifrån de ursprungliga stadgarna i en stiftelse oavsett vad det gäller för typ av stiftelse. Synd att inte de gamla kriterierna är en del av motiveringen. Nu är det ju ofta något flum om den litterära kvalitén som blir motiveringen. Vore kul om första frågan till Englund efter tillkännagivandet var:
vad har den här författaren gjort för nytta för mänskligheten?
Det är faktiskt en klockren fråga! Borde kanske ställas till de där norrmännen som delar ut fredspriset också, oavsett vad som står i stadgarna.
Hahaha ja verkligen. Det priset har känts som ett skämt typ vartannat år. Men samtidigt: det kommer ju dit Hollywoodkändisar och det är ju det viktigaste!
Och ja, jag vet att varken Djebar eller Munro är man.
Jag tror att akademien överraskar och väljer en vit amerikansk man bara för att skojja till det lite. Bra och intressant skrivet!
Hahaha ja!! Så chockad jag skulle bli att jag skulle sätta pipan i halsen och ropa ÄNTLIGEN innan jag segnar död ner… äntligen lycklig… :D
Jag minns att det för några år sedan satt en representant för spelbolagen i Gomorron Sverige och hävdade att Mukramami (sic) var ett hett tips. Tycker att det liksom sammanfattar befängdheten i medias oddsfixering såhär dagarna innan tillkännagivandet. Jag gillar att du självmant tagit dig an att utsätta fenomenet för kritisk granskning!
Hahahaha var det Murakamis onda tvilling kanske… vad kul att du tycker det finns en poäng i att jag försökte skriva om ett sånt här torrt ämne. Och tack för att du kommenterade, jag skrattade högt framför datorn när jag läste om “Van Houten-effekten” och sen satt jag och mös på ett väldigt nöjt sätt resten av dagen :)
Det gläder mig! Frågan är om inte Akademien gjorde en Van Houten i och med valet av Munro…