1. När t.ex Herman Hesse använder ordet neger i Stäppvargen känns det som att han hakar på ett samtida sätt att göra skillnad på människor i största allmänhet. När Hank Moody är frivolös är det för att gestalta en person som är just detta och inte ett tidsdokument över manusförfattarnas unkna kvinnosyn.

2. Californication är egentligen oerhört konservativ då sensmoralen i så gott som varje avsnitt poängterar hur kärnfamiljen och äktenskapet mellan man och kvinna är det viktigaste och att true love existerar. Alla som inte hittat den är faktiskt rätt olyckliga.

3. Det är i stort sett lika mycket manlig partial nudity som kvinnlig. (okej kanske inte i första säsongen då..) Hank Moody objektifieras mer än vad han objektifierar andra.

4. Det är kvinnorna som har den riktiga makten. Inte bara i förhållandena men även i rollerna som chefer, toppadvokater, filmbossar, agenter osv. Till och med tonårsdottern skildras på ett otroligt intelligent sätt som inte har någon motsvarighet bland ungdomsroller i filmhistorien.

5. Ett vanligt gubbsjukt trick är att straffa en kvinnlig karaktär, som vill leva sitt eget liv och gå emot konventioner, genom att t.ex. låta henne dö som Emma Bovary. I Californication straffas istället Hank Moodys och hans vän Charlie Runkles otrohet och lögner alltid hårt genom att de hamnar i fängelse, blir av med jobbet, förstör sin ekonomi, blir utkastade ur sina hem.

6. Hank Moody skildras inte som den geniala konstnären. Hans författande blir aldrig ett alibi för att han ska få vara ett svin. Det är snarare så att skrivandet ofta är det som ordnat upp hans liv, se punkt 2. I sin yrkesroll är han rätt lat och ser på sina verk som något som i bästa fall låter honom slippa ha ett “riktigt jobb”. Hans självbild är den hos en C-kändis som tror att han bara är D-kändis.