Jag tycker för det första att det är fantastiskt tråkigt att cosplay och fanfiction inte får mer massmedial uppmärksamhet. (känns iofs som att Kobra säkert gjort ett trött inslag eller kommer göra ett trött inslag om detta vilken dag som helst.)
Därför tycker jag självklart om att den här boken ges ut. Och att det ÄR en fantastisk idé att skapa en internetbaserad fantasivärld där en superinfluensa slagit ut samhället och där människor både dött och återuppstått som zombies eller helt enkelt förvandlats direkt till zombies. Klassiskt upplägg javisst men det blir extra kul när man skapar allting tillsammans, se http://www.lostzombies.com/
Boken är en samling lappar som hittats i en ryggsäck i den postapokalyptiska världen. Någon har samlat på sig lapparna, varför vet man inte. Många lappar är roliga. Många är desperat skrivna – till vem vet man inte, kanske till ingen. En del är obegripliga och en del är bittert skadeglada över att deras maka blivit förvandlad.
Det är en rätt bra variation och det blir som att läsa en diktsamling. Vissa meningar är otroligt kraftfulla. I kombination med autentiska skrivstilar på slitna papper blir t.ex. en skriven dialog mellan två människor väldigt otäck eftersom man förstår att de inte ens törs viska.
Men både siten och bokens fina ambition går lite förlorat i formgivningen. Sidan känns gammal och lite tråkig och inte alls otäck. Boken är billigt inbunden och tråkigt trött. Jag hade mycket hellre sett en lyxigt inbunden bok, kanske i lite mindre format, som kontrast till de snyggt slitna lapparna. Kanske hade man kunnat slita den fina boken på samma sätt som man sliter jeans så att det kändes som att man verkligen hade samlingen i sin hand.
Dessutom: det är i stort sett aldrig snyggare att ha utfallande bilder än att rama in dem snyggt på sidan med luft i den grafiska formgivningen.
Summan av zombiekardemumman: en bok man lånar på biblioteket och gillar i någon timme men ingen man köper och njuter av.
0 Kommentarer