Min Lasse Anrell-gen vaknar till liv såhär på söndagskvällen. Här är några book-look-a-likes. Vet ni några fler som liknar varandra så kommentera gärna!
Det liksom skriker barndomsskildring om båda dessa och jag tycker det är ganska fint att ha barnbilder av sig själv på omslaget om boken handlar om barndom osv. Men Tyvärr tycker jag att typografin är ganska slarvig på båda. Schulman-omslaget blandar serif-typsnitt med ett sans-serif vilket kan fungera men här känns det bara random. Wintersons typsnitt och placering när det gäller författarens namn fungerar (och känns väldigt amerikansk btw) men titeln ser ut att vara totalt oigenomtänkt tyvärr. Vinnare: Ingen (så här hafsig omslagsdesign är inte ok på så stora förlag)
Jag har tyvärr inte läst Artighetsreglerna ännu men bara titeln (och allt jag läst om på twitter och bloggar) gör ju att jag vill läsa den. Den ska tydligen påminna om Gatsby men jag förstår inte varför man valt samma bild som en av Gatsbyutgåvorna har för den sakens skull. Jag förstår inte heller inte det märkliga folietrycket som finns på Artighetsreglernas omslag. Men även om man bortser från nämnda skäl så är Gatsby-typografin nog för att avgöra matchen. Vinnare: The great Gatsby.
Ok båda är inte bokomslag, vilket gör att den eventuella “stölden” inte bara är förlåten utan också ganska rolig, men jag tyckte ändå den här hörde hemma här eftersom beskärningen är så lik och att båda omslagen är så fruktansvärt fina. Vinnare: ingen/båda (delad guldstjärna i formgivarhimlen)
Den här kanske är lite långsökt, det är väl egentligen bara den korsande geometrin som påminner lite tillsammans med de pastelliga färgerna. Men varje gång jag ser den ena i bokhandeln så tänker jag på den andra. Vinnare: Stål är finast även om den nästan börjar dofta bildbyråbild, Kast med liten kniv är smartast eftersom den syns så tydligt men ändå är stilren, och dessutom fungerar i hur litet format som helst vilket är en stor fördel i marknadsföring i internetboklådor.
9 Kommentarer
Har du sett den här http://bokomslag.blogspot.se
Om jag hittade den via dig så ber jag om ursäkt. Skyller min förvirring på mkt nytt på jobbet.
Nejmen vad roligt! Den har jag aldrig sett innan. Vet du vem det är som har den? Hittade ingen presentation. Är roligt när det är samma bildbyråbild och man kan jämföra vilken man tycker bäst om.
Apropå det, har du sett “the everywhere girl”? En serie bildbyråbilder av samma kvinna som verkar tilltala “formgivare” över hela världen. Konstigt med sånt…
Nej, det hade jag inte. Tack för tipset – sånt är kul att läsa om tycker jag.
Ja, det är väldigt intressant med såna fenomen, att hon har ett utseende som man kan läsa in ALLT i.
Läste en intressant grej, minns ej var, att “bra” reklam som man gillar och/eller tycker är snygg, innovativ osv. inte är lika effektiv som den generiska reklamen för t.ex. tvättmedlen och sånt man tycker är dålig “reklam”. Så the everywhere girl kan “fungera” i annonser trots att vi vet att hon är the everywhere girl.
Så många följdfrågor på det påståendet…
Jo… Kom förresten på vem som hävdade detta. David Ogilvy som startade reklambyrån Ogilvy som nu finns över hela världen. Han tog hjälp av statistik och “uppfann” väl i stort sett fokusgruppen. Han var inte intresserad av vad som var “bra” reklam utan vad som gick att mäta i försäljning.
Något att tänka på när man står i butiken och funderar på att köpa Vanish :) (syftar här kanske enbart på mig själv)
Jag känner också ett oförklarligt sug efter Vanish :)
Det har jag inte tänkt på men du har rätt – det är en anonym bibliotekarie!