Uncategorized

Schack – den intellektuelles accessoar

Så här inför stundande vår så vill jag ge mina läsare chansen att bli först med 2011 års trendaccessoar; schackspelet.

Jag tror det började 2008. Då släpper Filippa K i samarbete med Nordiska Kompaniet ett extremt snyggt och extremt limiterat bräde. Detta blev en tankeställare för hela mode- och kulturvärlden, de drar sig tillbaka till sina ateljéer i 3 år.

Under 2011 års första månader händer detta:

• Ulrica Hjalmarson Neidemann gör dokumentären Bondeoffret om Bobby Fischer: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=909&artikel=4286852

• Schackboxning blir omskrivet både i nördmedia (http://www.wired.com/playbook/2011/03/chess-boxing/) och massmedia (http://www.sydsvenskan.se/varlden/article344940/Nykomling-varldsmastare-i-schackboxning.html)
• Anton Corbijn fotograferar världens högst rankade schackspelare Magnus Carlsen för G-Star, BON skriver om detta i senaste numret och intervjuar Carlsen.
• Lukas Moodysson skriver om Lucas som hänger på ICC och lånar schackböcker på biblioteket i Döden & Co.

Vad som behövs nu är att någon Hollywoodkändis deklarerar att de gillar schack som för att väga upp sin lite halvstruliga bimboaktiga image som givetvis inte stämmer (förslag på kändisar mottages tacksamt).

Om sen Chanel kunde göra en handväska i svart och vitt i form av ett hopfällbart schackbräde så är framgångssagan komplett och uteserveringarna i Sverige kommer äntligen att fyllas av människor försjukna detta spel.

En evergreen att dö för

På sportlifes obemannade gym i Alingsås spelas i detta nu Bobby Vintons Blue velvet. Nu kan jag dö lycklig.

Live från bokrelease

På högskolan för fotografi och film. Snygg bok. God plockmat. Åtminstone en eller två kändisar inom Göteborgs fotovärld.

Onsdagsmorgnarna med Ellis

Ligger kvar i sängen en timma och läser Bret Easton Ellis twitter ett år tillbaka i tiden samt cirka 20 sidor i Aldrig ensam, alltid ensam. Är i en transportsträcka just nu och har lite svårt att behålla självdisciplinen och inte snegla i kapitlen “Medierelationer” eller “Privatliv”. Just nu är jag på kapitlet “Ekonomisk politik”.

Har även påbörjat Moodyssons Döden & Co. men den ruvar jag på eftersom det är den enda påbörjade boken just nu som går ner i fickan så den är tågbok just nu. Fick krypa till korset och låna den på biblioteket eftersom W&W inte ens svarade på mitt mail om att få ett recensionsex. Kampen går vidare om. Boken är hur som helst jävligt bra och man känner igen sig från tidigare dikter han skrivit vilket är bra. Är väldigt få som lyckas få in lyrik på ett så bra sätt som Moodysson i en roman.

Det kommer dessutom bli svårt för alla omslagsdesigners att slå Nina Ulmajas omslag. Det gör sig inte rättvisa på en skärm men är fantastiskt smakfullt och snyggt.

Nu blir det mer Photoshop, Marcus Dunbergs artikel om Tel Aviv (http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=52mgcvb4&gInitPage=1 s.36-37) och så ska jag läsa på lite inför utbildningsmässa för gymnasieungdomar imorgon.

Kulturministern

Det var en som frågade “varför nöjesministern hatar kultur” i DN:s chatt för några minuter sen med Lena Adelhson Liljeroth och tyckte det var så taskigt att jag ställde två lite snällare frågor, en av dem kom med:

Hej. Hinner du med att läsa mycket skönlitteratur? I så fall vilka är de favoriterna? Varma hälsningar

Jag läser varje dag men inte så mycket som jag skulle önska att jag hann, jag är allätare; läser allt från memoarer till deckare och romaner. Just nu Ernst Brunners bok om Gustav III