Lyssnar på Karin Broos sommarprat och kodar css.
Ett bra sätt att varva ner efter nattens mardröm där jag var Shep i Revolutionary Road. I filmen får man inte veta ett dugg om denna man men i boken har han gjort revolt mot sin mamma och lämnat överklasslivet på Amerikanska östkusten. Han har gjort allt för att lämna sin bakgrund bakom sig men upptäcker efter att ha ratat privatskolor och andra gräddfiler att han inte är särskilt lycklig i arbetarklassen där han trots all ansträngning att assimilera sig betraktas som en snobb.
Och där jag är nu i boken ser han det härliga livet på östkusten framför sig och sörjer den chans han kastat bort. Och tydligen hade mitt undermedvetna tagit stort intryck av detta eftersom jag satt på en Tom Waits-aktig diner med shackrutigt golv inatt och grät och klagade för någon ansiktlös person: “Jag hade kunnat vara aristokrat! Jag hade kunnat vara en del av allt det där! Vad har jag gjort?”
Karin Broos hjälper mig sakta men säkert att komma över detta och inse att jag inte är Shep. Men oavsett om har drömmar om borttappad aristokrati eller inte måste man inse vilken gigant hon är. Är tacksam för att jag fått se dessa målningar live:
4 Kommentarer
I ett par dagar har jag gått och funderat över den filmen och tänkt att jag gärna vill se den, men att jag inte vet vad den heter. Har bara sett ett par scener som ligger nånstans i bakhuvudet och gror, så skriver du detta inlägget. Det var lite märkligt. :o
Coincidence? You decide…
Den filmen går att se hur många gånger som helst verkar det som, så jag varnar dig. Ska du kolla på den så förbered dig på flera års beroende. Läser boken nu också och jag tror inte jag varit med om att en så lättläst bok någonsin haft så komplexa karaktärer. Det har de lyckats fånga bra i filmen också.
Ååh, det låter lovande! Är du också en sån som gärna läser om böcker och ser om filmer? Jag gör ofta det. Att läsa en bok man läst flera gånger tidigare känns lite som att komma hem. :)
Ja verkligen. Jag läser/tittar om hela tiden. Du har helt rätt i att det känns som en hemkomst lite, har inte tänkt på det så. Ofta är det för att jag tycker att många filmer/böcker vinner på det. Och man kan fokusera på andra delar i berättelsen, tekniken, soundtrack, estetik, foto osv.
Ibland är det nog ren och skär lathet också. Jag blir sugen på att se en riktigt bra hollywoodproducerad spännande film med lite konspirationsinslag och mörkläggning och jag har helt enkelt inte lust att riskera att se en medioker film så då plockar man fram The Insider och ser om den en sjunde gång.
Vilken bok har du läst om flest gånger? Vilken film har du sett om flest gånger?