“‘Skriv bara om sådant som du känner till’ är ett råd jag otaliga gånger fått. Det låter klokt, men efter att ha tänkt igenom saken måste jag nog ändå säga att jag föredrar att skriva om sådant som jag inte känner till. För är inte skrivandet ett desperat försök att lära känna världen?”

Citatet är hämtat från Chahbouns debutantporträtt på Svensk Bokhandels hemsida.

Och vad är det för en värld vi lär känna i Okunskapens Arkeologi? En värld där makarna Ethel och Julius Rosenberg är misstänkta för spioneri mot sitt eget land, ett brott som kan innebära avrättning. Allt eftersom vi får följa rättegången och tillbakablickar på parets liv. Det luktar av Kafkas Processen här och där. Bara det att allt verkar vara korrekt rent faktamässigt. Det händer flera gånger att jag drar upp min smartphone och faktakollar något. Det hade varit en otrolig bok även om den inte gått att dubbelkolla i uppslagsverk men den extra dimensionen lägger sten på börda när det gäller den ledsenhet som byggs på i mig allt eftersom jag kommer längre in i den.

varför?

var det pengarna som drev dem? ärelystnad? övertygelse? förtvivlan? visste de helt enkelt inte vad de gjorde?

Redan på sidan 9 ställs dessa frågor rakt ut. Tillsammans med denna:

är det fördomar eller förnuft som ligger bakom känslan av panik?

Frågorna ställs om makarna Rosenberg såklart men också mycket skickligt om mänskligheten i stort såklart. Frågan om vad som drev oss som levt under 1900- och början av 2000-talet kommer att ställas av framtida arkeologer och historiker.

visste de helt enkelt inte vad de gjorde?

En kedja av mänsklighetens många absurda och ofta irrationellt ondskefulla handlingar presenteras i allt från framforskandet av atombomben till den amerikanska strategin att dränka Europa i filmer om den amerikanska drömmen. Det är en ganska mörk bild av mänskligheten som presenteras, även om det är skrivet med mycket humor, som t.ex. de 10 omgjorda kända citat och ordstäv som räknas upp på s.27 som börjar med 1. den enes död den andres skådespel.

Efter ett tag börjar man känna att alla exempel ur historien och vår samtid hänger ihop med Rosenbergs öde Men man vet inte hur.

Man får veta att man började lägga sekatörer i första förbandslådorna på svenska fängelser för att förhindra att fångvaktarna lät suicidala fångar hänga kvar i sina snaror vid självmordsförsök.

Man får veta att två kärnvapenbestyckade ubåtar krockar med varandra 2009 eftersom de båda är kamouflerade på ett mycket effektivt sätt som gör att de undgår varandras radarsystem.

Man får veta att man slutade med den gamla traditionen att släppa ut vita fredsduvor vid OS-invigningar efter att de i Seol 1988 flyger in i OS-elden och dör, samma eld som symboliserar Prometheus som ska ha gett människorna elden och därigenom vetenskapen. Vetenskapen som senare ger oss atombomben. Ändå väljer man bort duvorna framför elden som symbol.

Man börjar se mönster efter bara några sidor in i Chabouns lysande lyrik. Det löjligt hemska i vår historia.

Det som tar tag i mig allra mest och gör mig gråtfärdig är dock de återkommande berättelserna om människors grymhet mot djur. Från elefanten som blir det första offret för elektrisk avrättning till djurförsök i psykologins namn till alla de hundratals djur vi skickat upp i rymden. Det börjar nästan komiskt på ett absurt sätt:

[rhesusapan] Albert VI blir med sin stab på elva möss den förste överlevaren i rymden

Därefter räknas hela rymdkapplöpningens alla djuroffer upp på nästan 2 hela sidor totalt sett. Det är skrivet på ett raljerande sätt men blir inte cyniskt eftersom man genom hela boken märkt av det personliga engagemang som det är skrivet med. Det är  en fruktansvärd uppräkning och droppen som får mig att konstatera att det var länge sen jag berördes så mycket av en bok. Slutet är även kopplat till detta engagemang för djur och är otroligt starkt.

Vet de inte vad de gör? vill man skrika. Och så inser man att okunskapens arkeologer kanske aldrig kommer kunna förstå den tid vi lever i nu. Hur som helst så har Naima Chahboun nu påbörjat utgrävningen med den guldspade som hennes lyriksamling är.