Jag hade en fysiklärare i högstadiet som pratade om beståndsdelar av atomer som kunde försvinna, inte övergå i ett annat tillstånd som t.ex. när vatten blir ånga och “försvinner” ut i luften eller när en massa blir energi utan som faktiskt försvinner i ordets rätta bemärkelse. De facto, som Carl Bildt skulle ha sagt.

Låt mig påpeka det uppenbara (som Fredrik Reinfeldt verkar säga stup i kvarten nu för tiden): detta är ju hisnande för en 14-åring att höra. Och sådär var i snitt var tredje fysiklektion, något helt världsomdanade var på schemat.

Så självklart sökte jag in till Naturvetenskapliga programmet i hopp om den där hisnande känslan. Vi fick gräva ett hål i skogen för att se på jordmåner och vi fick ta upp potatis. Matematiklektionerna handlade inte om tuffa saker som i filmen Pi utan var inriktade på att så snabbt som möjligt avklara räkneböcker. Jag hoppade av efter en månad och började på samhällsprogrammet.

Det är trist att så många lärare tror att fysik och matematik bara är det här tråkiga pluggandet av grafer när det kan förändra synen på sin omvärld.

Visst verkar ju humanisterna ha roligare i studion: http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2802322.mp3

Men matematikerna får prata om begrepp som oändlighet och andra världar i vårt universum: http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2850666.mp3

PS. Clas Svahn gillar ärtsoppa och pannkaka precis som jag: http://www.ufo.se/blogg/page/3