Jag må vara en pseudo-alternativ och pretentiös djävel med plastbågar på nästippen som är inskriven på Arbetsförmedlingen Kultur och ägnat nästan halva mitt liv åt att färga håret svart och ha snelugg.

Jag må vid upprepade tillfällen ha kanaliserat mitt hat mot kommersialismens kulturyttringar och samhällets förtryck mot djur genom äta clementiner på ett stort antal Cinemateketvisningar av märkliga och långsamma filmer.

Och det må vara så att jag vid 27 års ålder fortfarande identifierar mig med Agnes i Fucking Åmål.

Men även jag har en gräns, tro det eller ej!

På Pressbyrån här i Alingsås är de väldigt trevliga och jag har flera gånger haft anledning att berömma dem för deras eminenta tidningsutbud. Jag har blivit uppmanad att “bara säga till om det är någon tidning jag saknar” så kommer de gladeligen att beställa den.

Men nu är det så att jag är väldigt sugen på  Paris Review #200 som ska innehålla en stor intervju med Bret Easton Ellis jag gärna vill läsa. Men jag kan inte med det. Jag kan liksom inte förmå mig.

Jag kan liksom redan se framför mig vad som skulle hända om de inte kan beställa den. Hur de går och letar förgäves i sina hyllor och tappert försöker förklara. “Den har vi inte tyvärr, men vi har många andra tidningar om böcker t.ex. VI Läser som är väldigt populär”. Hur de skamset går och letar efter andra tidningar (som såna där som tror de är djupingar brukar gilla) där i sina överfulla hyllor som jag ratat offentligt framför en kö av människor som undrar vad det är för idiot som tror sig vara så fin att det inte duger med de tidningar som finns inne och dessutom fördröjer deras väntan på att fylla på sina pendeltågskort.

Det känns som när man omedvetet lyckats står vid bandet på ica och ens varukorg består av typ ett familjepack toalettpapper, handkräm och fyra blockchokladkakor. Man vill liksom plocka på sig en massa andra varor för att neutralisera de lite mer laddade så att man inte sänder ut fel signaler. Så man i alla fall kan känna sig lite normal.

Om jag lovar att köpa en folklig dubbel-pigall, två red bull och båda kvällstidningarna (med bilagor och eventuella Robert Gustaffsson-DVD:er) och kanske en stock snus – är det då ok att beställa Paris Reviews tvåhundrade nummer på Pressbyrån i Alingsås?