Det är nästan så att jag svimmar här på min kontorsstol. Jag läste Mats Jonssons blogg där han välkomnade folk att bli vän med honom på facebook. Jag blev det, fick min vänförfrågan bekräftad, gick in i hans logg, såg ett inlägg gjort av Åsa Grennvall som var roligt och refererade till Daniel Ahlgren. Jag skrev en liten halvtöntig men ändå helt okej fyndighet som svar på hennes meddelande, det gick några timmar, och därefter hade Sara Olausson gillat min kommentar.
Jag tror jag döööööööööööööööööööööööör!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
De här är ju alla mina tonårsidoler… Jag måste gå och splasha mig med kallt vatten i ansiktet nu.
(ps. skrev detta igår på torsdag och tidsinställde till idag fredag eftersom jag inte ville störa min omröstning men jag kan nästan lova att jag är lika tagen idag)
2 Kommentarer
Hahaha vilken upplevelse! Det är så galet att jag känner igen känslan helt (trots att jag som hopplöst olitterär klåpare inte känner igen något av författarnamnen). För en like. Det är något snett med människorna, och ibland kan man inte annat än älska det. (Ibland kan man en jävla massa annat än älska det också, men ja.)
Skönt att du kan känna igen dig i mitt beteende. Alla namnen är serietecknare jag idoliserat i många år. Det är en konstigt upplevelse att inse att man har samma psyke som en autografjägande 10-åring. Inte riktigt den image man försöker odla som intellektuell bokbloggare :)