Du vet de där fem herrarna som upptäcker Tjuren Ferdinand på julafton och den scenen när de slänger sina hattar i luften och ropar Bravo! Excellente! Magnifico! Splendido!
EXAKT så känner jag efter att ha läst första delen av Frances. Det är den bästa serien jag läst på år! Jag uppfylls både av känslan av att få sluka den och samtidigt att lååångsamläsa den för att få ha den kvar så länge som det bara är möjligt.
Ada lämnar staden, hon åker genom ett landskap med tåg, får frågor om sina döda bror av en taxichaufför som hon besvarar tyst. Hon tittar ut över landskapet. Det går många rutor utan dialog. Resan ut från staden är verkligen en resa in i bokens stämning. Jag varvar ner för varje ruta, blir uppslukad av en värld. Av varje liten ruta som är ett helt konstverk. Små leenden och sorgsna blickar driver historien framåt. Ada hämtar Frances och tar med henne till staden där de ska bo ihop med Adas ålderdomliga pappa, Frances farfar, som närmar sig någon form av demens i sin fåtölj där han sitter dag ut och dag in, något som Hellgren skildrar både med värme, humor och tillbakahållen ilska.
Teckningarna är gjorda i vacker blyerts vilket förstärker det sorgsna i berättelsen. De är sparsmakade men samtidigt döljer sig små komiska matbutikshändelser i en bakgrund, en hund under en möbel eller en kvinna som kikar fram bakom ett hörn.
Det är lika mycket en berättelse om ett barns sorg och ensamhet som det är en berättelse om den vuxna Adas påtvingade ansvar och hemliga nattliv med författaren Louise (som röker och skriver maskin och har en hel kista av misslyckade utkast, bara det är ju liksom värt att läsa den för!).
Jag är lika glad över att det finns två delar till att läsa som jag är ledsen över att den inte finns 22 stycken kvar.
Galago 2009
ISBN: 9789170374814 Sidor: 96
Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl, Via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?
PS. Jag skulle hakat på Elis serieutmaning men fick alldeles för mycket att göra innan jul så jag hann inte. Däremot kommer jag att läsa många av de tips som hon vaskat fram så kila över dit och kolla!
PS2. Kolla även JoannaHellgren.com, lamporna!!




2 Kommentarer
Möcke, möcke sugen på att läsa Frances, inte minst efter den fina recensionen av tredje delen i DN. Kul att du gillade den!
Haha “möcke möcke”. Dialektränderna går aldrig ur?
Ja herregud läs Frances! Ej läst rec. ska göra det. Jag läser del 2 nu och den är faktiskt också lysande och berättar fortsättningen på ett helt annat sätt, i olika tidsepoker och ur olika personers perpspektiv. Jag pausade när det var 10 sidor kvar för jag vill inte att den ska ta slut :( :( :(