Okej, jag är ett Per Hagman-fans ända in i benmärgen, så jag är mer än partisk. Jag ville verkligen att den här boken skulle vara bra. Ändå förväntade jag mig inte att den skulle vara det. Jag började läsa den mest för gamla tiders skull. Och den första tanken jag får är hur på hur underskattad berättare Hagman är.
Hagmans karaktärer brukar slentrianmässigt beskrivas som modeller på glid och andra mer eller mindre dekadenta människor som är ute på nattställen eller slitna barer och liksom bara glider omkring i någon sorts generationsromansdimension där det räcker att vara lite klädsamt blasé och då och då känna ett stygn av ångest till en föråldrad eurodiscolåt och därefter döva det med någon mer eller mindre tung drog eller specifikt och symboliskt utvald spritsort.
Det finns givetvis inslag av detta. Men bara på det sättet som en karikatyr är vagt lik den avporträtterade stämmer denna sammanfattning av Hagmans böcker. De är så mycket mer!
Är det något jag alltid tycker att kritiker missar så är det hur otroligt romantiska och livsbejakande Hagmans karaktärer är och hur spännande hans berättelser ofta är. Jag har nog läst När oskulder kysser tre gånger och tycker att upplösningen är det mest spännande (och obehagligaste) jag någonsin läst.
Vänner för livet är den ultimata presenten till ett Hagman-fans. Den är inte bara en enormt skicklig uppdatering av allt han är bra på. Den är också full av referenser och markörer från tidigare böcker. Till exempel dyker en 40-something Lilla Boy upp!
Och givetvis: falkar, Paris, Dubai, Västgötaslätten, eurodisco, manlig prostitution förklädd till vänskap och presenter, miljöbeskrivningar av olika barers innersta själsliv, roulette.
Men också mycket nytt: Eddie Meduza, gentlemannatjuvar som kanske eller kanske inte dyker upp i litterära cameos, galopp, ekonomiutbildning, TV4-gladiatorer osv osv.
En gång har jag läst en så kallad romancebok. Typ Harlequin fast på ett annat förlag. Jag gjorde det enbart för att imponera på en kompis som gick estetiska och som kunde spela instrument och hade mer tupering än mig (var man tråkig och gick på samhälls som jag tog man en sån persons ord som lag). Jag var oerhört skeptisk helt i onödan. Det var en av de 10 bästa böcker jag läst. Jag önskar jag kunde komma ihåg titeln.
Och jag får exakt samma känsla av Hagmans senaste roman. Den är så otroligt romantisk och fin. Och spännande som jag fått för mig att romanceböcker ofta är. Jag drog verkligen ut på läsningen för att få vara kvar i hans universum länge. Ett harlequinuniversum som fyllts av Pimms och stjärnjockeys och slumpartade möten. Allt detta toppat med Hagmans totalt egna språk som nästan blir för mycket tidvis, vilket är precis det man vill ha.
Om inte för någon annan anledning (det finns tusen) så läs den för att du efteråt kommer begripa vad som menas med att “själen tjuvröker”. Och för att jag ska ha någon att diskutera slutet med. Snälla läs den här nu!
Sidor: 605
6 Kommentarer
Tyckte också att den var väldigt bra, men jag blir osäker på om den verkligen gjorde sådant intryck på mig då jag verkligen inte kommer ihåg slutet?!
Tack för kommentaren Tobias!
Kanske bara jag som älskade slutet. Eller själva upplösningen kanske man ska säga. Han är bra på slut. När oskulder kysser-slutet är ju episkt. Läst den?
Jag är inget Hagman-hardcorefan men jämföra med romance? Är du säker på det var en romance du läste? För de är tämligen själlösa och det kan man inte kalla Hagmans karaktärer.
Vad kul att du kommenterade! Jag ska försöka gräva djupt i mitt minne (och googla en massa) i helgen efter vilken “romance” det var.
Själlösa karaktärer är det verkligen inte i Hagmans böcker, du har helt rätt. Jag formulerade mig nog inte helt bra i texten.
Jag tycker att deras drömmar och förhoppningar om vad livet och kärlek kan vara är så otroligt romantiska i senaste romanen. Och hans språk är så fyllt av metaforer och formuleringar som liksom är hjärtasmärta upphöjt i hundra ibland. Jag gillar den kombinationen mellan det typiskt Hagmanska och det här nya romanceiga.
Vet inte om jag blev något tydligare… Även om du inte är ett Hagmanfan vore det kul att höra vad du tyckte om den senaste? Gillade du den?
Gillade den, knep lite i hjärtat.
[…] av mina absoluta favvisar är Per Hagman. Hans Vänner för livet är på min tio i topp-lista över bästa någonsin. Jag läste om Per Hagmans debutbok Cigarett […]