Jag skäms lite för hur stark min fäbless för New England-inredning är.  Amerikansk östkust. Helvita hus, lite marint. Vita och blå eller vita och röda kuddar, filtar med diskreta stjärnor på, doftljus från Lexington Home, ljust blå button down-skjortor från Gant. Har till och med funderat på att ha en segelbåtsmodell i ett fönster hemma men inser trots mitt östkustberoende att det vore att gå över den tunna gräns jag redan balanserar på.

Jag nämner detta för att ni ska förstå hur jag kände första gången jag kom till Marstrand. Det var förtrollande där. Det var en ny sorts lyx jag aldrig sett innan. En varm och hemtrevlig sådan. Det var enormt vackra trävillor med precis lagom flagnad färg. Det var shabby chic innan uttrycket blev ett säljargument för ännu en försäljningsvåg av Carpe Diem-skyltar att ha på vardagsrumsväggen.

Jag har varit där någon dag i stort sett varje sommar sen jag flyttade från Norrbotten, även ofta på hösten alldeles innan den sista restaurangen stänger (där författarna för övrigt sitter på sista bilden).

Min kärlek till Marstrand trissade upp förväntningarna på den här boken. Och tack och lov så levererade den!

Problemen med kända personers kokböcker brukar kunna sammanfattas till tre punkter:

• De innehåller alldeles för tematiska recept vilket gör dem trista att använda. Vem vill ha en bok om bara pasta, eller bara grillat kött?
• Kändisen i fråga är bara ansiktet utåt och så har man tagit in någon som får stå för recepten. Detta märks tydligast eftersom det aldrig sker några klädbyten eller frisyrändringar. Alla fotografier verkar vara avklarade vid ett enda tillfälle. Typ: “Hörru Glenn ska vi ta en dag när du går runt i random Italiensk stad och pratar genuint med lokalbefolkningen så knäpper vi några bilder till den här kokboken.”  Alternativt är det överstylat och photoshopat ner till minsta stylad garnering.

• Oinspirerande och alldeles för krångliga. Visst kan man läsa kokböcker som verklighetsflykt men jag vill gärna laga något också och har man inte ett fyllt kylskåp sedan tidigare har i alla fall jag ingen lust att köpa 27 ingredienser.

Systrarnas kokbok faller inte i någon av dessa fällor. Det är snyggt formgivet och väldigt fina fotografier. Men det verkar snarare som att en otroligt kameraskicklig familjemedlem tagit bilderna. Det känns äkta. Man får vara med på Marstrand. Det är bekväma men snygga semesterkläder (hallå det är Ebba för helvete, klart hon har stil även på semestern!) och inga tillgjorda leenden. Det är vackra dukningar och uppläggningar men ingen manisk perfektionism.

Det är enkel mat med få ingredienser men som ändå känns lyxiga.

Jag åkte direkt och handlade efter att jag bläddrat igenom den en första gång. Trots att både jag och min sambo har en stark aversion för frukt i mat vågade jag mig på “tortillapizza med ricotta, päron och chèvre”. Den var inte svårt och blev supergod. Till den lagade jag “läskande avokadogazpacho”. (se egna bilder från ikväll längst ner). Båda blev väldigt lyckade tack vare tydlig och luftigt snygg formgivning.

En stor bonus är att vi som bara äter vegetarisk mat inte missar särskilt mycket. De allra flesta recept är vegetariska och många av de recept jag fastnar för är matlagningens accessoarer som t.ex. Amys granola eller Björnbärsbullar med citron.

Skulle jag få ändra på något med den här boken skulle det vara undertiteln “Syndigt gott för vardag och fest”. Boken är långt mycket bättre än en sån sliten fras, varför inte nämna Marstrand på något sätt i undertiteln när det är dags för andra tryckningen?

Och så skulle jag vilja att den flitiga läsaren och skribenten Ebba Kleberg von Sydow skulle ha fått med något charmigt stökigt frilansskrivbord i Marstrandsvitt samt några bilder på bokhyllor eller den romanläsande littnörden Ebba, uppkrupen en kväll med någon varm dryck kanske och tillhörande recept.

Men dessa invändningar är bara marginella. Jag känner igen och längtar redan efter det Marstrand som jag, och uppenbarligen systrarna von Sydow, har förälskat sig i.

ICA bokförlag, 158 sidor
Adlibris, Bokus

Tortillapizzorna som sedan viks ihop som quesadillas.

Avocadogazpachon

En hallonpannacotta senare på kvällen som sambon svängde ihop som tack för middagen