Den mest tröttsamma klichén om deckare brukar vara att de är en bild av det samtida Sverige eller något annat lika löjligt. Så har jag i alla fall tyckt innan jag började läsa deckare. Antingen har jag haft väldigt tur med de deckare jag fått i händerna, jag har tack och lov haft väl initierade boktipsare på det här området som  jag är totalt analfabet på, eller så stämmer denna kliché väldigt väl med just denna genre. Man kan inte heller komma ifrån att det är roligt att lägga ner en bok och känna att man lärt sig något hur töntigt det än låter.

Och som i fallet med Leif GW Perssons bok Faller fritt som i en dröm: man blir oerhört konspiratorisk och sugen på svensk stabbig husmanskost.

Läs även om mordet på Olof Palme i hans senaste krönika på http://www.leifgwpersson.se/27feb11.html