Uncategorized

Bret Easton Ellis och midnattssurfandets ädla konst

Jag följer Bret Easton Ellis på twitter. Jag vet inte riktigt varför eftersom jag inte är ett fan av hans böcker, kanske för att han till skillnad från vissa andra, i övrigt begåvande skribenter (läs: Jan Gradvall et al.), inte använder sin twitter som mail/facebook och fyller den med en massa kanelbullar och snabel-an. Jag antar att jag sänkt mina krav på en god skribent MEN NÄR JAG VAR UNG VAR EPOST EPOST OCH TWITTER TWITTER!!! Vi höll inte på och retweetade och hade oss till höger och vänster och hashtaggade med vem som helst på dygnets alla timmar. I alla fall inte innan vi var du med varandra och visste att personen i fråga kom från en bra familj. Därför är det skönt med en motkraft som Ellis.

Hur som helst så minns jag att han skrivit något om Glee för ett tag sen på twittern och skulle kolla upp om han skrivit någon artikel om Glee eftersom jag börjat följa Glee lite grann nu på senaste och tycker om det.

This is what happened on last nights episode of Glee-googlingen:

1. Jag hamnar fel och hamnar i blogg där någon är upprörd över att Ellis dissat Glee. Jag blir lite stött över att han gjort det.

2. Jag hamnar i en artikel om bröst på film som jag inte orkar läsa men Ellis finns med på bild och står mot en grå fond och håller en bok i sin högra hand.

3. OCD:n kickar in (försvarsmekanism mot Glee-dissningen?) och jag försöker frenetiskt hitta en högupplöst bild där man ser vilken bok han håller i handen.

4. Jag går in på Knopf – bokförlaget där han ges ut.

5. Jag undrar om deras logotyp är en Whippet. Jag har nämligen fått för mig att jag gillar whippets, eller någon ras som ser
ut som whippet men har längre päls.

6. Jag undrar om Knopf ägs av Doubleday.

7. Jag undrar om Doubleday ägs av Random House.

8. Jag undrar om Knopf ägs av Random House.

9. Jag undrar om alla bokförlag i Amerika ägs av Random House.

10. Jag undrar om 118100 vet vilken bok Bret Easton Ellis håller i handen. Jag sms:ar. Har inte fått svar.

11. Jag undrar vart en pressbild tar vägen när den inte längre är aktuell, nirvana?

12. Jag undrar om den finns i Internet Archive.

13. Jag undrar om någon läsare vet vilken bok han håller i handen?

The importance of reading light

Kanonhelg med golf, påskfirande, solsken, utställningsväkteri och lite essäskrivande som cherry on the cake. Nu måste jag packa inför Rom som jag flyger till imorgon bitti.

Vanligtvis på resor håller jag alltid på med någon tjock inbunden bok (typ Lundells Frukost på främmande planet) och brukar dumt nog ta med dessa tegelstenar. Det gör jag inte om denna resa även om jag sakta börjar inse att tre böcker för tre dagar är lite väl mycket även om det är pocketformat.

Överst på listan är i alla fall Elise Karlssons Lonely och den är ju rätt tunn så kanske måste jag ha åtminstone två.. Och den andra kanske är dålig så..

Tar tacksamt emot tips på litterära utflyktsmål i Rom! Hittar jag något wi-fi lovar jag att blogga under resan.

Fråga om hyfs och stil

Magdalena Ribbing är ju en k: onstant källa till livsvisdomar. Vanligtvis “frågar” folk saker bara för att få bekräftelse av typen: “En kvinna i kassakön råkade slå till min nyopererade axel så stygnen nästan gick upp, visst var det oartigt?!” Men det är underhållande läsning och hög igenkänning.

Ribbing svarar alltid med humor och är även skicklig på att tala om för sina frågare när de faktiskt gjort fel.

