marcusbiblioteket granskar

Dear Marcus

Ja så skriver Karen V. Kukil, redaktör för Sylvia Plaths dagböcker och till vardags arbetande som “Associate Curator of Special Collections at Smith College”, till mig angående Sylvia Plath-mysteriet som jag mailat henne frågor om.

Hon skriver att fotografiet i fråga är ett av hennes egna favoriter och att fotografiet skickades till Smith Alumnae Quarterly  tillsammans med dikten Spinster. Tidningen publicerade dikten med fotografiet bredvid. På baksidan av fotografiet har Sylvia Plath skrivit:

sylvia plath
   smith ’55–
 
reading ms.–
yorkshire moor
   in background

Och redaktören för SAQ har lagt till S.S i en cirkel (vilket jag frågat Karen om vad det betyder) samt några instruktioner längst ner om hur bilden ska beskäras.

Karen är inte säker på vem som tagit fotografiet men när hon nyligen träffade Elinor Friedman Klein (läs del 2 i mysteriet för mer info om henne) så trodde Klein själv att det var hon som tagit det i Yorkshire 1956 efter att Plath och Hughes kommit dit efter deras smekmånad i Spanien.

Nej, det var tyvärr inte ett hemligt budskap från illuminati eller utkastet till en opublicerad dikt av Plath. Men tillsammans har jag, ni som följt det här mysteriet och Karen V. Kukil fyllt internet med ännu lite mer geekig information om en av världens bästa författare genom tiderna. Jag skulle vilja beteckna det som ett lyckligt slut.Återstår bara att säga att det är Karen själv på bilden högst upp i det här inlägget när hon 1953 spelar rugby i Hartford Wild Rose Women’s Rugby Football Club. Hartford som alltså, åtminstone i boknördarvärlden, är mest känt som platsen där Lorelai Gilmores föräldrar bor och där Rory Gilmore går på Chilton. Vad kan vara ett bättre slut än att knyta ihop säcken med en bild där Rory i första säsongens tolfte avsnitt, iklädd Chiltons skoluniform, läser just Sylvia Plaths dagböcker?

LÄS DEL 4 I MYSTERIET http://www.marcusbiblioteket.com/?p=6262

“A friend recalls Sylvia Plath” – Pusselbit #2 i Plathmysteriet

“A friend recalls Sylvia Plath” –  så heter den text som Elinor Klein skrev i november 1966 för tidningen Glamour. Elinor Klein är med största sannolikhet fotografen till det mystiska fotografiet på Plath i mitt förra blogginlägg.

Jag gjorde en bildsökning på google och gick igenom alla sidor där bilden fanns tills jag hittade en där fotografens namn även stod angiven i ett bildspel: http://library.rwu.edu/lib/events/exhibit

Elinor Klein som idag heter Elinor Friedman Klein beskrivs såhär på hemsidan för Smith College där Klein och Plath träffades och blev vänner:

“Elinor Friedman Klein graduated from Smith College in 1956. From there, she went on to work for CBS Television as a Production Assistant on the last live television hour-long program from New York City called The Seven Lively Arts. After her work in television, she began to earn her living as a writer, working for the Herald Tribune for fifteen years. She then freelanced for nearly every magazine and a few newspapers including Glamour, Harper’s Bazaar, The New York Times, and House Beautiful. She was also co-editor and a feature writer for Parade Magazine. She wrote and published two novels, Dazzle and Tryptich, both of which were Book-of-the-Month Club choices. She is currently writing a play.”

Jag har inte hittat mer än utdrag ur hennes text. T.ex detta utdrag:

Och detta:
“Her yellow hair, which had been lightened several shades from its natural light brown, was shoulder length and had been carefully trained to dip with a precise and provocative flourish over her left eyebrow. Her eyes were very dark, deeply set under heavy lids that give them a brooding quality in many of her photographs. Her cheekbones were high and pronounced, their prominence exaggerated by the faint, irregular brown scar that was the only physical reminder of the suicide attempt.”

Här är några av de böcker som Klein skrev tillsammans med Dora Landey, de två första bilderna är länkade till deras Goodreads-sida förresten, du MÅSTE kolla baksidestexten till Dazzle!

BONUS!!!!

