marcus

Liveblogg

God morgon! Jag ligger kvar i sängen fortfarande. Här är min utsikt just nu: en liten spinnmaskin på magen och en ny bok jag precis påbörjat.

Dag ut och dag in med en dag i Dublin – Erik Andersson

Jag gillar verkligen små böcker. Både såna som är små i formatet och korta till sidantalet och även såna som snarare är ett tomtebloss än ett fyrverkeri rent innehållsmässigt. Kanske inga överraskningar eller omvälvande upplevelser men behagligt att titta på en liten stund, något som förgyller ens liv lite grann just i stunden.

Så är Erik Andersson bok om hans arbete med översättningen av en av de mest kända olästa böckerna. Det sprakar till då och då. Han skriver dels om exempel ur översättningsarbetet och tankar kring de ofantliga val man tvingas göra och om komplexiteten att välja mellan ords olika betydelser rent språkligt eller vad de vill förmedla. Och dels om berättelser ur sitt eget liv med litteraturen och sin relation till Irland.

Andersson översättning av Ulysses har hyllats av många och han skriver själv i boken om det snobberi som finns kring utläggningar om olika översättningar och originalspråk som han verkar rätt främmande för. Han är rädd för “finsmakarna” som kommer utvärdera varje litet val han gjort.

Fyra år har arbetet med översättningen tagit och med tanke på de exempel på vissa enormt svåröversatta delar så känns det otroligt att han inte skriver med ett akademiskt lingo eller upphöjer sig själv. Snarare verkar han värna om sin vanlighet, sitt pulverkaffe, sin choklad, sin stökighet i arbetslokalen.

Han lägger istället in små nördiga skämt som att han dricker “apelsinjoyce” med Jonas Thente och berättelser från den Tuborgsponsrade Joycefestivalen.

Kanske är det just den självbilden som är så befriande i citat som denna:

“Jag vänder blicken mot fönstret igen. Det har börjat snöa. Vad är det för yrke jag har valt. Och vad är det för bok. Borde den inte översättas av någon som studerat Joyce in i hans minsta vindlingar under ett långt och plågsamt yrkesliv?”

Möjligtvis är det bristen på upplevd plågsamhet i hans yrkesliv som gör att han kan få mig att gilla en text om översättning av en bok som jag aldrig orkat läsa och om ett land jag inte kan något om eller är intresserad av. Däremot så stämmer inte citatet ovan, det verkar som Andersson verkligen studerar Joyce “in i hans minsta vindlingar”. Ibland känns det som att han måste ha ägnat veckor åt bara en mening. För alla språknördar är dessa extremt intressanta partier i boken.

Vad är det för en människa som kan ägna så mycket tid åt en annan författares meningar och samtidigt förstå folk som får nog efter att ha läst ett enda kapitel? Jo, en som avslutar sin lilla men bitvis sprakande bok med att hylla den spänning och det andra liv som litteraturen kan erbjuda läsaren!

Cliffhanger

Åh mina kära små bokmonster. Jag är så glad för att ni fortsätter komma hit till bloggen!

Idag och igår har det inte blivit något bloggat men imorgon blir det recension av Dag ut och dag in med en dag i Dublin och kanske att jag även hinner med att på ett långsökt sätt smyga in en recension av min nya mindfulness-app som jag precis köpt (jag vet, jag är chockad själv).

Sov gott monster så hörs vi imorgon!

Den odödliga Henrietta Lacks – Rebecca Skloot

ISBN: 9789173433662 Sidor: 378

En kvinna börjar må allt sämre men har ingen möjlighet att söka hjälp eftersom det kostar pengar att få sjukvård. Till slut tar hon sig dock till ett sjukhus för fattiga där hon tvingas sitta i speciella väntrum och använda speciella toaletter eftersom människor med hennes hudfärg måste hållas borta från vita.

Läkarna hittar en väldigt aggressiv cancer hos kvinnan som de förgäves försöker bota genom att sy in radium i kroppen på henne. Under tiden man försöker bota henne tar man prover och gör cellodlingar på dessa utan hennes vetskap i ett helt annat syfte, de skär även ut vävnad ur hennes kropp utan att berätta något.

Kvinnan dör men cellerna fortsätter leva i cellodlingar. Man sprider dessa celler över hela världen pga. deras egenskaper som lämpar sig för forskning. Så småningom börjar företag odla och sälja dessa celler kommersiellt till forskare. De omsätter miljoner dollar (och säljs fortfarande idag 2012 för miljoner dollar).

Under tiden har kvinnans sörjande familj inte råd att gå till en läkare om de skulle behöva det. De vet inte att deras mammas celler har varit på månen, i atombombsexplosioner och botat polio.

Det här får man veta redan i början av boken. Det är nästan för bra för att vara sant. Jag blev oerhört fascinerad av historien men var rädd för att det skulle bli några hundra sidor som bara förklarade dessa saker mer detaljerat. Men det är mycket mer! Förutom huvudpersonen Henrietta Lacks berättelse är det dels en medicinsk historieberättelse om total etikkollaps i forskningen och dels en berättelse om själva arbetet med boken ur författarens perspektiv.

I relativt korta kapitel kastas man mellan nutid när författaren söker upp en (med all rätt) misstänksam familj som varit med om så många extrema händelser att de blivit fysiskt och psykiskt sjuka och olika årtal i den medicinska historien som är av betydelse. Jag uppskattar oerhört mycket att författarens arbete är en så stor del av berättelsen. I t.ex. Truman Capotes berömda Med kallt blod satt jag som läsare hela tiden och undrade hur han fått fram alla uppgifter och hur alla intervjupersoner var och hur det gick till när han träffade dem. Men man får aldrig reda på någonting. Den är för polerad för min smak, för opersonlig.

Förutom att skildra många oerhört hemska händelser ur Lacks-familjens liv, som ofta inträffat på grund av ren och skär idioti i kombination med en oerhört obehaglig rasism och något som ändå måste kallas ondska och leder till beskrivningar av platser som tangerar nazitidens koncentrationsläger, så skildras även en hel del komplexa problem med medicinsk forskning som är desto mer svåra att ha en klar uppfattning om när det gäller rätt och fel.

Det här är en bok för alla som älskar smarta sjukhusserier som House M.D och inte har något emot att få ett par-tre dussin Oprah-moments på köpet. Att den dessutom är skriven med ett så enkelt språk om stundtals väldigt komplicerade saker får en att känna sig smart under hela läsningen, och det är ju aldrig fel.

Kända författare jag stalkar på twitter.

En av mina favoritböcker all time är Flickvännen av Karolina Ramqvist. Detta i kombination med att jag senaste veckorna blivit besatt av twitter ledde fram till denna mikrointervju med @Ramqvist:

Karolina Ramqvist: “Detta är en resa för att avnjuta det sista av spädbarnstiden. Och “fira” att boken är klar.”

Jag: “Åh vad kul! Jag älskar verkligen “Flickvännen” och längtar. Vad kommer nya ha för titel?”

Karolina Ramqvist: “‘Alltings början’. Och tack!”

YEEEEEEES!!! Mitt första exklusiva scoop som bokbloggare!!! Hoppas verkligen den hinner ges ut till bokmässan så jag kan få den signerad.