Det här är en bok jag verkligen ville älska och sedan tvinga på alla. Jag tycker att Nina Hemmingsson är en hjälte och ett geni. Hon behärskar humor som få andra och har skänkt mig mycket tröst med sina böcker. Därför känns det lite som ett svek från min sida att jag inte gillar hennes lyrikdebut så mycket som jag trott att jag skulle.

Den är absolut inte dålig. Det finns rader i vissa dikter som är otroliga. Som:

De säger att det beror på
dåligt ledarskap
och de undrar vad hon heter
som är ansvarig för att marknadsföra
den här skiten som råkar vara jag

*

Vad du än frågar så ser jag på ditt ansikte
att svaret är tröst

*

Värdparets barn ler och sjunger sånger
som handlar om att det inte finns
någon mening med livet
Det tycker gästerna är så fint
Jag tycker det är smaklöst

Men det också mycket jag inte förstår. Majoriteten faktiskt. Det känns som att dikterna hänger ihop men jag hänger inte riktigt med på hur. Jag tror att jag blev lite ställd av att diktsamlingen inte var lika konkret i sitt historieberättande som hennes serier. Och det behöver  den ju egentligen inte vara heller egentligen. Absolut inte.

Det är inte en bok som går rakt in i hjärtat på mig. Men jag tror att jag kommer att betrakta den som ett album, vid första lyssningen är det sällan man gillar alla låtar.

Atlas 2012
ISBN: 9789173894142 Sidor: 76
Omslag: Nina Hemmingsson
Inbunden: Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl, Via Godhandling
E-bok: Bokus, Adlibris
Finns den på ditt bibliotek?