Idag är det 50 år sen Glaskupan av Sylvia Plath gavs ut för första gången. Då under pseudonymen Victoria Lucas.
Här finns en bra samling av Glaskupanomslag under de femtio åren som gått: flavorwire.com/363092/sylvia-plaths-the-bell-jar-a-visual-history/view-all
En del är rätt fina men en del är ju avskyvärt och nästan komiskt dåliga. Jag önskar att designertävlingen Re-covered skulle ta sig an Glaskupan. Kolla in de titlar som varit med i tävlingen hittills så mailar jag dem under tiden.
Här nedanför har trollkarlen från OZ designats om. Vilken titel skulle du helst vilja se ett uppdaterat omslag till?
5 Kommentarer
Trots att jag normalt sett inte faller för “weird”, ramlar jag omedelbart i backen inför det sjukt gröna Oz-omslaget. Och att det snarare är en tamkatt istället för ett lejon får ses som en petitess när omslaget är så lekfullt precist som helhet.
ps. får fundera på din fråga.
Jag är likadan. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla ett sånt maximalistiskt cirkusomslag. Jo det är ju en liten vanlig göllekatt men som du säger kan man ju ha överseende med sånt. Fundera på det en stund och återkom med vilket omslag du skulle vilja ha omgjort. Vore intressant att höra!
Ang. wordpress så är din e-postadress fortfarande kopplad till ditt wordpresskonto. Om du tar bort kontot så slipper du hålla på och logga in. Jag ska se över om det går att ändra från min sida i kommentarsfältet så att man slipper logga in. Man ska ju slippa bli arg på min blogg :)
Åh vad jag avskyr WordPress. Jag inledde ett knäppt bloggprojekt under det löjliga namnet “swenglish” (se ovan) för flera år sedan. Det skulle bli nåt slags exilflams, men blev inte ens ett första inlägg. Men nog förföljer WordPress mig med detta, trots att jag varenda gång knattrar in mina nya data.
Åh The Bell Jar. En så otroligt fin bok. Jag tror minsann att jag både har läst den med det omslag som är i mitten och till höger. Men äger ännu inget eget exemplar. Fast det är är minsann ett bra tillfälle att åtgärda problemet!
Jo verkligen! Det är en fantastisk bok. Jag tycker alltid att det är så märkligt hur effektivt skriven den är. När “sorglösheten” liksom bara vänder utan att man egentligen märker det och hon sjunker in i ett mörker. Den är så enkel men så komplicerad. Har du också uppfattat det skiftet så? Själv har jag hennes dagböcker och Ariel men inte glaskupan konstigt nog. Typisk bok man lånat på biblioteket några gånger :)