Anledningen till att jag ville läsa den här är att författaren Thomas Eriksson är konsult i beteendevetenskap precis som sin huvudperson Alex King. Listan på liknande framgångsrika upplägg innehåller t.ex. Liza Marklunds Annika Bengtzon som är journalist precis som sin upphovskvinna, Leif GW Persson skriver bra om polisers vardag mycket tack vare sitt jobb inom polismyndigheten, Jan Guillou tror precis som sin Hamilton att han är en allvetande superhjälte och så vidare.

Därför blir jag väldigt besviken på delarna om Alex som knappt innehåller någon beteendevetenskap alls. Han har ett stort hjärta, väljer att prioritera ett brottsoffers rättegång istället för att bara ta ett till välbetalt jobb på konsultfirman. Men han gör inte speciellt mycket mer än att konstatera vad olika människor är för färg enligt en beteendevetenskaplig metod som kallas DISC (Booze’n’books har en bra modell av färgerna i recensionen av Erikssons debutroman). Hans expertis stannar vid konstateranden som alla är variationer på “Han är röd”eller “Hon är gul”.

Jaha, känner man. Och märkligt nog verkar de andra karaktärerna i boken känna så också.

Ibland ger han även tips som att man ska sätta upp ett mål för sig själv och att man ska tro på sig själv. Han är definitivt en av de good guys i boken och bitvis väldigt välskriven karaktär men hans coachningar av åklagare och offer är över på några meningar.

Med det sagt tycker jag ändå att det är en läsvärd bok på grund av spänningsgraden som Eriksson får till, trots att nästan hela boken utspelar sig i förhörsrum, rättssal, polisstation och i andra stillasittande miljöer. Jag längtade efter att läsa mer hela tiden. Förhören i början av boken tycker jag är de som är alla bäst skrivna. Som läsare blir jag upprymd av den skickliga utfrågningen av de fyra våldtäktsmännen. Jag fick en klump i halsen av Saras känsla av att vara den anklagade i rättegången.

Det jag hade hoppats på var beteendevetenskap som CSI-metod men det jag tyckte var mer mest intressant var partierna om Johanna, en av de ideella stödpersonerna på Brottsofferjouren. Det är en av många saker som gör en arg när man läser, varför ett sånt viktigt arbete inte värderas högre.

Har man läst Katarina Wennstams två fackböcker om samhällets syn på våldtäkt är det intet nytt under solen. Tror man däremot fortfarande att vi är ett jämställt land med rättssäkerhet är detta en bra gnista för att tända den eld av ilska man känner ju mer man läser och sedan söka sig vidare till Wennstams böcker.

Gillar man deckare så rekommenderar jag den absolut med en fråga att fundera på efter läsningen: gör inte författaren exakt det med sin huvudperson som han kritiserar i romanen? Det vill säga: fokuserar på hennes beteenden och bakgrund innan brottet begås. Jag önskar att förövarnas liv och bakgrund fått några sidor de också.

Damm förlag 2012
ISBN: 9789173517928 Sidor: 441
Omslag: Maria Sundberg 
Bokus inb. ebok, Adlibris inb. ebok
Fritz Ståhl, Godhandling
Finns den på ditt bibliotek?