Att ha en bokblogg är ju inte bara roligt för att man får en massa bra boktips och lär känna andra som älskar böcker. Det är också något som höjer och förändrar läsupplevelsen. Jag har börjat göra anteckningar när jag läser och att sedan ha de dokumenterade kan vara roligt för mig själv. Det förändrar också läsningen på det sättet att jag läser mer medvetet, försöker formulera för mig själv varför jag tycker något är bra eller dåligt och så vidare.
Därför kan jag ibland välja läsning efter vad jag tror att jag ska kunna skriva om, vilket blev väldigt tydligt av två riktigt bra texter jag läst på andra bloggar senaste tiden:
Books & Dreams av Johanna Ögren på Bokhora.
bokhora.se/2012/books-dreams
“Jag har ingenting emot fluff, tvärtom. Det vet alla som känner mig. Men jag är så utled på vardagslyx, på sinnenas njutning, på puffade kuddar och penguinmuggar och självhjälpsböcker. Det är inte på riktigt!”
Jag är själv rätt dålig på att såga (jag väljer oftast att inte skriva om sånt jag inte gillar). Därför kan jag njuta extra mycket av någon som är bra på det. Och ännu extra mycket eftersom jag är en sån som gillar Penguinmuggar och puffade kuddar. Jag skrattade på riktigt högt framför datorn. Sen gick jag genast till Pressbyrån för att köpa tidskriften och en chokladkaka med hög kakaohalt för att kunna njuta lite extra eftersom jag tänkte att det måste vara en exakt rätt tidning för ett fluffinlägg på min blogg.
“Jag vill, i mitt liv, få älska någon som älskar mig” av Helena Dahlgren på Dark Places.
helenadahlgren.wordpress.com/2012/10/09/jag-vill-i-mitt-liv-fa-alska-nagon-som-alskar-mig/
Den här texten om Torka aldrig tårar utan handskar har allt. Den jämför TV-serien med boken. Ömsom hyllar och ömsom diskuterar svagheter i den både rent tekniskt och innehållsmässigt men också om den subjektiva upplevelsen av litteratur och tv utifrån väldigt personliga utgångspunkter.
Jag älskar TV-serien men har inte läst boken ännu och efter den här texten känns det omöjligt att skriva något som ens är en tiondel så bra som Helenas inlägg. Därför pantsätter jag inte mina kameraobjektiv för att kunna köpa den omedelbums utan ställer mig i den låååånga reservationskön istället och svär att aldrig försöka skriva om den utan bara “njutningsläsa” den någon kring julen 2014 när det är min tur att låna.
För vad kan man tillägga efter såna här Per Hagmanska rader?
“Under läsningen av ‘Kärleken’ insåg jag att Paul för mig var den där snällsarkastiska, lätt bedagade solariebögen på Patricia; det var så jag filterade varje replik. Och nu tänker jag givetvis, ever the optimist, att det där VAR Paul, och att han på något mirakulöst sätt överlevde…”
2 Kommentarer
Men guuuud, jämförde du mig precis med Per Hagman?
*swooon*
TACK! Det här har varit en rätt sugig dag för mig, men det här gjorde min dag! Detta, och det faktum att Simon J Berger svarade på våra tweets. :) Och ja, du MÅSTE läsa “Kärleken”! Trilogin och bokserien är nära besläktade tematiskt och, om man ser till grundhistorien, innehållsmässigt – men det finns så pass många avvikelser att de blir två separata konstverk. Måste dock erkänna att jag är lite skakis inför del två, som är helt frikopplad från “Kärleken”. Vad som helst kan hända, och jag bävar för det. Känns som att ytterst få, om några alls, kommer att överleva. Men så var det ju.
Haha “swooon”. Ja men det var ju klockrent Hagmanskt! Ja Berger-tweetsen var ju en bonus för mig också som inte ens skrivit till honom :) Jag kanske måste läsa Kärleken ändå trots att det inte går att blogga om den nu.
Å andra sidan älskar jag verkligen sorg-lit så jag tror ju att jag kommer gilla det. Efter att ha sett serien känner jag lite för att läsa den kring jul så att det kan snöa utanför när jag läser.
Har du läst Hagmans Vänner för livet förresten? En av mina absoluta favvisar.