BONNIER KÖPER POCKET SHOP.
ELLER
?
Idag har Bonniers köpt Pocket shop. Jag har inte hittat en enda intressant analys av detta. Däremot några sura tweets och blogginlägg och insinuerade frågor till grundaren Mathias Engdahl om det Bonniermonopol han nu är med och bidrar till (SvB).
Kommer det bara skyltas med Bonnierböcker i Pocket shops butiker nu? Självklart vore ju det tråkigt och ondskefullt. Men det känns som att den analysen/domedagsvision är lite slentrianmässigt överdriven. Bonnierägda Adlibris har i skrivande stund 2 Bonnierböcker av 15 möjliga på sin startsida. Nästan exakt samma böcker som användes i det digitala skyltfönstret hos konkurrenten Bokus.
Bläddra bland valfri dagstidnings litteraturkritik. Du kommer garanterat hitta en överrepresentation av Bonnierböcker, Norstedsböcker och några från de andra stora förlagen. Är det hjärntvättande bra markandsföring, ett resultat av deras redan existerande monopol eller är det samma “topplistetänk”?
Är det något problem som (fortfarande) kommer finnas med Pocket shops utbud är det nog snarare det att de säljer pocketböcker. Det är nämligen inte vilken bok som helst som blir pocket utan i stort sett uteslutande de böcker som sålt bra som inbundna. Både Bokus, Adlibris och i stort sett alla fysiska bokaffärer utgår ifrån topplistor på ett slaviskt sätt. Detta är en kultur som inte är kopplad till Bonnierägande. Tyvärr.
Det som gör mig så optimistisk kring att just den “lila boklådan” Pocket shop kommer fortsätta hålla hög kvalitet är något så enkelt som “personalens tips”-hyllan som finns i samtliga butiker. Handskrivna tips som uppdateras ofta. På den relativt nya hemsidan finns även detta sätt att tänka med, roliga snyggt formgivna kategorier som “svårsålt”,”chic lit” och “skulle bli en bra film”.
Det kan verka obetydligt men detta är bara toppen på isberget när det gäller det kunnande som finns hos personalen i just dessa bokaffärer. Det märks att de älskar böcker. Man kan utan problem få intressanta åsikter om Barbara Ehrenreich senaste bok och rekommendationer om vad man ska läsa vidare sen, man kan skämta om skammen man känner över att man till sist fallit till föga för Lars Norén-hypen när dagböckerna kom som pocket och man kan tillsammans ställa sig på knä på den lila mattan på golvet och tacka den gud som satte omslagsformgivaren av Richard Yates-återutgivningen på denna jord tillsammans med en anställd på Pocket shop.





0 Kommentarer