Konst

Konstnärsdokumentärer x 2

Jag ser i stort sett alla K-Specialer och kulturdokumentärer som dyker upp. Det mesta är ganska formulär 1A tyvärr.

MEN två stycken aktuella dokumentärer som jag däremot vill tipsa om som sticker ut är:

1. För dig naken – Akvarellmålaren Lars Lerin söker kärleken och hittar den i “Junior” som bor på andra sidan jorden. Guddottern Sara Broos lyckas göra en jättefin och privat film om kärlek och svårigheterna med kärlek och livet i största allmänhet. Jag har precis sett den (streamad via SF Anytime men den finns även på DVD) så jag har inte betygsatt den på imdb ännu men jag lutar åt att ge den 8/10. Det enda jag saknade var ännu mer konst.

Efter att du sett den kommer du vilja ha mer, gå då och låna konst-/brevboken Tröstpriser och sidovinster och därefter Straffrundor och ärevarv. De är jättebra.

2. Klara Kristalova – K-Special som finns på SVT Play några veckor till. Det var länge sen jag såg en konstnär som är så framgångsrik och som jobbar så hårt men samtidigt är så öppen och opretentiös med sitt liv och sin arbetsprocess.

Nödvändigheten

Jag såg boken om Marie Krøyer på bokmässan och tänkte att nu blir det Marie Krøyer-höst för mig eftersom det även kommer en film. Men efter att ha läst SvD idag är jag inte lika sugen på att konsumera allt om denna kvinna.

Marie Krøyer-filmen väljer att bortse från hennes passion för konst i filmen eftersom hon inte hade “nödvändigheten” som krävs för att vara en duktig konstnär, detta enligt Billie August som regisserat filmen.

Att hon tvingades ta hand om sin sjuka man och inte fick samma status som sin berömda man pga hennes kön är ju självklart ingen möjligheten i Billies värld till varför hennes konst inte är känd. Hur han bedömt kvalitén utvecklas inte i SvD i alla fall.

Jag är rädd att om jag ser den kommer jag bara att känna mig lite sådär snuvad på OLW-chipsen som efter att jag såg FUR om min idol Diane Arbus: var e bilderna?

The End – Helene Billgren

Först vill jag säga detta: jag äääälskar verkligen den här boken eftersom den innehåller många målningar och nästan alla är fantastiska!   Efter att ha sett den retrospektiva utställningen, som hade vernissage denna helg i samband med boksläppet, gillar jag boken extra mycket eftersom jag tycker målningarna är extremt bra återgivna och gör sig väldigt bra i det mindre formatet som boken har. Redan på vernissagen längtade jag till att komma hem och kunna krypa upp under en läslampa för att detaljstudera alla tavlor.

Har man någon gång sett en av Helene Billgrens akrylmålningar kan jag inte tänka mig att man kunnat undgå att sugas in i den fantastiska värld som hon skapar på sina mdf-skivor. Den är så himla sorglig och spännande och romantiskt på ett svart och mörkt sätt. För dig som dras till sånt är boken ett måste.

Men. Jag kommer på mig själv med att jämföra Helene Billgrens  bok med min absoluta favoritbok om och av en konstnär: Karin Mamma Anderssons Moderna Muséet-katalog som gavs ut på Steidl för en massa år sen. Den innehöll, förutom fint återgivna tavlor i stort fold out-format, ett samtal mellan Andersson och Lars Norén, dikter av Thomas Tidholm och fotografier från ateljén tagna av JH Engström.

Boken är verkligen ett verk i sig om man vill fördjupa sig i Anderssons konst.

The End har liknande ambitioner. Det finns fotografier från ateljén och en intervju. Några konstkritiker har anlitats och till och med en poet. Tyvärr tycker jag inte att texterna lyfter alls. Petter Eklund konstaterar att “Det behövs inga djupare analyser”. Så varför ha med text över huvud taget då?

Pamela Jaskoviaks text tycker jag är bra här och var även om jag kan bli lite trött på “googlandet” som så dominerande metod i allt från journalistik till romaner nu för tiden.

Men att jag inte berörs av texterna eller ateljéfotografierna tror jag är för att Billgren inte verkar vara så peppad på att medverka i den typiska konstboksintervjun, hon är inte en konstnär som har ett akademiskt “artist statement” eller färdiga formuleringar. På invigningen av utställningen sa Konstmuséets chef att Billgren inte ville prata så mycket.

