Eftersom jag ska iväg och kolla på Lady Gaga-konserten i Stockholm ikväll så passar jag på att recensera en fotobok av och om henne som jag köpte så fort jag hade råd. Men först:
Laura Mulvey är en Oxfordutbildad filmteoretiker och den person som gjort begreppet “The male gaze” världsberömt. Hon är supersmart och också hjälte. I korthet är den manliga blicken det manliga, heterosexuella och förminskande sexistiska perspektiv som fotografen låter betraktaren titta med när han avbildar en kvinna. Genusfotografen ger nutida exempel på detta hela tiden så det är lika bra att du lägger till www.genusfotografen.se som bokmärke direkt eftersom det är obligatoriskt att ha koll på detta.
Så med kunskap om The male gaze, vad ska man tycka om Lady Gagas och Terry Richardsons fotobok om en av världens största musiker?
Boken är uppenbarligen ett samarbete mellan de två under en lång period. I den fantastiska konsertfilmen The Monster Ball Tour – At Madison Square Garden ser man om man tittar noga (läs: med besatthet som jag) Richardson med sin kamerablixt i kulisserna. Lady Gaga skriver i det korta förordet att Terry är någon hon väntat på hela sitt liv och att han hjälpt henne att förstå att man inte bör skämmas för vem man är, samma känsla som är en stor del av varför Gagas små monster älskar henne (little monsters är namnet på Gagas fans, jmfr: Beliebers).
Hon har långt mer kulturellt inflytande än Terry Richardson och har säkerligen en obeskrivbar ekonomisk makt i jämförelse. Ändå kvarstår detta faktum: en manlig fotograf som fotograferar en yngre kvinna naken och säljer bilderna är problematiskt.
En del i begreppet The male gaze är att den avbildade vet om att hon avbildas och därför medvetet eller omedvetet, eller i många fall påtvingat, förändrar sig för att behaga den manliga blicken och de fördelar man trots allt kan få genom att underordna sig. Marilyn Monroes “utvik” beskrivs på ett hemskt sätt i Joyce Carol Oates Blonde, hon har inget annat sätt att skaffa pengar än att “låta sig” bli avtvingad sina kläder. Bilderna har omsatt miljoner idag och Marilyn Monroe fick bara några ynka dollar för detta.
“Frivillighet” blir ett luddigt begrepp i en värld som är konstruerad på ett sätt där kvinnors framgång enbart är möjlig i praktiken genom att underkasta sig den manliga blicken.
Att Lady Gaga och Richardson har lika mycket att vinna rent ekonomiskt på deras bok förändrar denna maktbalans.
Det går också att hävda att den kvinnobild som Gaga konstruerar i boken är frigörande och . Hon är flamsig, hon gråter, hon är arg, hon skrattar, hon äter mat som ser äcklig ut, hon är nedstänkt av fuskblod, hon har nordamerikas mest operfekta hår, hon har galakläder, hon är politiskt engagerad för homosexuellas rättigheter, hon träffar politiker, hon hyllas, hon förändrar ideal, hon visar upp sitt långfinger för kameran, hon är arbetsgivare åt många hundra, hon ber med sina vänner och sina medarbetare och anställda, hon övar yoga, hon boxas, hon dansar så intensivt på scen att hennes kropp blir full av blåmärken, hon arbetar i studion, hon håller upp prideflaggan på scen, hon dricker öl och badar, hon avgudas av både män och kvinnor, hon designar kläder, hon har peruk, hon har robotliknande kläder som sprutar eld, hon inandas syrgas i en mask, hon har en klänning gjord av kött, hon tränar löpning, hon anlitar den fotograf hon helst av allt vill arbeta med.
Är det inte snarare så att det vore sexistiskt och nedvärderade av hennes intelligens att hävda att hon inte vet vad hon gör? Att hon trots alla sina framgångar låter sig kontrolleras av en man bara för att han vet hur man knäpper av en blixt? Är det inte 1800-tal att tycka att hon ska hålla på sig och inte fläka ut sig? Jo självklart är det 1800-tal, det är ju för i helvete hennes kropp och hon gör som hon vill. Men tills dess att vi har ett jämställt samhälle kommer vi vara tvungna att hela tiden ha med oss begrepp som The male gaze i bakhuvudet när vi tittar på fotografier och film och fundera på de här sakerna.
Tack och lov kan vi ha en playlist igång med Gagahits under tiden så förvirringen känns lite lättare att handskas med.
Hodder & Stoughton Ltd 2011
ISBN: 9781444741254 Sidor: 360
Inbunden: Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl, Godhandling
Finns den på ditt bibliotek?




0 Kommentarer