I över ett år har jag hållit på med Lars Noréns dagböcker. Och jag är inte ens klar med första året. Jag läser långsamt, vilket är lite av ett handikapp när man har en bokblogg, så jag har flera gånger slutat läsa för att jag ska hinna läsa ut andra böcker för att ha något att skriva. Samtidigt är det ganska härligt att ha ett universum att kliva in i då och då. För det är verkligen en egen värld som han lyckats skapa, dels för att han är skicklig som författare, men också för att sidvolymen i sig gör att man tvingas kliva in ett lugn, det går inte att vara stressad när man har över tusen sidor framför sig. Jag läser några sidor varje kväll nu. Och jag börjar sakta bli sugen på att ta mig an ytterligare ett praktverk snart. Men då med mer intensitet, släppa all annan läsning.

På samma sätt som vasaloppet, kilimanjarobestigningar och gumball 3000 nämns på klichéfyllda listor i tidningar och TV6-trailar  över saker man bara MÅSTE hinna med så är det omöjligt att tala om litterära praktverk utan att nämna Marcel Proust. Hans romansvit känns som en sån grej människor planerar att göra när de är gamla, redan när de är twenty something. De flesta läser nog inte enda sida.

En sommar för massor av år sen målade jag bastun som står bredvid vår stuga i den Norrbottniska skärgården. Jag lyssnade på radio och de intervjuade Gunnel Vallquist som översatt På spaning efter den tid som flytt. Det var något sorts tema i ett humorprogram tror jag. Varje dag som jag stod och målade och skvätte färg på radion så läste de lite ur boken och pratade med Vallquist. Kort därefter lånade jag första delen, läste väl en fyrtio sidor, men jag tror att jag var för otränad för en sån bestigning.

Med hänsyn till mina läsare tänkte jag därför fråga, vore det kul att läsa en liveblogg från äventyret Proust? Eller finns det något annat praktverk jag borde satsa på? Skriv gärna en kommentar eller fyll i under “other” i omröstningen.