På många sätt är den här boken helt unik. På många andra sätt inte alls. Det är, vad jag vet i alla fall, den första svenska boken som behandlar dataspel som ett konstnärligt uttryck. Och författarna hade inte kunnat välja ett bättre spel att börja med med tanke på att byggande är det centrala i alla delar av Minecraftsagan.

Berättelsen om Markus “Notch” Persson, den begåvade och intelligenta killen som inte kände sig hemma någonstans förutom i pojkrummet där han programmerade spel dygnet runt är en stor del av den myt kring spelet Minecraft som är alltför vanlig när det gäller andra kulturuttryck som musik och konst t.ex. men som man sällan ser i spelvärlden där tillverkarna av de stora speltitlarna har hundratals anställda.

Notch fick jobb på ansedda företag det gick bra för men trivdes inte med den brist på vision som verkade krävas för att vara en duktig anställd. Han skaffade ett brödjobb och bestämde sig för att spelprogrammerandet skulle få vara en hobby och en kreativ fristad där han kunde bygga vad han ville.

Ett par år senare hade han tjänat över 400 miljoner kronor på sitt spel. Ett spel som dessutom är fruktansvärt svårt, som det inte finns någon manual till, som inte har någon handling, inget mål, inga bossar att klara av och dessutom ser ut som om det är skapat på åttiotalet.

Den här boken har missförstådda genier, storföretag som hotar med enorma stämningsprocesser, missbruksproblem, galna fans, kärlek och massor av pengar.

När jag jobbade i en spelbutik fanns det på riktigt föräldrar som verkade sätta en ära i att inte förstå vad deras barn gjorde framför datorn. Har du ett barn som spelar Minecraft, eller för den delen vilket annat tv- eller dataspel som helst, är den här boken ett måste. Den går igenom spelhistorien i korthet, funderar kring vad som gör olika typer av spel framgångsrika och varför människor spelar.

Den är otroligt lättläst och gör också nedslag i så vitt skilda ämnen som psykologi, fysiologi, juridik, marknadsföring och kopplar sedan dessa till exempel i spelvärlden. Det är exempelvis väldigt intressant att läsa om hur människor reagerar på olika typer av människoliknande utseenden i spel enligt teorin om “the uncanny valley“.

Det är inte en bok för de inbitna nördarna. Snarare tvärtom. Men jag gillar det väldigt mycket ändå. Om 10 år tror jag att läsare kommer rynka på näsan eftersom den handlar lika mycket om att förklara spelvärlden som den handlar om just Minecraft. Men idag är det nödvändigt att skriva boken på ett sånt sätt. Bevakningen av spel i massmedia är försvinnande liten trots att branschen omsätter dubbelt så mycket som musikbranschen.

Jag tänker på det som Jeanette Bonnier sa i programmet Min sanning, kontentan var ungefär såhär: en konstnär ska inte behöva kunna sälja, den ska skapa. Det mest intressanta i boken tycker handlar om just detta. I viss mån är det en berättelse om uppgång och fall. Inte ekonomiskt, men kreativt. När Minecraft börjar växa explosionsartat tappar Notch kontrollen över sin kreativa frihet. Jag önskar att boken handlat ännu mer om detta och varit mer ifrågasättande av hur hans företag Mojang blev ett av dessa storföretag som värdesätter pengar före kreativitet, såna som han själv alltid avskytt. Jag önskar det funnits några blanka sidor med fotografier från de olika tillfällena som beskrivs. Jag önskar också att den beskrivit den kreativa processen mer men förstår att det nog är för tidigt för en sån bok.

Jag är hur som helst otroligt glad över att Norstedts vågade ge ut den här boken som jag tror är första steget mot att betrakta speltillverkning som ett konstnärligt uttryck.

Norstedts 2012
ISBN: 9113043722 Sidor: 231
Omslag: Thomas Pettersson
Danskt band Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl, Via Godhandling
E-bok: Bokus, Adlibris
Pocket (mars 2013): Bokus, Adlibris 
Finns den inne på biblioteket?