Saga som har bloggen Sagas bibliotek mailade mig en bild ur en nyutgåva av Letters home. Hon nämner själv att bildkvalitet inte är den bästa eftersom det är pocketutgåva men det är fullkomligt klart att bilden är tagen på samma plats vid samma tillfälle, bara ur en annan vinkel. Bra jobbat! Extra bra jobbat eftersom även denna bild innehåller text!! Det är inte lika tydligt men nog finns det där. Det ser ut att vara flera rader text dessutom. Ett ord är lite mer framträdande än de andra, tycker åtminstone jag. Dessutom tycker jag att det ser ut som att siffran 55 står bredvid just det ordet. Alla bilder går att förstora genom att klicka på dem.

Kan du tyda något ord eller vet du vart det går att hitta detta foto i bättre kvalitet eller vill du bara uttrycka att du också får lite högre puls och blir obsessive nyfiken på vad det står i/bakom fotografierna? – Kommentera gärna så spär vi på varandras besatthet och får energi att lösa detta!

LÄS DEL 3 i MYSTERIET: http://www.marcusbiblioteket.com/?p=6126

Dold text i fotografi av Sylvia Plath

Jag satt och surfade i godan ro efter bilder av Sylvia Plath som jag skulle kunna göra kollage av, när jag ska göra kollage är det viktigt att hitta foton med bra upplösning för att kunna skriva ut stora kopior. För att kolla hur pixliga foton är brukar jag zooma och kolla olika detaljer i fotografier. En av bilderna bar på en liten överraskning vilket var både kul och lite frustrerande.

Fotot ska vara taget i Yorkshire 1956 och i himlen syntes något som inte verkade moln. Efter lite mixtrande i photoshop upptäckte jag att det var text! Är det någon som kan hjälpa mig att tyda om det kan vara Sylvia Plaths egen handstil eller vad det är för ord som står där så skriv gärna i kommentarsfältet!

Det enda jag kan tyda är “55” och en apostrof före. Eventuellt att det är ett ord innan apostrofen som slutar på “itn” eller “ifn”. Till höger (i cirkeln) kan det eventuellt vara initalierna eller förkortningen “S.S“.

Inte mycket att gå på.

Eftersom jag var tvungen att spegelvända texten för att se vad det stod skulle det kunna vara en märkning på baksidan av fotografiet som lyser igenom när fotografiet skannats eller kopierats. Någon som skrivit ner något de måste komma ihåg om bilden (eller om nåt annat).

Ett universitet som verkar äga rättigheterna till fotografiet uppger inte fotografens namn, men det skulle kunna vara maken Ted Hughes. Inte heller i Sylvia Plaths dagböcker finns det någon annan hänvisning till fotograf när det gäller bilder från Yorkshire. Bara en hänvisning till “Mortimer Rare Book Room Publications”.

MRBRP säljer även affischer och vykort där texten av detta foto där texten går att se. smith.edu/libraries/libs/rarebook/publications

Samtidigt som det är troligt att det är en datummärkning på baksidan av ett foto känns det märkligt att märkningen skulle vara ett helt år fel. Paret gifte sig 1956 och därför borde årtalen vara extra lätta att komma ihåg för någon som märker upp fotot. Eller? Och dessutom är det väl lite väl mycket text för att enbart vara tid+plats? Jag har googlat mig sönder och samman och enbart hittat detta vilket inte leder nån vart, i alla för mig. HJÄLP MIG LÄSARE!

Här finns exempel på Plaths handstil. Här finns exempel på Ted Hughes handstil.

En av hennes adresser, efter att fotot togs, var 55 Eltisley Avenue.

En av Mademoiselle-festerna hon var på under sin tid i NY hölls på St Regis Hotel som log på 55th Street/Fifth Avenue.

1955 anlände hon till England med fartyget “S.S United States”.

(alla fotografier går att klicka på för att närstudera i större storlek)

Läs även del 2 i mysteriet: http://www.marcusbiblioteket.com/?p=6035

Vad man får istället?

Ni missar väl inte Debatten på Litteraturmagazinet nu va?

Jonna Lindberg ställer en helt rimlig fråga, böckerna i bokhandeln är dyrare än på nätet – vad är mervärdet som en fysisk bokhandel kan erbjuda?

Det finns jättebra bokhandlar i min närhet där jag fått bra tips och engagerad service och som följd köpt böckerna där trots att de varit dyrare. Det hade kunnat vara ett svar som signaturen Magnus Norling, Billingska bokhandeln  hade kunnat ge.

EDIT kl 11:22 Eller varför inte berätta lite mer om hur det är att vara bokhandlare, som Kajsa Kallio gör så bra i fina poddcasten Horunge idag!

