Det bästa med dokumentären Into eternity är att den startar i ett ganska konkret problem; vad ska vi göra med de tusentals ton av radioaktivt avfall som våra kärnkraftverk lämnar efter sig? Innan detta material är ofarligt kommer det att ha gått 100 000 år. Alltså måste ingenjörer hitta ett sätt att förvara sånt material så det är säkert mot väder och vind i väldigt lång tid.
Men också mot krig. Och människans konstanta nyfikenhet. När man tittar på hur mycket som ändrats i världen de senaste 100 000 åren inser man snabbt att det kommer vara ett problem med hur man ska varna människor. Vilket språk ska man använda? Symboler och alfabet kommer att ha förändrats. Kommer man tolka faran som en religiös vidskeplighet i framtiden och ändå gräva upp avfallet.
Man anställer teologer och konstnärer som ska försöka förutse alla såna här problem och hitta andra sätt att kommunicera med framtida människor på.
Helt plötsligt har man lämnat den tekniska ingenjörskonsten och man är inne på helt andra frågor.
“Landscape of Thorns”, gjord av Michael Brill och Safdar Abidi och är en idé om hur en bild ska försöka tilltala till våra primala rädslor, snarare än detaljerad information om faror.
0 Kommentarer