Recensioner

Viviane Élisabeth Fauville – Julia Deck

Ibland ges det ut böcker som är genreöverskridande på ett väldigt diskret och elegant sätt, Viviane Élisabeth Fauville är en sån bok. Den kan läsas av deckarintresserade som gillar The talented Mr. Ripley, den kan läsas av de som fick kippa efter andan över den bildade och stilige, men trasiga, George i filmen A single man och den kan sist men inte minst läsas av de som ofta skrattar när de kollar på Breaking bad.

Boken börjar med ett brott som huvudpersonen i titeln begår, därefter försöker hon undvika de konsekvenser en upptäckt skulle innebära. Det är arbetsplatsskildring  (jag älskar alltid såna) och det är Parislägenheter (såna älskar jag också) om vartannat. Det är mörk humor och det är perspektivbyten i berättandet. Du-perspektiv blandas med tredjeperson och det är till en början lite obegripligt för mig, det är inte i vägen men jag begriper heller inte dess syfte förrän efter ett tag. Boken är bara 154 sidor lång och så underhållande att jag rekommenderar dig att förbereda dig på sträckläsning.

Den här boken har många av de kvalitéer som jag också tyckte att Drömbokhandeln hade: både bra skildring av känslor och tankar en har men samtidigt med en spännande handling. Det blir aldrig Hollywood-klyschigt utan håller sig på en väldigt bra nivå. Exempelvis när mötet med en chef som är lite för entusiastisk när det gäller den vikarie som skött ditt jobb när du var på mammaledighet tar minst lika stor plats i dina tankar som det mord du nyss begått.

“Ja? säger du undrande, lika inställsamt som ifrågasättande, ungefär som när man försöker överlista en patient som man tror lider av en allvarlig personlighetsstörning.

Det är Heloïse som har skapat det här projektet, jublar Jean-Paul. För att visa att vi inte bara håller på och förfular landskapet, vi satsar också på att levandegöra vårt kulturarv. Ett exempel på vår policy när det gäller hållbar utveckling, om du förstår vad jag menar.

Uppriktigt sagt så förstår du inte alls.”

Sekwa 2013
ISBN: 9789186480769 Sidor: 154
Omslag: Magnus Pettersson
Danskt band: Bokus, Adlibris
Ebok: Bokus, Adlibris, Elib
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?

Peo Bengtsson – Kärleken passerade här en gång

“En modern kärleksroman” är nästan en undertitel till den här boken. Är det en regnbågsfamilj vi får möta? Är det en ny form av kärlek eller ett nytt romantiskt ideal? Är det, som modernismen var, ett tydligt brott med det som varit tidigare? Nej.

Det moderna är inskränkt till enbart berättarperspektivet. Det är den här gången en…. trumvirvel… MAN som blir lämnad och en… trumvirvel #2… KVINNA…  som är otrogen och lämnar.

Visst är könsrollerna något annorlunda, huvudpersonen Samuel har en kvinnlig chef, som han dessutom börjar gråta inför på jobbet. Men nämnda chef är givetvis innehavare av de typiska omvårdande egenskaperna och beskrivs som en överarbetande duktig flicka som kommer tidigare än alla andra för att jobba undan en hel del innan själva arbetsdagen börjar. Hon förstår Samuel, är ej auktoritär osv.

Själv kan Samuel unna sig att driva runt på stan lite då och då.

Även hans fru Johanna arbetar hårt och tar med jobbet hem, något han är otroligt snabb med att ta upp efter uppbrottet. Jag stör mig boken igenom på Samuel som jag tror tycker att han själv är en modern skön dude. En kvinna på hans jobb säger att han är “för jämställd” vilket han förnekar storsint men mellan raderna känns det som att sjunker ner i ett hett bad av välbehag. Han är annorlunda än andra män, han är nästan “för jämställd” (hur nu den matematiken går ihop i vissa människors huvud).