Och det är givetvis inget fel med det. Snarare tvärtom tycker jag. Men har inte de anlitade konstkritikerna självförtroende nog att sätta verken i ett sammanhang eller prata om möjliga tolkningar etc. av rädsla för att komma med “fel” åsikter kanske man kunde valt en annan väg än att i texterna lite slentrianmässigt klaga på konstmarkanden eller uttrycka sin vilja att “säga något smart” .

Billgren har ett nära samarbete med galleristen Angelika Knäpper, så nära att det den offentliga konsthallen i Borås låter henne hänga hela utställningen. Varför inte intervjua Knäpper? Eller låta henne skriva något? Och den grå anteckningsboken där Billgren samlat historien om hennes konstnärsskap, skisser och fakta om utställningar hon medverkat i får nästan inget utrymme alls trots att den verkar vara så viktig för henne.

Tack och lov är jag så förälskad i målningarna att jag inte tänker på det där med texterna särskilt länge, istället dyker jag snabbt tillbaka in bland akrylen och letar detaljer och drömmer mig bort i de melankoliskt vackra filmberättelserna som finns där.

Bokförlaget Arena 2012
ISBN: 9789178433803 Sidor: 160
Omslag/formgivning: Marja Pennanen
Pocket: Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl, Via Godhandling
Finns den på ditt bibliotek? 

Det naturliga urvalet

Foto: Jean-Baptiste Béranger

Böckerna som ingen vill läsa. The library of unborrowed books. Det är en mästerlig titel. Och en superbra idé som verkar vara genomförd på ett genialiskt sätt.

Konst som innehåller böcker är ju alltid värt att se. Jag har tidigare skrivit om Kajsa Dahlbergs (<— geni)  fantastiska A Room of One’s Own/A Thousand Libraries. Slutsats: konsthallar och bibliotek i Sverige borde slåss om idén.

Däremot blir jag provocerad. Så fort jag läser något om hur det görs urval av böcker i olika sammanhang verkar jag bli arg, precis som många andra verkar bli. Och förmodligen så kommer det att bli en arg vecka som vi har framför oss eftersom det börjar viskas om att Nobelpriset i litteratur ska tillkännages.

Nobelpriset osar om kvalitet.

Men vad är det värt i framtiden? Vem läser Theodor Mommsen idag? Eller Frans Eemil Sillanpää? Däremot läser man både Proust och Woolf, som ju aldrig fick priset.

I artikeln nämns det att popularitet inte kan vara en måttstock för kvalitet. Givetvis inte, jag litar mer på den genomsnittliga bibliotekarien än på allmänheten. Om allmänheten fick bestämma kanske det fortfarande inte skulle ges ut några kvinnliga författare. Samtidigt tänker jag på just denna grupp när jag ser urvalet som publiceras i DN. Det är nästan uteslutande manliga författare.

Jag tänker på alla briljanta kvinnor som inte haft det relativt angenäma problemet att ha skrivit en eller två böcker som inte blivit utlånade de senaste decennierna. Vart är biblioteket för outgivna mästerverk? Vart är biblioteket för utgallrade romaner som vi skulle älskat idag? Vart är alla de kvinnliga litterära genierna som fallit i sån glömska att de inte ens är aktuella för the library of unborrowed books?

Jag måste gå in på hemsidan för Nordisk kvinnolitteraturhistoria en stund och lugna ner mig. Se att det faktiskt är Anne Charlotte Lefflers-året i år och inte alls Strindbergsåret som så många verkar tro. Sen inser jag att jag måste gå in och skriva det här, kanske påverka någon konstintendent på något museikontor någonstans.

Att göra ett urval är provocerande. Även när man väljer de ovalda. Och uppenbarligen kan det bli tänkvärd och snygg konst också.

Här kan man läsa mer om verket: http://www.mericalgunringborg.com/works.html 

Foto: Jean-Baptiste Béranger

What the book

Inte så spektakulärt kanske men fint på ett lågmält sätt. Mycket tack vare den fina formgivningen som mästerdesignern Barbara deWilde står för (som bland annat gjort det utsökta bokomslaget till en av Joan Didions böcker som är ett konstverk i sig).

Jag gillar utställningar om böcker och med böcker. Besökarna på utställningen får svara på en enkät genom att placera en bok i en bokhylla och man får då sakta men säkert ett vackert stapeldiagram.

Och så kan man vara med lite själv också och se vad man själv tycker på hemsidan.

Gör enkäten här: http://www.whatthebook.org/

Läs mer och se bilder från utställningen här: http://barbaradewilde.com/What-the-Book