Jag hittar däremot inte många frågor om böcker, litteratur eller kultur över huvud taget. Här är några som tar upp problemet med utlånade böcker man inte får tillbaka, mammor som leker på bibliotek samt hur man ska närma en kändis på bokmässan.

http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/11/30/fa-eller-ge-5465/

http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/11/25/lek-pa-bibliotek-5408/

http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/10/22/ratt-kandisstil-8332/

Kanske finns det en lucka här bland frågespalter. “Kulturetikett”. Ska fundera på att införa detta i Marcusbibliotekets repertoar. För visst stöter man på vissa penibla situationer ibland. Ska man påpeka när någon totalt missuppfattat vad en bok handlar om? Vad säger man när man får Dostojevskijs samlade verk i födelsedagspresent i billig bokreavariant av en nära vän trots att man läst gamle Fjodor som universitetskurs senaste 3 åren? Hur hanterar man en situation när någon av osäkerhet uppenbarligen ljuger om att de läst en viss bok eller sett en viss film? Och så vidare..

Vad har ni läsare stött på för brott mot kulturetiketten?

Anthony Blanche – vänskapligt ärlig eller onödigt burdus? Kolla 1:31 och framåt

Författare och reklam

Årets mest oväntade sell out; August Strindberg.

Väldigt roligt tycker jag! Och kanske kommer vi nu framöver börja få se även författare i reklam. Björn Ranelid arbetade ju i en reklamskylt för Telenor för några år sen men inte mycket hände efter det.

Kanske måste det vara lite mer premiumaktiga produkter för att svenska författare ska våga ta steget. Typ som Lindvalls kaffe som är ett gott kaffe enligt Katrin som också gjorde mig uppmärksam på den märkliga text som finns på varje förpackning. Är nog inte bara kaffereceptet som är från 1891, det hemliga receptet på hur man gör bra copywriting har nog också förvarats inlåst i kassaskåp ett bra tag..

“Farfar sa alltid att en kopp gott kaffe ska vara het som en flickas kyss den första dagen. Söt som hennes kärlek den tredje dagen. Och svart som moderns förbannelse när hon får reda på det.”

Aldrig ensam, alltid ensam

Är nu klar med intervjuboken med Göran Persson av Erik Fichetlius. Vilken tegelsten! Några saker jag tänkt på under tiden är:

• Hur invecklad politik är, och hur lite jag förstått innan jag läste denna trots Samhälls A+B+C på gymnasiet. Eller hoppade jag över C kanske..
• Hur bra upplagd boken blev med tematiska kapitel; “EMU”, “Politiska motståndare”, “Medierelationer” osv. istället för kronologisk ordning.
• Hur mycket snaskigare, och sämre, dokumentärfilmen var jämfört med boken.
• Hur ointresserad Erik Fichtelius verkar vara av privatpersonen Göran Persson.
• Hur roligt det är att läsa intervjuböcker.
• Hur tråkigt det är att det inte kommer att komma en uppföljare, en bok om åren och livet efter avgången.

Här är ett fint stycke mot slutet av boken. Då och kommer det såna här stycken av en mer personlig karaktär som bryter av väldigt mot allt det politiska och som blir gestaltande i sig eftersom de är så få. Det kan var Fichtelius urval som gör det men också ett bevis på att det finns inte mycket tid för annat prat, eller ens andra tankar som statsminister.

Visst blir det nästan lite Bridesheadkänsla?

“‘Jag längtar hem sen åtta långa år. I själva sömnen har jag längtan känt. Jag längtar hem. Jag längtar var jag går – men ej till människor! Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt’

Det är Heidenstam. Jag läste en jävligt bra bok om Ellen Key som fanns på bokrean. Hon umgicks med Hedenstam för de var grannar där vid Vätternstrandande, hon på sitt Strand och han på sitt Övralid. Och så fanns det en till också, prins Eugen på Örgråden. De byggde sina hus ungefär samtidigt och skapade de där miljöerna. Hon var väldigt radikal, modern, hade fantastiskt intressanta tankar om arkitektur och heminredning, skönhet, att att det var till för alla och att det skulle finnas i vardagen. Sådana där enkla saker som att ett övermöblerat rum blir fel, därför at då känns det som om människorna är där för möblernas skull. Det ska vara tvärtom, och då blir rummet mer sparsamt möblerat, det är faktiskt ganska intressant, och det är ju sant.”