Det klagas ofta på svensk film. Det är lag på att det bara delas ut filmstöd till manliga regissörer och Göta Kanal-filmer och Åsa Nisse går upp på biotoppen vartannat år. Men vi är faktiskt jävligt bra på våra miniserier! SVT drama ska all heder för produktioner som t.ex. Lasermannen och Holst-trilogin som avslutades med fenomenala Drottningoffret 2011. Detta borde man exportera till staterna. Swedish HBO, but better!

Med tanke på hur bra SVT:s drama Hinsehäxan är så skulle jag bli väldigt förvånad om inte Lillemor Östlins roman med samma namn kommer att klättra upp på Svensk Bokhandels 10-i-topp inom kort. Lind & Co. toppar sin hemsida med den nya pocketutgåvan. Jag kommer definitivt läsa den.

Egentligen vill jag inte använda bloggen till att gnälla men en liten brasklapp om det nya omslaget till pocketutgåvan: är det inte lite väl generiskt och tråkigt? Har man inte sett ungefär 1000 stycken såna här omslag redan i krim-/hårda livsödesgenren?

En kvinna lite halvt i silhuett som går i någon korridor som verkar lite allmänt skum en ångestfylld kväll. Och en inflikad bild från TV-serien samt en ruta som i bästa postorderkatalog-från-1993-stil på ett ganska otydligt sätt försöker säga att detta är en bok känd från TV.

Jag hade faktiskt föredragit det klassiska tricket att köra en stillbild från filmen rakt av eller till och med bara lägga till författarens namn på filmaffischen. Det är ju fantasilöst men ändå helt ok.

Här är några exmpel på där filmstjärnor får sälja böcker. Jag tror Vera Vitali hade kunnat sälja minst lika många pocketböcker som Izabella Scorupco, om inte fler!