Skriver vidare på min examensuppsats och läser därför mest mina egna anteckningar från olika texter, just nu anteckningar från läsningen av Umberto Ecos “Om skönhet”, och såklart en massa wikipedia.

Jag har beslutat att ett kapitel kommer att hamna om det sublima. Jag börjar tidigt, alltså vid ordets ursprung och därefter hoppar jag fram till Manhattanprojektet och J. Robert Oppenheimer som är fysikern som kallats atombombens fader och det blir litterärt till höger och vänster när man läser om honom.

Han använder poeten John Donne från 1600-talet som inspiration när de första provsprängningarna ska namnges och på en annan wikipediasida citerar han Veda när han i efterhand ser tillbaka på händelsen.

Ursprungstexten som han citerar i klippet, i hans egen tolkning (ja han läste sanskrit själv):
“If the radiance of a thousand suns were to burst forth at once in the sky, that would be like the splendor of the Mighty One . . . I am become Death, the destroyer of worlds.” – Bhagavad-Gita

“Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.” – John Donne 1623