Istället får Jonna, och vi läsare, (förutom en massa oförskämdheter) lite inside info om hur inköp hanteras i fysiska boklådor respektive i nätbokhandeln.  Norling refererar till boken  “Sjukt billigt” (som tyvärr inte finns i Billingskas egna sortiment på nätet varken som inbunden eller ebok). Följande är hämtat ur förlagets text om boken:

“Sjukt billigt berättar om det mänskliga pris som betalas på det kinesiska exportundrets bakgård: livsfarliga arbetsmiljöer, misshandel, olagligt övertidsarbete och en epidemi av arbetsskador som varje år försätter tusentals familjer i brutal fattigdom.

Till följd av usla arbetsmiljöer är Kina på väg att bygga upp en skrämmande statistik över arbetsskador. Förlorade armar och ben, kemikalieförgiftning och cancer är några exempel på skador och sjukdomar som är alltför vanliga i den kinesiska exportindustrin.”

Det jag undrar är: köper alltså nätbokhandeln i böcker från andra, mer rättvisa, tryckerier än de fysiska?

Vidare får vi veta hur Billingska gör urvalet till sin egen butik: “Tror du, om du skulle få din bok utgiven, att en boklåda vill ta i den ens med tång?
Jag kommer inte göra det.”

Det är onekligen ett omvänt förhållningssätt till litteratur man har på Billingska, istället för att fokusera på litteraturens kvalitet verkar Billingska fokusera på vad författaren har för åsikter/ställer för frågor kring samtiden. I dessa tider av autofiktion och “författaren som varumärke” känns det trist att även de fysiska boklådorna fokuserar så mycket på författaren som privatperson och inte på berättelserna mellan pärmarna.

Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att konsumenten av idag inte får ett riktigt tydligt svar på vad en boklåda med besöksadress kan erbjuda utöver att vara en lagerlokal för fair trade-böcker.

En annan fråga som kvarstår är denna: heter det verkligen “skön litteratur”?

Vad är det kulturjournalisterna väntar på?

Den annalkande “tidningsdöden” tror jag inte ett dugg på. Jag tror att det framför allt är en finansieringsmodellsdöd men det låter ju inte lika klatschigt. Vill tidningarna dock fortsätta få nya läsare får de däremot skärpa sig snarast och sluta faila när det gäller texter om digital kultur.

Fail #1: http://www.svd.se/kultur/vad-ar-det-lasarna-vantar-pa_7810802.svd 

Ja vad är det alla väntar på när det gäller eböcker? Om jag inte redan hade läsplatta (som jag älskar och funderar på att bygga en liten säng till) och satt mig in i vad eböcker är skulle jag ALDRIG ha gjort det efter texten i Svenskan. Ett tips till Sam Sundberg: tycker du att det är på tiden att vi börjar köpa dyra teknikprylar och köpa digitala filer så förklara VARFÖR vi ska göra det istället för att hänvisa till att bibliotekarierna nog har koll (ja de har sjukt bra koll men borde inte du ha det eller åtminstone skaffa dig det också?). I hela texten finns inte ett enda argument till varför det är kul och bra med eböcker, förutom att det säljs massor i USA.

Fail #2: http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/asa-beckman-nu-ar-de-nya-forfattarna-rattmatigt-forbannade

“Utan att avslöja för mycket om redaktionens arbete skulle jag säga att det genomtänkta uteslutningsarbetet inte riktigt hinns med.”

Det är lite märkligt att Åsa Beckmans försvar till varför etablerade kulturjournalister inte tittar mer på litteratur som inte ges ut av stora förlag i fysisk bokform går ut på att de inte har en djävulsk plan (såna tar tydligen mycket tid att utforma). Är det tidsbrist som gör att de ser litteratur som enbart något i bokpärmar från etablerade förlag? Vad är det som inte hinns med? Att googla? Samma tips här: förklara gärna vad det är som tar sån himla tid när det gäller att upptäcka nya former för litteratur. Jag menar det verkligen, det vore på riktigt intressant att läsa.

Man behöver inte ha en “djävulsk plan” för att utöva makt. Det mesta maktutövandet i övriga samhället tror jag sker eftersom man följer redan upptrampade stigar, även kallat “fördomar”. Man kanske väljer bort någon med ett lite annorlunda namn när man ska tillsätta ny tjänst, som gammal gubbe kanske det känns enklast att välja en annan gammal gubbe till styrelseposter. Att man bara tittar på de stora förlagens utgivningsschema är kultursidornas motsvarighet. Att ha sån barnslig syn på maktutövande att tycker jag är IG för DN.