Första gången jag hörde talas om tidskriften Connoisseur var när jag gick i högstadiet. En klasskompis berättade om en man som hans pappa kände som fick denna tidskrift eftersom han var miljonär, denna tidskriften gick inte att köpa någonstans, den var bara för några få.Vi var alla väldigt imponerade som hörde på detta.

Flera år senare hyrde jag och min flickvän ett hus av ett par som födde upp islandshästar. I huset fanns det några årgångar av den här tidskriften och den kändes varken snobbig eller exkluderande. Bara välskriven. Det var faktiskt en artikel i en av dessa  som fick mig intresserad av förstautgåvor även om den artikeln tog upp ett samlande på en helt annan nivå än mitt eget.

Jag hoppas vi ses igen Connoisseur.