Egentligen tycker jag att det är trist, jag skulle till och med vilja använda uttrycket “att sparka in öppna dörrar”, att klaga på kvällstidningar. Det är lite som att klaga på att leksakerna i Happy Meal cementerar könsroller. Mickey Dee och Ronald McDonald kommer aldrig gå i bräschen för ett HBTQ-samhälle lika lite som kvällstidningarna kommer börja ha en annan utgångspunkt än att sex och kändisar och skvaller och bestialiska grymheter (helst i kombination) säljer.
Men lik förbannat är man inne där ibland. Och man blir förbannad.
Artikeln Gynnikologi i deras kulturdel lovar i underrubriken en artikel om Carolina Gynnings karriärer.
Analysen av karriärerna består i att skribenten varit inne på hennes hemsida och i stort sett bara översatt texten under “biography” och kan sen avslöja att Gynning inte har med den 7 år gamla Big Brothervinsten på sitt CV. Stoppa pressarna.
Sen har halva artikeln gått.
I halvlek får vi veta att: “Personen Carolina Gynning går inte att se bakom personan Carolina Gynning.”
Vad detta betyder får vi ingen som helst förklaring till. I nästa mening får vi veta att “Carolina Gynnings persona gör skönlitterär debut”.
Boken är dålig enligt skribenten. Det dåliga verkar vara följande:
- Gynning har hittat på den egna genren Dirty Crime. (Nästan alla stora deckarförfattare/deras förlag/deras prbyrå hittar på genrer men varför det är dåligt får vi inte veta)
- Det utlovade “sexiga” i romanen blir pornografi (exempel får vi inte på skillnaden vilket jag tycker hade varit intressant)
- Berättelsen är en “bisarr crossover mellan Snabba cash och flickböckerna om tvillingarna på Sweet Valley High”. Låter nästan lite Carl-Johan Vallgrenskt i sin bissarhet tycker jag. Fast intressant.
- Den innehåller också “märkesnamedropping, klichéartade utseenderedogörelser och redovisande inre monolog” En svensk Bret Easton Ellis, någon?
Och så den stora finalen på mitt utbrott: RUBRIKEN!?!?!?! hade det varit en sjusidig personligt hållen intervju i Paletten hade man kanske förlåtit dem för att de vill sälja en eller två lösnummer extra på rubriken eftersom deras trogna skara prenumeranter trots allt är rätt liten. Och jag säger KANSKE. Nu känns det bara sådär unket som varje gång man påminns om att homosexualitet var klassat som en sjukdom fram till 1979 i Sverige.
Varför har man satt den rubriken? Är det för att man alltid måste ta ner framgångsrika kvinnor på jorden och lite ordvitsiga anspelningar på hennes underliv är väl alltid ett säkert kort? Eller trodde man verkligen att denna pinsamma lilla text skulle passera som en intim undersökning av vem “personan” Carolina Gynning egentligen inte är. I så fall är det nästan ännu mer pinsamt. Detta är en helt vanlig usel kulturnotis av modellen: Googla runt lite 10 minuter, Kringla+V till google translate och sen i slutet skriva om man tyckte det var BU eller BÄ utan någon som helst tydlig motivering.
Läs den på: http://www.expressen.se/kultur/1.2496473/gynnikologi
8 Kommentarer
Hej!
Jag älskar din blogg. (Jag har funderat en del på hur och om jag ska framföra detta men det får väl komma ut som en helt enkel, “älskar detta”-kommentar.)
Jag hamnade här när jag skrev ett arbete som inkluderarde något om “Rädd att flyga”, eller om det var någon annan bok eller författare. Jag minns inte riktigt… Jag har hur som helst följt dig sen dess. TACK för det och sluta inte. Du tar ju bara upp saker som jag önskar att jag tänkt på eller upptäckt. Som jag ju gör nu. Haha.
Hej! En “älskar detta-kommentar” är väl det allra bästa sättet att komma ut som läsare! Vad kul att få sånt fint beröm. Speciellt när jag skriver så långa inlägg som idag.
Har du läst Rädd att flyga i någon kurs? Jag har inte läst den ännu men visst kan hennes tre inledande meningar vara de bästa i litteraturhistorien:
“Det satt 117 psykoanalytiker på Pan American-planet till Wien. Jag hade behandlats av minst sex av dem. Och gift mig med en sjunde.”
Nu minns jag. Det var ju Glaskupan som ledde mig hit.
Nej, det hela var ett projektarbete i gymnasiet. Jag jämförde kvinnliga författares debuter. Mest som en ursäkt för att få ägna arbetet åt läsning men det blev riktigt kul faktiskt.
Ja, ta och läs Rädd att flyga! Lätt värt
Just det glaskupan kan man inte läsa om nog många gånger. Den är så bra och märklig och byter helt plötsligt totalt karaktär mitt i och det är liksom helt självklart att det ska vara så.
Vilka fler debuter läste du? Harper Lees?
Litar på dig, ska läsa Rädd att flyga innan juli är över!
Var gärna med och rösta i nytt inlägg om en stund – apropå psykoanalys.
Haha, jag kan rada upp dem här. Mer specifikt var det västerländska författare, modern tid. Och jag läste även, Bonjour Tristesse av Sagan, Bübins unge av Mare Kandre, Ögonbindeln av Siri Hustvedt, Happy Sally av Sara Stridsberg och en ny bok som heter Jag ska räkna till hundra och aldrig sluta leta av Monica Wilderoth. Läs dem allihop men jag rekommenderar mest Ögonbindeln (hängivet fan av Hustvedt) och Happy Sally. Jag gillade dem väldigt mycket.
Och ja, Glaskupan var jag helt enkelt tvungen att läsa två gåger om för att fullt förstå faktiskt. Att följa med Esther var väldigt underligt. Jag förstod inte alls men ändå så var följderna helt naturliga på något vis.
Jag har Dödssynden på attläsalistan. Nu, när jag kollat upp den.
Ah Siri Hustvedt. Jag har gått och varit sugen på Sorgesång länge. Tycker du att jag ska börja med Ögonbindeln?
Happy Sally tyckte jag var fantastisk när jag läste den!
Du sätter fingret på Glaskupan. Det känns helt logiskt men samtidigt förstår man inte riktigt varför det går som det går. Så tänker jag varje gång jag läst om den.
Alltså det är två helt olika böcker. Börja med vilken som, bara du också läser Vad jag älskade. Haha, det är min favorit i alla fall. Visserligen är jag mitt i Sorgesång just nu så jag kan väl inte riktigt uttala mig om det ännu.
Har du läst Drämfakulteten?
Har inte läst Drömfakulteten. Jag läste hennes översättning av SCUM däremot kort efter den kommit ut så jag borde verkligen fortsatt läsa eftersom jag gillade Happy Sally så mycket. Är Drömfakulteten hennes bästa?