Varför provoceras jag så himla mycket av Jonas Hassen Khemiri?

När det gäller Jonas Hassen Khemiri bör man lyssna på sina fördomar mot skrivarkurssvenska. Han är en sån där författare som jonglerar med språket, som likt en Houdinigroupie krånglar in sig i ett rep av ord, flätat av mindre rep, vilka i sig är flätade av ännu finare tråd, och försöker likt nämnda utbrytarkung; konstla. Försöka. Ta. Till. Alla. Språkliga saltomortaler han kunde lärt sig på en skrivarkurs. Men han är ju såklart självlärd.

Det räcker med att läsa inledningen på hans intervju med Jonathan Safran Foer i DN idag.  Det är så kokett “experimenterade”. Jag tänker mig att de sitter där i Brooklyn, Khemiri i sin svarta huvtröja som varken är moderiktig eller antimode på ett subkulturigt sätt, och ondgör sig säkert över hipsters, deckarpocketar, konsumtionen på Manhattan och så finner de varandra i att vartenda av deras många för- och efter- och mellannamn har en alldeles unik betydelse var och en som symboliserar något viktigt. Även i ett globalt politiskt perspektiv.

Efter en stund säger Jonathan till Jonas: “Nu för tiden har vi vant oss vid att böcker är underhållning, något som ska avnjutas vid en pool på semestern snarare än något som kan påminna dig om att oväntade saker kan hända.” Efter detta råder en broderlig konsensus kan man ana. Ett konsensus som i stort sett bara kan fördjupas av ett gemensamt förakt mot författare som har sitt eget fotografi på sina bokomslag.

1. Jonas Hassan Khemiri läser bara inbundna böcker på originalspråk. (här blandar jag biografi och fiktion likt författaren själv, notera att jag skrev HassAn och inte HassEn, övriga punkter är mer wikipedia).

2. Jonas Hassen Khemiri referar alltid tillbaka till sina gamla verk i sina nya verk och i intervjuer om sina gamla verk om sina nya verk.

3. Jonas Hassen Khemiri har pryat på FN.

4. Jonas Hassen Khemiri förklarar ofta på sina högläsningar alla små briljanta saker som är uppenbara, och de som är dolda, i hans romaner och som ingen förstått ännu. (jämför parentes i punkt 1)

5. Jonas Hassen Khemiri använder ord som; “samtida”.

6. Jonas Hassen Khemiri nekade mig att fotografera honom på en uppläsning i Katrineholm för en massa år sen.

7. Jag är förmodligen bara bitter och/eller avundsjuk.