“En norrlänning mår som bäst när han mår lite dåligt.”

Hörde plötsligt den meningen följt av ett hysteriskt skratt som följdes upp av oneliner efter oneliner och anekdoter i ett rasande tempo när jag gick förbi en monter på bokmässan med ohyggligt mycket publik som trängde över de utlagda mattorna, som markerade väg, och in i andra närliggande montrar.

Hade inte sett Lasse Eriksson sen Snacka om nyheter som jag alltid följde under min uppväxt. Jag stod och lyssnade en stund, lite förvånad med väldigt glad över att han hade en sån stor publik.

Det var inte lika stort som när 2004 när Ronny Eriksson lite buttert kontrollerade att jag hade giltig biljett till hans egen spelning på hans eget café för att sekunden senare riva av Vällingklockan tillsammans med Kristofer Åström under PDOL. Men nästan!

Det känns trist att han dött.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/komikern-lasse-eriksson-dod