Vet inte om det var tidsskillnaden, den totala luftvägsuttorkningen under ett dygn av air conditions på diverse flighter eller bara den fiber- och vitaminlösa kosthållning jag hade i Miami som gjorde det, men det blev bara en dag på jobbet och sen har jag legat hemma med en hemsk hosta och förkylning.

Jag plöjer Sons of Anarchy, försöker hitta en ny favoritserie. Förmodligen triggades det igång av att jag blev lite starstruck när jag såg stället där Miami Ink spelas in vilket ledde till att jag började kolla på LA Ink (som är hundra gånger bättre än Miami Ink), igen, och dessutom blir mitt undermedvetna konstant matat med bilder av Johan Lindebergs bikerskägg och bikerskinnjacka i BLK DNM-bloggen som jag följt lite extra slaviskt eftersom han var i Miami strax innan jag var där och lanserade deras nya doft (visst är det tusen gånger coolare att säga “doft” än “parfym”).

Så fungerar min hjärna när den associerar fram min nästa period av besatthet. Jag vet inte om det är någon sorts bokslukar-gen som gör det men jag är verkligen periodare när det gäller kulturintag. Fastnar jag för något så slukar jag allt om det i några veckor, ibland några månader, sen lämnar jag det totalt och går in för något annat. Sen några dagar är det alltså tatueringar, HD:s och organiserad brottslighet. Har inte riktigt satt sig som en besatthet ännu men jag är lite inne på att köpa Hunter S. Thompsons bok om Hells Angels som jag tror skulle kunna elda på denna besatthet in i nästa fas.

Jag vaknar dock upp tillfälligt upp ur min MC-gängskoma när en av karaktärerna drar en referens till filmen Blue Velvet, regisserad av David Lynch, i s01e10. Till att börja med tänker jag fördomsfullt att  jag har extremt svårt för att se att karaktären “Tig” skulle sätta sig ner och slå på Blue Velvet en fredagkväll efter att ha varit ute och langat vapen, sprängt konkurrenters hus eller sytt ihop knät efter en mc-olycka.

Men så kommer jag på att huvudrollsinnehavaren Dennis Hopper är ju även med i den ultimata MC-filmen Easy Rider, en film som Tig självklart måste ha sett. Och en dag kanske han stod i videobutiken och råkade se Hoppers namn på en DVD och tänkte att hur illa kan den vara, han var ju ändå med i filmen som förändrade både roadmovien som genre och sättet att göra film på över huvud taget. Vore väldigt roligt om man fick se Tig falla in i en tung Lynchperiod. Tyvärr tror jag inte det kommer hända. Kanske får jag själv avsluta min MC-period om några veckor med att se Easy Rider, Blue Velvet och sen hamna i en Lynchperiod utan dess like och kanske kommer 2012 att bli året då jag tar mig tillbaka den nordamerikanska kontinenten för att uppfylla en gammal fantasi om att delta i den årliga fan convention som går av stapeln i den kanadensiska ort där Twin Peaks spelades in.

Jag har alltid velat klä ut mig till Cooper i sånt fall (självklart kommer alla dit som någon av karaktärerna) men senaste tiden har jag ju självklart sakta börjat glida över till James Hurley såklart.

Nu ska jag äta några alvedon. Förhoppningsvis är nästa inlägg intressant även för er som inte studerar psykiatri.