Har egentligen bara en enda guilty pleasure när det gäller läsning och det är Nöjesguiden. I övrigt kan jag stå för att jag läser alla genrer som finns. Jag gillar att läsa det mesta och har aldrig förstått vad det är för skillnad på chick-lit och finlitteratur. Men Nöjesguiden skäms jag alltid lite för. Det känns så internt, ängsligt, distanserat och så innehåller den recensioner av filmer och böcker och så vidare vilket jag alltid tyckt varit rätt tråkigt. Men ändå är det ju så roligt att läsa den!!!

Efter skolan brukar jag hämta ett ex på Nordiska Kompaniet och bortförklara det med att jag ju kan bläddra i vad som helst för att få tiden att gå men lika ofta har jag med mig en bok i fickan som jag väljer bort till förmån för Nöjesguiden.

Det intellektuella alibi som jag ändå kan stödja mig mot är den briljanta Carl Reinholdtzon Belfrage som mer och mer blivit en Charles Ryder, storögt imponerad av världens finare, mer exklusiva, utbud. Samtidigt har han en fot kvar i populärkulturen. Ge denna unge man ett eget glossy magasin, eller varför inte ett bokkontrakt för en reportagebok om det vackra och sköna Sverige, typ Belfrage Revisited, så kan jag äntligen sluta läsa Nöjesguiden och få ett rent liv utan lik i min bokhylla men fortfarande lika mycket glädje som jag får ut av denna tidning!