“Förr eller senare ska allting brinna.” “Nu är det slut på det roliga.” “Bättre än såhär blir det inte.”

Klas är son till Agne. Agnes  farfar hette Klas och hans far Agne. De har ärvt sina namn, de har ärvt jordbruket som är deras försörjning och hem och de har ärvt det elände som allt detta innebär. Berättelsen är full av pessimistiska konstateranden som de ovan. Finns Herren i himlen så är det för att straffa en och ta ifrån ens livförsörjning genom olyckor, väder och vind.

Agne har ett enormt läshuvud enligt hans lärare, precis som sin far. Agne klagar ständigt högljutt inför familjen om hur slutet snart är nära, om vilken börda arbetet med gården innebär för honom. Klas visar en stor begåvning genom sin enorma kunskap om fåglar och matematik, något som Agne är stolt över. Ändå är det självklart att Klas ska ta över gården snart när hans gamla slitna far är slut. Glädje, begåvning, kärlek, semestrar, god mat; allt är bara parenteser som helst ska undvikas eftersom det tar tid från det eländiga arbetet.

Skulle Agne sitta med i Debatt i ett samtal om klassperspektiv skulle han resa sig upp och gå. Arbetarklassen skulle förmodligen vara fjompig adel i hans ögon. Livet och arbetet är ett mörker och han glömmer ingenting av livets alla oförätter.

För mig är det framför allt en väldigt skickligt skriven berättelse om förväntningar, pliktkänsla och patriarkens makt i familjen. Mamman är enbart en liten motvikt i sammanhanget, där för att vara till lags, där för att vänta på makens reaktioner och reagera på dessa för att reparera situationen, vara ett ljus i tillvaron, ta hand om alla. Pappan är man rädd för. Han är fast i sina väderobservationer och sitt domedagsmantra om att det snart är ute med dom (“Vem tror du vet något om imorgon?” etc.). Han befinner sig på gränsen mot en psykisk kollaps. Klas största skräck vid ett tillfälle är att hans mamma (med all rätt enligt honom) ska lämna hans pappa och lämna honom kvar på gården. Han bönar och ber om att inte bli lämnad med pappan.

Det eländiga arbetet är bara en av de delar i förväntningarna på Klas som han inte klarar av att leva upp till. Hans mamma tycker att han äter dåligt och oroar sig för att det inte ska bli karl av honom. Klas föreslår då att det får väl bli något annat av honom då. Revolten mot förväntningarna finns där på ett intellektuellt plan men känslomässigt mår han dåligt över att inte lyckas axla rollen som riktig karl. Han ser sin pappas vansinne men känner ett enormt dåligt samvete inför att inte leva upp till pappans förväntningar.

När han är hemma hos en tjej som som en blixt från en klar himmel föreslår att de ska klä av sig blir han självklart upprymd eftersom han är förälskad i henne men han undviker ändå situationen, drar sig undan från den och förebrår sig själv samtidigt varenda sekund för att han inte kan hantera det, varför han inte drar nytta av situationen.

Han är en misslyckad i rollen som man, det vet han redan eftersom han hört berättelserna om att man förr i världen minsann jobbade i hans ålder. Det är en historia om en parallell tid. Det är 1970-tal men skulle lika kunna vara 1870-tal. Tjejen han är förälskad i åker på semester till Rivieran medan Klas är kvar i en annan tid där bondepraktikan och bibeln har en spådom om elände för var dag som ska komma.

Han är känslig, kissar i sängen fastän han är någonstans i gränsen mellan barn och tonår, ängslig för sina fåglar och deras ägg, rädd för ett öga som betraktar honom i taket, rädd för att bli galen. Ändå tvingar han sig att med hjälp av en traktor (!) hjälpa sin pappa att förlösa en kalv, så potatis tills man inte orkar mer, åka skidor i en enorm fart eftersom det dåliga samvetet är så starkt.

Av männen omkring honom, släktingar och bekanta, får han ständigt höra berättelser om hur mycket sämre det var förr och den stolthet som alla bär på över att ha klarat det, stått ut. Man undrar hela tiden om den stoltheten läggs till grund i berättelsens nu hos Klas. Kommer han sitta där vid nästa generationsskifte och berätta om farfarns självmord, alla de långa listorna på ohyra och dåligt väder han ärvt av sin far? Berätta om att alla år av slit och hur han ingenting har att visa upp mer än ett skrotupplag, några isterband och ett ett ärvt namn som ska föras vidare ännu en gång? Kommer han förklara hur det nu är dags att nästa generationsväxling ska ske, oavsett förutsättningar och oavsett känslor?

Förklara att nu är det roliga slut, bättre än såhär blir det inte.  Och snart kommer korparna.