Det finns en avdelning på Svensk bokhandels hemsida som heter Tjinga Titel.

Såhär skriver de själva om nyttan med att betala in 300kr + moms:

“Det fungerar som en revirmarkering gentemot andra förlag, så att inte flera böcker med samma eller liknande titel kommer ut samtidigt.  Att tjinga titel innebär i sig inget juridiskt skydd, men är en vedertagen praxis i branschen. “

Rätt smart idé och överkomlig summa för de allra flesta förlag.  Jag bläddrar runt bland de senaste tjingade titlar och förstår att man hade säkert varit stressad på sina håll i utgivningskretsar över att någon ska hinna ge ut en boken före en själv om man inte tjingat någon av titlarna: “Bröllopsfixaren”, “Den felande länken”, “Förödelse” och “Svart himmel”.

Risken känns ändå överhängande att någon kan ha kommit på dessa titlar oberoende av en själv och att precis när man skickat manuset till tryck så ger konkurrenten ut en bok med exakt detta namn.

Men så finns det några titlar där förlaget kunna bjuda författaren på afternoon tea på Grand Hotel efter sista handen var lagd på manuskriptet istället för att skicka pengarna till SvB.

Man behöver inte jobba på Unibet för att inse att det är rätt höga odds på att två människor ska komma på någon av följande titlar: 40 piskrapp för ett par byxor, BILDLIGT – Abstrakt-konkret ordbok, Dimmaletting, Porto Francos väktare och Storordbok för meänkieli.

Hörde också en typisk kulturnyttstitel på just kulturnytt idag som slår alla rekord: Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt. Undrar om han tjingade titeln eller chansade…