Men hur skön är denna Samuel? Så här skön är Samuel:
(viss SPOILERVARNING utfärdas på denna lista)

• När en kvinna ber honom bjuda på en drink på krogen kräver han att bli bjuden av henne.
• När hans barn är små åker han givetvis till Sydamerika i några veckor för att stötta sin vän som behöver ha honom som en snuttefilt under pågående vårdnadstvist. Detta gör han trots att hans fru säger att hon inte vet hur hon ska orka med barnen själv.
• När han ålderskrisar i litteraturhistoriens kortaste 40-årskris ever googlar han dyra klockor och facebookbootycallar alla kvinnor som inte ingår i kategorin “bottenskrap” på hans vänlista (alltså inte de som gått upp i vikt och skaffat katt).
• När Samuel ser de “snygga tjejerna” på firmafesten får han en “känsla” av att de inte tillför något av värde till arbetsplatsen.
• Vid ett tillfälle funderar han till och med på att ringa upp Johanna så att hon ska få höra hur oroligt en av döttrarna sover.

Jag pendlar mellan att tänka att detta bara är författarens tråkiga kvinnosyn och att tänka att det kanske är rätt bra att visa hur jävla omodern den moderna mannen är så fort han inte får som han vill. Då kan jämställdheten dra åt helvete typ… och allt det han satt på piedestal under förälskelsefasen är plötsligt det han stör sig på hos Johanna.

Tyvärr lutar jag nog ändå mot att det här är rätt långt ifrån att bli min nya favoritroman i skilsmässogenren. Den underbara kärnfamiljen där en skilsmässa alltid skadar barnen och där otrohetens alla intima detaljer måste avkrävas känns tyvärr lite för gjord. Det jag framför allt saknar är en beskrivning av kärleken de haft. Förälskelsen beskrivs, skilsmässan beskrivs. Men vad har de egentligen haft under alla de år däremellan som varit djupare än attraktion och som Samuel nu sörjer så mycket?

DAMM Förlag 2012
ISBN: 9789175370828 Sidor: 287
Omslag: Maria Sundberg
Inbunden: Bokus, Adlibris
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?

Lyckliga i alla sina dagar – Nina Björk

Det här är inte en bok. Det här är ett vaccin du kommer vilja dela ut till människor över hela världen för att undvik de katastrofer vi är på väg emot med dagens ekonomiska system. Det här är inte en bok, det är frågan: varför förutsätter vi att det system vi har idag är det enda möjliga?

Nina Björk lyckas beskriva det omöjliga i vårt oändliga konsumtionssamhälle kontra världens ändliga resurser på ett sätt som känns så självklart. Hon nämner aldrig ordet intersektionalitet men visst går det som en röd tråd genom samtliga kapitel. I allt ifrån barnfilmer till politikers tal till ledarsidors dolda antagande om det enda möjliga systemet finns detta som sätter människor i fattigdom och skapar orättvisor och cynisk människosyn –kalkylen. Det ekonomiskt värdefulla är det enda värdefulla i varje given situation.

Hon förklarar så enkelt hur människan gör ologiska val eftersom kalkylens logik inte är kompatibel med den mänskliga logiken. Något som är ekonomiskt logisk är inte alltid, faktiskt ganska sällan, det som är mänskligt logiskt. Vi producerar mer, är rikare, och arbetar mer. Samtidigt drömmer människor om att gå ner i arbetstid, kanske umgås mer med sina barn, vara mindre stressade. Ändå röstar vi med våran egna privata plånbok och köper hushållsnära tjänster eftersom vi inte har tid att utföra dem själv då vi jobbar för mycket.

Vi ska alltså jobba mer för att ha råd att betala för sånt som vi kunnat göra gratis själva om vi inte jobbat så mycket. Makes sense? Ja, om vi pratar marknadens språk.

Företag som designar produkter med en inneboende livslängd som blir kortare och kortare för varje år enbart för att den ska gå sönder fortare och vi ska köpa en ny. Makes sen? Ja i en hyperkapitalistisk värld.

Tänk om vi istället hade lagt ner forskning på att få produkter att hålla längre, folk hade då inte behövt producera lika mycket och kunnat ägna sina liv åt fler saker än lönearbete. Så här ser bara en av de många krockarna ut i Björks text.

Men hon är rolig också. Detta är den andra röda tråden. Hennes exempel är vardagliga och sarkastiska och den torra humorn gör att läsningen, oavsett om läsaren håller med eller ej skulle jag tro, gör den läsvärd.

Som när hon i första kapitlet återberättar hur Jasmin i en Disneyfilm försöker ta en genväg för att nå sina prinsessdrömmar och blir tagen på bar gärning och tillsagd.

