Karin Broos + Att gråta över spilld aristokrati
Lyssnar på Karin Broos sommarprat och kodar css.
Ett bra sätt att varva ner efter nattens mardröm där jag var Shep i Revolutionary Road. I filmen får man inte veta ett dugg om denna man men i boken har han gjort revolt mot sin mamma och lämnat överklasslivet på Amerikanska östkusten. Han har gjort allt för att lämna sin bakgrund bakom sig men upptäcker efter att ha ratat privatskolor och andra gräddfiler att han inte är särskilt lycklig i arbetarklassen där han trots all ansträngning att assimilera sig betraktas som en snobb.
Och där jag är nu i boken ser han det härliga livet på östkusten framför sig och sörjer den chans han kastat bort. Och tydligen hade mitt undermedvetna tagit stort intryck av detta eftersom jag satt på en Tom Waits-aktig diner med shackrutigt golv inatt och grät och klagade för någon ansiktlös person: “Jag hade kunnat vara aristokrat! Jag hade kunnat vara en del av allt det där! Vad har jag gjort?”
Karin Broos hjälper mig sakta men säkert att komma över detta och inse att jag inte är Shep. Men oavsett om har drömmar om borttappad aristokrati eller inte måste man inse vilken gigant hon är. Är tacksam för att jag fått se dessa målningar live:
Transperson
Ok, jag har tydligen EXAKT samma musiksmak som Underbara Clara.
Visa mig din skivsamling och jag ska säga vem du är… Jag är alltså en frilreligiös husmorsbloggare från Umeå i en litteraturbloggande och PS3-spelande manskropp från Kalix.
Jag är inte så förvånad.
… Read MoreTorgny Lindgren och Bamse
Ju längre in i Torgny Lindgrens sommarprat desto mer övertygad är jag att Bamses uppläsare Olof Thunberg egentligen är en pseudonym Lindgren använt sig av för att tjäna lite extra på sidan om. Pölsa och Silluncher på Gyldene Freden är inget man kan leva på. Ibland behöver man lite dunderhonung från Egmont så att säga.
Har du hört den förut? (fred på jorden)
Klassiska tv-program gör comeback, Robinson har väl comebackat hur många gånger som helst, Fångarna på fortet, Big Brother och så vidare. Sen var det dags för Har du hört den förut, detta klassiska humorprogram vars storhet låg i att det bara fanns en tv-kanal som det var lag att titta på. Elsa Billgren tog över. Nu verkar Jens Lapidus sikta på programledarrollen.
Dagens Nyheter 11/ 6: http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/med-spraket-som-vapen
“– Jag har två målsättningar med mina böcker: att berätta en underhållande historia om den här stan som inte har berättats förr, och att beskriva individer som läsaren kan identifiera sig med eller förstå trots att de är kriminella. Kan de det har något hänt. Då är det bra. Då blir det fred på jorden.
Han skrattar när han säger det sista.”
Studio ett i P1 16/6 10:00 in i klippet på http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3193731
Vänliga hälsningar
Kalenderbitaren
… Read More
Författarsommar i P1 – en jämförelse 2010/2011
Många författare som sommarpratar i år. Bokhora listar dem idag. Jag kommer ihåg en intervju med Lars Winnerbäck där han skämdes i efterhand för att han är en sån som nekat till att ta på sig blomkrans för pressbilderna det år han var sommarpratare. När jag lyssnade på den något stappliga livesändingen idag i bilen funderade jag på vilka som skulle vägra blomkrans på pressbilderna i år.
Men det är ändå att förenkla problematiken lite. Det finns ett antal kategorier när de gäller den årliga pressträffen.
Den folkskygge konstnären– törs inte komma över huvud taget alternativt vägrar befatta sig med sån där skit alternativt begriper inte varför man har presskonferens om ett timslångt radioprogram- Exempel: Ulf Lundell, Torgny Lindgren.
Den upptagne men folkliga – har verkligen inte tid på riktigt, skulle annars kommit + självklart burit krans. Exempel: Mats Sundin, Carl Bildt.
Den upptagna men ödmjuka – vet inte vad elitism är trots internationell karriär, älskar sina fans, är trevlig i intervjuer, har en trevlig pressansvarig som lyckas pussla in tid även för detta, tycker det är kul med blomkransen. Passar bra i den dessutom. Exempel: Darin, September.
Elitisten som vägrar blomkrans – skäms aldrig för det i efterhand men gillar uppmärksamheten och kommer självklart på pressträffen, baktalar den på Riche efteråt. Exempel: Andres Lokko, Karl Ove Knausgård.
Esteten som vägrar blomsterkrans – eftersom denne verkligen inte passar i krans, eller huvudbonader över huvud taget, tyvärr, håller dock gärna i en porträttskylt eftersom det är lite komiskt och är kul att twittra om. Exempel – Björn af Kleen, Johanna Koljonen.
Folkkär och medverkar i alla möjliga sammanhang, skulle kunna vara upptagen, kommer dock dit men vägrar ändå krans – oklart varför?! Exempel: Maria Wetterstrand, Per Morberg.
Den oironiska generationen – kommer givetvis dit, bär givetvis krans. Framtidens Darin & September, se ovan. Exempel: Clara Lidström.
Den ogreppbara – 50/50-kategori, här kan det gå hur fan som helst med kransen, beslut tas i stunden. Höga odds på Ladbrokes. Exempel: Eva Gabrielssons (Stieg Larssons sambo), Henrik Hjelt, Freddie Wadling, Birgitta Ohlsson.
Misstaget – Ny kategori för i år – finkulturell ikon och geni, felaktigt tror de andra kändisarna samt svenska folket att hon tillhör Lokkokategorin men i själv verket missade Sveriges Radios pressteam att ge henne en krans, alternativt var de slut, förlagts, försvunnit. Missförstånd kort sagt. Borde egentligen stå på listan med Underbara Clara. VAD HÄNDE???? Exempel: Sara Stridsberg
