Nu trillade poletten ner. Lukas Moodyssons roman Döden & Co. som jag just nu läser handlar om en person som heter Lucas. Givetvis får han många frågor om Lucas är Lukas i intervjuer. Han har i alla intervjuer jag sett eller läst hållit sig från att avslöja denna referens:

Boken Döden & Co. refererar till Sylvia Plaths dikt Death & Co. från boken diktsamlingen Ariel. Detta är ganska uppenbart. Vad jag däremot missat är att Sylvia Plaths pseudonym som hon använde för The bell jar (Glaskupan) är Victoria Lucas. Lucas! Subtilt och snyggt gjort tycker jag. Hoppas han inte skriver om det här senare i boken för då framstår det här inlägget mest som lite dumt. Ska läsa vidare i morgon och återkommer med en pudel om nödvändigt.

Här är Sylvia Plaths Death & Co. i alla fall:

Two, of course there are two.
It seems perfectly natural now——
The one who never looks up, whose eyes are lidded
And balled¸ like Blake’s.
Who exhibits

The birthmarks that are his trademark——
The scald scar of water,
The nude
Verdigris of the condor.
I am red meat. His beak

Claps sidewise: I am not his yet.
He tells me how badly I photograph.
He tells me how sweet
The babies look in their hospital
Icebox, a simple

Frill at the neck
Then the flutings of their Ionian
Death-gowns.
Then two little feet.
He does not smile or smoke.

The other does that
His hair long and plausive
Bastard
Masturbating a glitter
He wants to be loved.

I do not stir.
The frost makes a flower,
The dew makes a star,
The dead bell,
The dead bell.

Somebody’s done for.