“‘Nej, det är aldrig en bra idé att välja den lätta vägen. Ibland får man arbeta hårt för att följa sina drömmar.’ Och ibland måste man arbeta mindre hårt för att upptäcka en borgerlig ideologi i en Disneyfilm: skillnaden mellan de som lyckas och de som misslyckas här i världen ligger enbart i hårt och enträget arbete.”

Björk lyckas inte bara sy ihop alla delar av världsekonomins förtryck av mänskliga värden genom att visa upp den skeva ekonomistiska logiken, hon lyckas också visa att det inte är naivt, i ordets dåliga bemärkelse, att tro på en helomvändning. Kapitalismens logik är kapitalistisk hela vägen, från individ till företag till politiskt styre. Därför kanske det är dags att testa en annan logik ett tag.

W&W 2012
ISBN: 9789146222101 Sidor: 327
Omslag: Nina Leino
Inbunden: Bokus, Adlibris
Pocket: Bokus, Adlibris
Ebok: Adlibris, Bokus, Elib
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?

Betraktelser – Erik Holmstedt

Idag recenserar jag fotoboken Betraktelser av Erik Holmstedt på dagensbok.com

http://dagensbok.com/2013/09/20/det-privata-ar-politiskt/

Oktober i Fattigsverige – Susanna Alakoski

“Jag ser fattigdom som Na’vi-folket ser Pandoras natur i science fiction-filmen Avatar, vad den gör med människor och vad som händer med samhället om vi tvingar folk att leva på knä. Min erfarenhet är att vi som upplevt fattigdom hälsar på varandra på samma sätt som Na’vifolket hälsar på varandra genom att säga: ‘Jag ser dig’.”

Susanna Alakoski skriver om fattigdom, därför att hon ser den, vaknar upp till en värld fylld av den. Varje dag. Hon ser den i detaljer som inte alla ser. Även om hon idag gjort en klassresa (och kallar sig själv “medelklassförfattare” vid ett tillfälle i boken) så ser hon den hela tiden, hur nära den är. När hon ser en hemlös kvinna identifierar hon sig med henne mer än med någon annan i hela boken. För att hon har empati, för att hon vet hur nära hemlösheten ständigt är, för att hon läst forskning, för att hon varit hemlös själv.

Alakoski blandar utdrag ur tidningar, forskningsrapporter, romancitat och åsikter om klass med sin egen “biografi” som hon kallar den. Hon läser gamla dokument från soc där hennes familjesituation beskrivs i korta meningar.

Boken utspelar sig över en månad och är en dagbok, det känns verkligen som att den är skriven som en sådan också. Många tankar återkommer, omformuleras, tas vidare för att sedan komma tillbaka till startpunkten igen. Jag tycker det är fascinerande att hon lyckats skriva en bok om ett så tydligt men svårt ämne som “fattigdom” samtidigt som hon skildrar sin vardag som författare. Det är författarbesök på bibliotek, uppläsningar på fängelser, föreläsningar inför socialarbetare. Jag tycker att dessa delar är minst lika bra, som när hon beskriver hur fotografer mot hennes vilja fotograferar henne i ruffiga miljöer som ska likna “förort” med sina nötta fasader och spruckna tegel i bakgrunden. Hur pratar vi om fattigdom i det här landet? Alakoski funderar också mycket på denna relation mellan en författares biografi och dess fiktion, vilken är den mest sanna? I nästa stund skriver hon om hur börjar använda mobilen som anteckningsbok istället för plånbokens alla kvitton. Jag som älskar böcker om skrivande myser åt dessa detaljer boken igenom.

Alakoski undrar om hon är en av de som “klarat sig”. Och hon problematiserar begreppen “fattigdom” och “sociala problem” på ett sätt jag aldrig läst innan. Ibland tycker jag att boken är ojämn, sen tänker jag att det är ju så ett liv är, alltså är det så en dagbok måste vara. Jag gillar den här boken väldigt mycket, och jag ser fler och fler fattigdomsbevis omkring mig sen jag läst den.

Albert Bonniers förlag 2012
ISBN: 9789100130107 Sidor: 327
Omslag: Nina Ulmaja
Inbunden: Bokus
Pocket: Bokus, Adlibris
Ebok: Adlibris, Bokus, Elib
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?